Ett Heroin köp som förvandlades till en mardröm

Det här är en berättelse om ett Heroin köp som förvandlades till en mardröm. Då det inte är en tripprapport per se utan snarare en knarkberättelse där jag blev ofrivilligt drogad så postade jag här. Mod får gärna flytta tråden om jag hamnat fel!

Prolog

Jag hade på den här tiden gått på Metadon & Subutex i varierande perioder i rätt höga doser (Metadon ca 150 ml och cirka 16-24 mg Subutex veckovis) men för det mesta Subutex då det var billigare att köpa från dom utslagna pundarna vid Mariatorget på morgonen som istället ville ha Heroin eller Fentanyl. Helst både och. Jag försökte även undvika Metadonet, trots att det minskade suget efter Heroin något avsevärt i jämförelse med Subutex, då jag behövde vänta längre vid övergångarna tillbaka till Subutexet för att inte slungas rakt in i en våldsam abstinens och svettas i fosterställning, gråtandes med känslan utan hopp i flera timmar innan Buprenorfinet (Subutexet) lyckas knocka ut Metadonet från receptorerna och vinna fighten. Jag vet eftersom jag ofrivilligt upplevt den rena tortyren innan.

Detta var under perioden jag själv väntade på att få behandling och hade innan dess gått på allt mellan himmel och jord till på relativt kort tid hamna i ett intravenöst, heltids missbruk med Heroin/Fentanyl som min huvuddrog. Ett s.k. “team” av läkare som skulle undersöka om man var tillräckligt nergången för att få hjälp. Kom ihåg att jag är en ung man i 20-års åldern och att jag med stor säkerhet trodde att jag skulle få avslag då jag tidigare i min opiatkarriär fått avslag då mitt missbruk inte vart lika väldokumenterat. Vid tiden innan avslaget hade jag “endast” gått på x10 100 mg Dolcontin (ca 1g Morfin) per dag oralt/rektalt med undantaget av att ha testat just intravenöst ett per gånger tidigare. Mitt missbruk var m.a.o. inte tillräckligt djupt. En dödsdom som fick mig att gräva min grav ännu djupare. Det tog inte lång tid innan det var full on IV med kanyler, alkosvabbs och ambulansturer till sjukhuset efter överdoser där jag har behövts väckas upp med Naloxon.

Interlude

Klockan var runt 20:00 och jag skulle träffa min kran, vi kan kalla han “Stoffe”, som jag vanligtvis köpte Subutex av på dagarna i väntan på mitt nya beslut från Läkemedelsteamet. Jag hade bestämt mig att testa Heroin igen efter några veckor av att ha köpt Subutex och Metadon svart varje morgon vid Mariatorget. Jag ville sluta men hopplösheten i min situation och de facto att jag trodde att jag skulle få avslag igen gjorde att jag fick ett sug och pröva hur mycket Heroin jag behövde ta för att “slå igenom” Buprenorfinets blockerande effekt och känna den där omedelbara rushen. Vi träffades vid Södra Station och Stoffe, som var mer nergången än vanligt denna gång (förutom all Sub och Heroin som han tryckte i sig) även hade börjat ta två kartor Imovane varje dag, hängde lealöst ner mot marken som en zombie. Trots det så lyckades han navigera runt armkrokandes i min arm, vilket jag imponerades av då han var pensionerad och en bit över 60 år.

Stoffe hade under dom korta mötena vi hade när jag köpte min dagliga dos av Subutex ofta berättat om gamla synder. Allt från stora beväpnade rån i min ålder till övergrepp från hans barndom och hans år i fängelse. Nu tillbakablickande så måste det sett ut som att jag hjälpte någon handikappad genom trafiken. En god man. Förutom att han dinglande som en galning och ramlande in i personer så pratade han väldigt osammanhängande med en stark aggressivitet på väg genom Medborgarplatsen fram till t-banan. Framme vid Gullmarsplan så får jag vänta vid gångvägen till Globen medans Stoffe går och köper heroinet med mina pengar. Tre bollar till mig och en till han själv som jag bjuder på då han introducerade mig till sin kran. Han kommer lunkandes tillbaka genom gångvägen efter att jag väntat i cirka 20 minuter i tron om att jag blivit blåst. Hjärtat börjar bulta hårt, precis som om man är nykär, i vetskapen om att man snart kommer få bli hög på vad Stoffe sa var det bästa jonket i stan.

