Respekt och förakt

Världen och tillvaron påverkas av synen på respekt och förakt
Jag börjar med lite definitioner.
I SAOB (Svenska Akademiens Ordbok) finns orden "hänsyn", "aktning" och "vördnad" i beskrivningarna av hur begreppet respekt används. Med tyngdpunkt på "hänsyn".
Jag hoppas dom flesta är eniga om att respekt, med denna definition, är något bra.

Om man istället ser respekt som något som en totalitär regim kan få genom att öppet eller i lönndom avrätta oliktänkande eller som kriminella gäng kan få i sin omgivning genom att bära skjutvapen, så är det naturligtvis inte bra.

Jag utgår här från definitionen i första stycket ovan. Som är den vanligaste betydelsen.

Förakt – Motsatsen till respekt
Förakt, ringaktning, missaktning, vanvördnad och respektlöshet. Ord som beskriver motsatsen till respekt. Begrepp som jag hoppas dom flesta tycker att dom representerar något dåligt.

Om respekt avtar och förakt tilltar så får vi en sämre värld, IMHO.

Håller den "goda" respekten på att urholkas?
Lever vi i en tid då ett antal faktorer bidrar till att urholka den betydelse som respekt har haft i dom flesta kontakter mellan människor?
Jag tror att det kan finnas några faktorer som bidrar till att det är så.
Här är några tänkbara orsaker som jag kom att tänka på.

– Anonymitet på nätet.
– En hårdnande jargong, på nätet och även IRL.
– Ökande betydelse av individualismen som ideologi.
– Ökande ensamboende.
– Minskande strävan att utveckla empatisk förmåga och sociala beteenden präglade av empati.

Dom senaste fyra åren har vi alla kunnat följa USAs president Trump, som nästan gjort det till en "konstform" att på olika sätt sprida avsky och förakt mot många som inte stödjer honom eller inte uttrycker sympati för honom och hans idéer.

Har den här förändringen, om man kan tala om en sådan, kommit för att stanna?

Om vi inte vill ha det så, hur ska man kunna återupprätta betydelsen av respekt, om den nu varit större tidigare, och samtidigt minska den omfattande spridningen av förakt?

Kan det vara så att den här förändringen speglar något i människors inre och som i vår tid får bättre möjlighet än tidigare att öppet komma ut?

–

Som du skrev om att det inte är bra om totalitära regimer eller beväpnade individer kräver respekt.

Om jag möter en överspänd individ som börjar gå som en krabba och går som om han hade svårartade tumörer i armhålorna och har hat i blicken mot mig trots att det är en total främling så verkar han tro att han inger respekt.

Det är en svår missuppfattning och ibland även en kulturkrock.

Jag ser honom som en ärthjärna som desperat försöker hitta sig själv.

Förlänge sen läste jag om behovstrappan där jag sen även till viss del förstod kulturkrockarna.

Kulturkrock?
Jag har stött på något som nog kan beskrivas som kulturkrock, när det gäller respekt.

Jag talade mig varm för respekt och tänkte på hänsyn/aktning/vördnad. Jag bemöttes av totalt avsaknad av förståelse. Från en person som associerade respekt som något som skapades genom statlig terror och tortyr. Baserat på egna erfarenheter.

Är "dålig" respekt bättre än förakt?
När kriminella på olika nivåer försöker få respekt, med hjälp av vapen eller våld, så kanske man ska se det i förhållande till var dom kommer från. Kanske har dom sett och blivit utsatta för mycket förakt och ser det som dom uppfattar som respekt som ett sett att undkomma föraktet?

–

Så sammanfattningsvis menar du att individer i första, andra (som blir värre), tredje generationers klanlojala människor från arabvärlden har specialursäkt att bete sig.......... Oälskvärt?

Respekt, eller förakt, sker i en människa i relation till någon eller någonting.

Det är en subjektiv åskådning grundat på en uppfattning om någon eller någontings framtida delande av resurser eller positiva samarbete i kultiveringen av resurser, eller en åskådning grundad på tidigare engagemang med någon eller något.

Respekt byggs när delande av resurser, eller visioner sker med ökad vikt mot att insattsen blir högre.

Förakt sker när någon, eller någonting understrykt, har en upplevd eller mer eller mindre uttalad agenda att använda motparten som en språngbräda för egen vinning även om motparten är den förlorande parten, eller om denne subjektivt uppfattar skeendet som ett negativt skeende.

Hur detta appliceras i ett mikroskopiskt personligt plan, eller makroskopiskt politiskt plan är naturligtvis en reflektion av det momentum samt värld vi skapat.

Så om allt vore frid och fröjd skulle alla dela sina resurser med andra. Men om vi ska vara realistiska så kommer de som har tillgång till resurser och kultiveringen av dessa, inte att bara ge bort allt för slukhålet av människor med problem som är bottenlöst, och de kan fortsätta ösa resurser över människor som inte kan annat än att knulla fram nya munnar att mätta utan att bidra till kultiveringen av resurser.

Då kommer vi till arv och miljö, alla som föds i världen och deras liv, hur de under omständigheterna tvingas till att skärpa sina synsätt och krav på sig själva, på sin närmiljö. Har de förutsättningar i sig själv till att börja med, kan de greppa banan i sitt liv med ökad aktivitet i sin tankeverksamhet och handlingskraft?

Det återstår att se, men vi är fortfarande på apstadiet enligt min mening. Inte för att vi kan dela med oss av resurser. Utan för hur inkompetenta människor överlag är när de får någon som helst ansvar över resurserna

Detta leder till ett förakt av homo sapiens gentemot denne själv. Då homo sapiens går linbanegång på gränsen till vad denne kan göra som art.

Och det är vad som kallas för evolution.

