Panikångestattack

Hej allihopa,

Jag vet knappt var jag ska börja men under hela min uppväxt så har jag lidit av någon form av ångest. Det visade alltid sig när jag skulle sova borta eller resa bort någonstans där jag inte kände mig trygg. Jag hade ingen som helst hemlängtan utan den här ångesten bara dränkte mig, jag kände mig panikartad, svettningar, illamående osv vilket alltid resulterade i att jag var tvungen att åka hem där det slutade.

Jag vet inte var den ångesten kom ifrån men den fanns där, alltid. När jag kom upp i åldern så försvann den här ångesten mer eller mindre även om jag reste bort eller sov borta, och jag tänkte inte mer på det. Nu ungefär 5-6 år senare så har jag varit VÄLDIGT orolig över min pappa bland annat som har haft problem med en del fysiska grejer så att han har blivit inlagd på sjukhus, jag har varit väldigt stressad i bland annat skolan och med andra saker, och jag vet inte om detta är orsakerna men det har tärt på mig en del, men min kropp har inte signalerat att jag kommer få ångest över det. För ungefär en vecka sedan så fick jag en panikångestATTACK den här gången från INGENSTANS, som en blixt från en klar himmel. Jag fick för mig att jag hade lite svårt att andas och blev då mer och mer orolig, jag fick extrem hjärtklappning och galna svettningar. Fick fullständig panik och reste mig upp och sprang ut mitt i natten och hyperventilerade.

Efter cirka 10 minuter försvann den stora paniken men i ungefär 45 minuter en timme så låg jag och kallsvettas och skakade som ett löv i höstvindarna. Nu varje dag sedan detta hände så har jag fått tillbaka den där ångestkänslan som jag hade när jag var mindre fast hela tiden, även hemma. Det känns som att paniken ska komma när som helst, typ som att den ligger lite under radarn och väntar på att visa sig. Vissa stunder känns allt som normalt när jag inte tänker på det men så fort tankarna kommer tillbaka till det så kommer symtomen igen, tryck över bröstet, hand och fotsvett utav bara helvete, hjärtklappning och halvt panik men då distraherar jag mig med någonting så att den inte går överstyr och jag lugnar ner mig någorlunda. Just nu kan jag inte leva ett normalt liv och distanserar mig från mina kompisar då jag är livrädd att få en panikattack när som helst. Mitt koffeinintag är väldigt högt skulle jag säga, säkert 3 energidryckor varje dag. Snusar dagligen.

Detta är verkligen inte likt mig, jag har levt ett helt normalt liv sen jag var mindre och har alltid varit glad tills nu. Jag får någon typ av overklighetskänsla över det hela att detta inte är jag som jag var för en vecka sedan. Sjukt obehagligt och läskigt.

Jag vet inte vad jag ska göra och behöver tips. Ber om ursäkt för en väldigt lång text. Mvh.

Edit: Jag måste bara tillägga att jag har haft en väldigt bra uppväxt, väldigt älskande föräldrar, många vänner, alltid varit uppskattad osv.

Inget oroa dig över, det är en mänsklig reaktion på när huvudet utsätts för mycket stress. Vi lever under tuffa tider just nu, så man kan förvänta sig reaktioner som man inte är van vid.

Nu när jag tänker efter så har jag levt under stress och oro väldigt länge, och kan då vara en utlösande faktor. Brukar det försvinna när man inte har varit stressad under en längre tid eller vet du hur det fungerar? Högst individuellt?

Högst individuellt men med tanke på att det inte varit något problem för dig en längre tid skulle jag anta att du behöver slappna av, förstå att det är en tuff situation och att ställa lägre krav på dig själv eller rannsaka vart pressen kommer ifrån. Det kommer lösa sig och panikångest är inte ett kvitto på att du kommer dö utan snarare ett tecken på att du bör se över din livssituation.

Undvik stress, gör saker du mår bra av, träna kroppen (konditionsträning eller liknande alltså) för att motverka panikattacker. Lägg ner koffeinet, det kan trigga attacker. Se över din kost så du inte är allergisk/känslig mot något, det kan också utlösa panikattacker.