Vid t-banestationen (där jag trodde att vi skulle gå skilda vägar) så anländer hans tåg direkt och han bestämmer sig för att gå på utan att säga något. Jag följer såklart med in då jag inte fått mina bollar. Jag berättar för Stoffe att jag måste röra mig hemåt och frågar snällt om han kan ge mig bollarna. Han visar mig dom på tungan snabbt innan han stänger munnen och gömmer dom. För den oinitierade så är Heroinet inlindat i flera lagar plast så att man lätt kan svälja det om man mot förmodan råkar bli muddrad av en polis. Då hamnar bollarna i magen utan att lösas upp och man får ut dom genom bakvägen nästa gång man går på toaletten med möjligheten att spy upp dom om man är snabb. Stoffe berättar att han är rädd för att någon ska se utbytet och vill att jag följer med hem till han innan jag får mina varor. Jag har besökt Stoffe några gånger tidigare när jag desperat behövt Subutex och han inte har varit i stan så kände mig någorlunda okej med det. Han bor en bit från Älvsjö station i Solberga och jag kände ångest över att behöva se efter honom i det tillståndet han befann sig i men främst för att jag behövde vänta ytterligare två färdsträckor, ut och tillbaka till stan, innan jag kunde bli hög. Nu började jag även försöka hitta på bra ursäkter om jag skulle råka stöta på någon jag känner. Efter ett par byten som kändes som en evighet och ha behövt lyfta upp honom i armkrok så att han inte skulle ramla omkull så lyckades vi ta oss till hans lägenhet utan att vi stötte på någon. Väl hemma hos han så frågar han sluddrigt om jag vill ha kaffe och jag tackar ja trots att jag vill därifrån men eftersom jag inte fått mina varor än (som i mitt huvud går före alla grundläggande behov som mat, sömn eller sex). Jag vill inte heller hetsa upp han mer då han redan var flummigt aggressiv av alla sömntabletter och det var i mitt intresse att inte försöka säga ifrån då jag precis fått kontakten till hans kran.

Jag sätter mig väntandes på kaffet i vardagsrummet och hör hur han går runt utan att verka få något gjort. Han ropar från köket “Hörru! Kan du hjälpa mig här?!” och jag ställer mig upp och går in för att se honom med ett bälte runt armen som stas och en darrande hand med en kanyl som han försöker sätta i armen. Jag säger nervöst men bestämt att jag vill ha det jag betalt för och han lovar att jag ska få mitt Heroin om jag bara hjälper honom att sätta den trubbiga kanylen i armen och få “svar” (det som händer när sprutan fylls med blod och man träffat en ven) som han lyckats fylla själv medans jag väntat i vardagsrummet. Vid det här laget börjar jag känna panik när jag sitter bredvid honom och börjar kontemplera att lämna mina bollar som han håller hårt i ena näven, springa mot dörren och ta på mig skorna men ångesten över att behöva lämna alla bollar hos Stoffe som jag betalt för är starkare än att springa därifrån. Idag kan jag inte förstå hur jag, trots alla varningssignaler, inte valde att lämna långt innan men det visar bara vilket starkt grepp mitt beroende hade om mig. Jag var verkligen en slav. Jag lyckades få svar med sprutan efter 2:a försöket och injicerade dosen åt honom. Jag kände mig så liten. Som att jag slets åt två olika håll samtidigt som jag skrek på insidan. Jag hade initialt tänkt hämta nya sprutor och kanyler hos Brukarföreningen i Slakthusområdet efter vi träffat hans kran men dom hade nu stängt. Det kändes som att mitt hjärta höll på att explodera av adrenalin och alla negativa känslor som tog över men jag försökte så sansat jag kunde fråga om han hade någon oanvänd kanyl över. Han reste sig upp, trots Heroinet som han precis fått, och öppnade sitt skafferi för att ta ut en väldigt trubbig och uppenbarligen använd nål. Jag var tydlig med att jag inte vill ha den då den var använd och påpekade även att han hade Hepatit C (vilket han berättat vid ett av våra tidigare möten). Han insisterade att det inte smittas och att viruset dör om man eldar toppen av kanylen samtidigt som han tog fram en tändare och höll lågan under. Jag satt fortfarande kvar i stolen vid köksbordet flera meter från hallen med hans stora kropp som blockerade gången ut. Jag kände mig som fastfrusen i stolen och sa något i stil med “Nu räcker det! Jag drar nu!” vart på han svarade “Var inte så j*vla nojig nu och sitt kvar i stolen. Du ska alltid vara så in i h*lvete nojig!”.