Jag vet inte säkert vad du menar med "oälskvärt", men om jag gissar lite...

Nej, jag menar inte alls att det är ursäktat. Jag menar bara att det kan vara bra att veta var det kommer från.

jag tror att kännedom om och förståelse för ursprunget av bristen på respekt underlättar om man vill etablera dom normer som vi ser som viktiga och nödvändiga hos människor som kommer hit utan att ha dom med sig.

Kanske tangerar vi något väsentligt här? Det är ju först ganska nyligen som en växande skara politiker börjat tala sig varma för att det nog är en fördel att man kan svenska om man ska komma in på den svenska arbetsmarknaden.

Sedan har det ju tassats på tå en hel del runt begreppet "svenskhet". För fem år sedan var det lätt att få intrycket att ha ISIS-sympatier och benägenhet att skära halsen av eller våldta "otrogna" inte var ett hinder för att bli välkomnad i Sverige. Bara man kunde presentera en historia som passade in på "kravprofilen". "Jag har inte fyllt 18" fungerade för många, även om den verkliga åldern var uppenbart högre. För ett par år sedan uppgav över 10% av gymnasieelever i Göteborgs förorter att dom sympatiserade med en terrororganisation (läs ISIS). Det är för mig ett bevis på att många som kommit hit inte borde ha släppts in.

Jag utgår från att vi är eniga om att om vi kan bedöma att någon som vill komma in i Sverige har sympatier med en terrororganisation så ska det vara stopp?

I jämförelse går vi IMO mycket längre här i resonemanget runt värdegrund. Vi vill se respekt för svenska lagar, normer, traditioner och kultur.

För att inte komma för långt från trådens ämne vill jag knyta detta till respekt. Jag tycker att det är rimligt att visa förståelse och respekt för att människor som kommit till Sverige med en helt annan bakgrund än infödda svenskar inte vet vad som gäller här, som nyanlända. Jag tycker också att det är rimligt att alla som kommer hit får lära sig vad som gäller här och visa prov på kunskap om och respekt för detta. På samma sätt som att språkkunskaper i Svenska är nödvändigt om man ska kunna integreras i det svenska samhället.
Tvångsgifte och upprätthållande av en hederskultur, ofta med våld, är inte acceptabelt här. Som exempel. Den som inte förstår att respektera sådana självklarheter har IMO förverkat sin rätt att vara här.

–

Jag tycker det är civiliserat att uppträda med respekt och visa hänsyn till andra.
Att omvärlden är fientlig ska det inte pervertera den personen man är och vill vara.

Det är desvärre inte så lätt att inte bli förmörkad och frustrerad ibland..

Äh, som kvinna förväntar man sig att ni karlar ska vara starka nog för att stå ut med föraktet. När ni blir nobbade på danskrogen, förtalade i media, utfrusna på jobbet och nedgraderade i den svenska vardagen - då reder sig en bra karl sig själv !

Om den empatiska förmågans betydelse
Kanske en del kvinnors beteende i relationer till andra människor i allmänhet och män i synnerhet präglas av förakt. Men det gäller långt från alla. Ganska få vågar jag påstå.

Förmågan att se på och behandla sina medmänniskor med respekt finns hos dom flesta. Både kvinnor och män. Även om bristande empatisk förmåga är vanligare hos män än hos kvinnor.

Min personliga övertygelse, som också finns styrkt i en hel del modern forskning och litteratur, är att det finns en förklaring bakom om man har förmågan att behandla andra med respekt eller inte i den empatiska förmågan.

Förmågan att utveckla empatisk förmåga föds dom allra flesta med. Dom flesta växer också upp in en miljö där denna förmåga utvecklas och blir ett betydelsefullt personlighetsdrag.

Här finns lite om hur samspelet mellan genetiska förutsättningar och uppväxt och uppfostran formar en individs empatiska förmåga.

https://www.cam.ac.uk/research/news/...ole-in-empathy

Bristande empatisk förmåga är ett typiskt drag hos sociopater och psykopater.

Jag hittade den här texten, som kanske är lite föråldrad, men ändå relevant.

«Antisocial personality disorder, also referred to as sociopathy or psychopathy, is characterized by a pervasive pattern of disregard for the rights of others, lying, deception, impulsivity, aggressive behavior, lack of empathy, and lack of remorse. The typical sociopath views his (males outnumber females 20 to 1) fellow humans as mere objects to be manipulated for personal gain (Stevens and Price, 1996). Sociopaths represent the “cheaters” that evolutionary theorists have argued would subvert the spread of genes for altruism. Basically the sociopathic strategy is to take advantage of the altruistic leanings in other people by pretending to have similar altruistic motives themselves.»

https://www.ulm.edu/~palmer/Antisoci...yDisorders.htm

Jag hittade också detta, om psykopater och sociopater, som jag tycker är intressant i det här sammanhanget.

«Psychopathy and sociopathy are two personality disorders that are similar in
action though different in origin. Whereas the psychopathic individual is a product of nature in that the origin of the social disorder originates in the mind, the sociopathic individual is a product of upbringing as sociopathy is more so a result of a learned/defensive behavior. Although the number is uncertain, there could be as many as ten million psychopathic and sociopathic people living in the United States today. This paper focuses on the etiology of both psychopathy and sociopathy. It also looks at how psychopathy and sociopathy are recognized in modern day American society and argues the importance of understanding these people as they have a devastating and long lasting affect on the world around them»

https://scholarworks.smith.edu/cgi/v...context=theses

Jag tror att dom flesta av oss stött på sociopater och psykopater. Dom är inte så ovanliga. Kanske rör det sig om någon eller några procent av befolkningen. Jag tror att tillvaron skulle vara ganska odräglig om dom vore betydligt fler.

–