Jag har gymmat 5 dagar i veckan i ungefär 1,5 år, men jag vågar för tillfället inte gå dit för att jag är rädd att jag ska få en panikattack där och aldrig våga ta mig dit igen för att jag skulle associera det stället med panikattacker. När jag gör saker som får hjärtat att bulta lite så kommer skiten tillbaka igen, och jag vet för ett faktum att gymmet ger mig högre puls

Alla drabbas av ångest någon gång i livet. Sen är formen så olika..
Vissa lever med denna grymma följeslagare hela livet. Andra i perioder av svår livssituation (stress)
Du klarar mer än du tror! Låt den inte ta över ditt liv genom att isolera dig etc. Prata om den, lär känna vad som triggar (stress, tankar etc) Sök stöd och ev medicin vid behov. Finns behovsmedicin som man kan få utskriven och ibland hjälper bara tanken på att ha den nära.
Sömn, motion, balans mellan aktivitet-vila, ev förändringar i relationer.
Du kommer fixa detta!

Lägg ner snus och koffein direkt. Drick vatten istället. Börja motionera och ät ordentlig mat. Att gå och prata med någon skulle nog hjälpa dig. Försök varva ner. Skriv ner när du känner dig orolig och anledningarna till detta.

Jag tror att lite mer konditionsinriktad träning är bättre för att motverka panikattacker.
Gärna något du själv tycker är kul, om det finns något sånt; jogga, simma, cykla, säckträning. Kanske något du kan träna själv så du kan lägga av om det blir för jobbigt, utan press på att "svika" tennismotståndaren eller fotbollslaget.
Om du får panik av att du får högre puls så bör du träna successivt ökandes i din egen takt tills du blir av med det och inte känner oro längre.

Om du är orolig att det är något fysiskt fel, alltså sjukdom, undersök dig hos läkare innan du trappar upp träning. Sen kan du släppa det och återgå till att träna bort ångesten mentalt, livsstilsmässigt och fysiskt.

Ok. Lyssna noga. Det du upplever är en verklig reaktion på ett verkligt problem. Även om du kognitivt inte är med på noterna, så är panikattackerna ett sätt för själen att tala om att något är fel.

Sannolikt är stress den underliggande faktorn. Stress tar sig just sådana uttryck som du beskriver.

Med panikattacker kommer också förväntansångest. Därefter undvikande. Just som du beskriver med gymmet.

Gör nu följande: ta bort koffein och tobak. Ät nyttigt. Börja gå promenader i naturen. Stanna upp i tanken genom meditation och djupandning.

Tala om för familj och vänner vad som pågår. Då får ångesten mindre näring och den skam du känner inför själens ovälkomna eruption minskar. Isolera dig inte!

Lycka till och berätta gärna hur det går.

Att ha panikångest och ångest rent generellt suger och känslan av att tro att man skall dö är allt annat än rolig - tro mig, jag vet.

Men undrar; har du läkarkontakt? Har du behovsmedicin? En annan grej som någon nämnt redan är att du borde dra ner på energidryckerna.
En annan grej som fungerar för vissa är "andningsövningar" (https://www.1177.se/Vastra-Gotaland/...genom-andning/) Det kanske kan fungera för dig?

Du får gärna uppdatera tråden, lycka till.

Hej! Jag misstänker som du säger att stress är den underliggande faktorn till detta, men jag har även levt i ständig oro i flera veckor. Koffeinet har jag dragit ner på ordentligt, från 3 om dagen till kanske 1 var annan dag. Snuset vet jag inte om jag kommer kunna sluta med, har inte ens försökt men när jag tar en snus så lugnar jag ner mig lite vilket känns skönt.

Det har börjat kännas bättre när jag bara är hemma för att jag alltid har något att distrahera mig med. Jag gick även till gymmet idag och det kändes fint. Det jag däremot får lite ångest av är att vara med mina kompisar för att de inte vet någonting om detta. Jag vill inte blotta mig och säga att jag har panikångest, känns sjukt pinsamt.