Jag kommer ihåg dom exakta orden som om det var igår. Han hade under tiden jag suttit i stolen löst upp en av mina tre bollar och lagt dom resterande två vid diskbänken. Han började röra sig mot mig i vad som kändes som slowmotion med nålen som blivit svart av lågan och jag förstod att hans intention var att “hjälpa” injicera mig, trots att jag aldrig sagt det. Jag hade gjort det väldigt tydligt att jag ville därifrån och funderade på om fönstret var en möjlig flyktväg men tiden var knapp och jag var i Fight-or-Flight mode. Han var precis framför mig när jag bestämde mig för att ställa mig upp och med all min kraft välta omkull honom. Han var en väldigt kraftig man men som tur är så var jag trots missbruket både lång och i hyfsat bra fysisk form. Han ramlade in mot bordet och jag sprang mot hallen och jag tog mina två bollar vid diskbänken. Jag hörde hur han skrek samtidigt som han försökte ta sig upp. Jag var i hallen och hade snabbt tagit på mig skorna när jag märkte att dörren var låst. Jag upptäckte att jag blödde från armen men släppte den tanken lika snabbt som jag hade upptäckt det Jag ville bara därifrån. Jag hörde hur han uppbrusande fortsatte svära i köket och verkade ramla igen då jag hörde en av stolarna falla tungt på golvet. Jag vred i låset ett par varv och hörde låset klicka och öppnade dörren snabbare än jag någonsin öppnat en dörr. Jag sprang ut och smällde igen dörren hårt. Jag fortsatte springa hela vägen mot bussen trots att jag visste att han inte kunde jaga mig och bröt ihop på tunnelbanan hem. Två tjejer på tunnelbanan i min ålder frågade hur jag mådde när jag gråtandes satt i ett av båsen på väg hem. Jag kände inte att jag kunde berätta vad som egentligen hade hänt då jag själv levde kriminellt och finansierade mitt missbruk på en daglig basis i väntan på svar från Läkemedelsteamet men ville heller inte ljuga. Jag svarade med att jag mådde dåligt men utvecklade inte. Dom satt kvar med mig ett par stationer tills dom behövde gå av och jag kände mig lite lugnare. Jag drog upp tröjan på högerarmen där det blödde och såg att han hade stuckit mig. Det hade slutat blöda men jag kände mig lite dåsig och påverkad som att han lyckats trycka i en del av lösningen intramuskulärt när jag välte omkull honom. Det måste varit allt adrenalin innan som gjorde att jag inte kände av det. Jag drog en lättnadens suck att jag hade överlevt den situationen och fått med mig två av bollarna. Jag var dock rädd för att jag kanske hade kontraherat ett virus eller att såret skulle bli infekterat. Jag rökte upp Heroinet på folie så fort jag kom hem för att minska ångestkänslorna och kunna sova. Det var svårt att processa allt som hade hänt i stunden. Det var för överväldigande och Heroinet hjälpte mig skjuta allt det jobbiga åt sidan.

Epilog

Dagen efter så bestämde jag mig för att göra ett blodprov för HIV och Hepatit. Som tur är så kom det tillbaka negativt. Det har nu gått några år och jag har kunnat bearbeta händelsen (en del av varför jag skriver är för att det är terapeutiskt). Jag har idag fått hjälp, har en egen lägenhet och jobbar heltid och är ren från mitt missbruk. Något som verkligen hjälpt mig förutom min tro på Gud har varit olika psykedeliska upplevelser med bl.a. LSD, DMT, Psilocybin, MDMA/och 2C-B som gett mig en otrolig introspektion, där jag tvingats ta itu med trauman och kunnat bryta upp depressiva tankemönster som jag annars tenderar att hamna i. Mer om dom tripparna någon annan gång, haha!

De flesta horsare blir oftast statistik . Inte många som inser vilket skit det är och blir rena. Är det inte ÖD så är det någon "kompis" som hjälper dem vidare för ett par kabbar.

Låter som att du ska ta och varva ner med skiten innan det går åt helvete.

Droger är bajs och JA det går att sluta utan "medicin" som metadon och subutex.

Jag syns det är fint att du kommit av varorna. Använder du LAR-medicin eller är du helt ren?

Jag kan säga att mdma/psychadelia hjälpt mig mycket, särskilt för metakognitionen, jag hade väldiga problem med mitt inre tidigare, nu har jag det extremt bra. Jag står på 16mg buprenorfin och kommer trappa ner till 0,2/0,4 mg. Där bryter jag och kör noribogain på klinik, planen är att börja nedtrappning om 1 år och vara helt ren om 2 år. Livet leker med mycket god ekonomi och bra relationer, jag har mening i livet. Om jag misslyckas med att gå av buprenorfin så blir behandlingen livslång och det sliter på kroppen; istället för att bli 80-85 kanske man kan dra 5 år i minus minst.

Lycka till med allt vidare!

Yes, det stämmer! Är på LARO på 16 mg men har börjat komma i dom tankebanorna att jag vill trappa ut. I början var det helt otänkbart och jag var säker på att jag skulle behöva ta det resten av livet. Det är så klart helt OK det med men känner att biverkningarna som trötthet och stark förstoppning sliter mycket på kroppen. Tränar mycket nu, jobbar med något jag älskar och är socialt aktiv på ett sätt som jag aldrig var när jag var utslagen. Det är ett mirakel att jag ens klarade plugget då jag var i aktivt missbruk.

Kul att höra någon som också blivit hjälpt av psykedeliska preparat! Läser Alex och Ann Shulgins bok Pikhal/Tihkal där han beskriver MDMA som "Penicillin för själen" vilket verkligen är sant om man använder det på rätt sätt! Det jag brottats lite med har varit det sociala stigmat då dessa droger (skulle vilja kalla det medicin) verkligen hjälpt mig men tyvärr klumpas in i samma kategori som andra droger. I kombination med missbruksstämpeln så är det svårt att luckra upp vissa fördomar bland folk i min absoluta närhet... En dag i taget!

Otroligt att du satt upp så tydliga mål! Önskar också köra en Ibogain-behandling men det är fortfarande väldigt dyrt. Blir att åka till England eller Kanada där behandlingen blir mer och mer vanlig och därav billigare!

Har du inte gjort något mer blodprov sedan den gången dagen efter? Blodprov ska egentligen tidigast lämnas 3 månader sedan det förmodade smittotillfället. Så har du bara tagit det enda blodprovet bör du ta ett nytt.

I övrigt intressant läsning

Tack! Ja, jag har kollat mig vid två tillfällen efter händelsen. Är tacksam att jag slapp få något! Förutom Hepatit så borde nog chanserna för en infektion vara relativt hög med tanke på att nålen var så använd och trubbig.

Eloge till dig som tog dig ur det där. Jag är glad att jag aldrig provat H.

Jag förstår det där med stigmat och instämmer att det är problematiskt om man tidigare haft problem med andra preparat. Vissa inom 12 step vars podcasts jag lyssnar på pratar om att de exempelvis vill prova ayahuasca, men att det fortfarande räknas som ett återfall och går emot allt inom 12 step. Om det är rätt eller fel är en fråga för någon annan att svara på.

Läser gärna en psykedelisk tripprapport från dig

Intressant! Vad heter podcasten? Lyssnar gärna!

Då ska jag minsann skriva en riktig tripprapport! Återkommer med den.

Det är sånt här som har fått mig att tappa all form av empati jag hade för nergångna jonkare.
När jag ser de krumryggade kräken stå och kränga sin skattefinansierade "medicin" och dra ner fler i sin vidriga misär vill jag bara hoppa på deras bröstkorg tills det slutar krasa. Egoistiska värdelösa kräk.

Det var ju fasen vad lika vi var då. Min vardag idag är extremt mycket jobb, jag har en skiftgång som tillåter det. Jag är fast besluten att betala tillbaka varenda krona jag blivit skyldig genom 10 år som missbrukare, det var några hundratusen, men när jag har 2 heltidslöner och jobbar 80-96 timmar i veckan så går det fort. Om väldigt kort har jag bara studielånet kvar och det är en härlig milstolpe. Samtidigt som jag jobbar hårt bygger jag upp en väldigt god kreditvärdighet. Tanken är att gå av buprenorfin, men jag vill också slutföra mina studier. Jag börjar närma mig brytpunkten för där universitetetsgrad är lite konstigt. Alltså, jag satsar på alla nivåer, håller mig upptagen och har knappt fritid.

Jag knarkar livet nu istället och rider på serotoninet från framgångar istället. Jag blir ledsen och trött som alla andra, men jag har det alltid sjukt bra. Ingenting kan stoppa mig känns det som. Den tidsplanen gäller om jag inte klämmer in studier .
Lycka till med allt!

Eh har lite svårt att förstå vad som var så mardrömsliknande?

Hur du för dig i texten så verkar du vara ett nervvrak utan dess like och mer konflikträdd än Alexander i solsidan.
Har en stark känsla av att du är den typen man kan ta pengar för "hämta varorna" och sen bara sticka. Skulle inte höra ett ord från dig heller efteråt.

Är inte ute efter att trycka ner dig TS. Snarare lite ärlighet & hård kritik. Du beskriver din rädsla för stoffe som att han var en 30årig, 2m lång, 120kg tung yrkesmördare. Han var 60+ och kunde knappt stå på benen och du är på helspänn som ett förvirrat rådjur..

Är glad att höra du fått bukt med ditt missbruk och se för fan till att inte falla tillbaka till H't. Skulle bara vara en tidsfråga innan någon hittar dig och kör över dig totalt. Ärligt men sant.

Må väl.