SVT´s anti-K3 kampanj "Olle nära att dö under jägarprovet" & Taskiga befäl

Man måste köra tills man är helt slut ibland för att veta hur man reagerar och hur man ska hantera det.
Elitidrott har ganska lite med hälsosam träning att göra. Du kan inte köra mjölksyra träning utan att få mjölksyra!
Att du får vad du beskriver som "mycket smärtsamt dunkande i huvudet" beror nog mer på att du inte tränat hårt, din kropp är inte van och du känner inte din kropp.

Avslutnings marschen är inte en träning, är resultatet man kan göra av träningen. Ta kampsport som ni pratar om. Man räknar inte på att gå skadefri från matcher. Man gör såklart sitt bästa men blir man sparkad på benet måste man blocka även fast det gör ont. Man måste successivt öka svårigheten i träning och match så man kan köra utan/minimalt skydd. Det kräver viljestyrka. Finns viljan kan en tränare göra dom flesta rätt duktiga. Men finns inte rätt inställning och uppoffring kan en tränare inte trolla fram det. Är inte för alla!
Om dessa gossar i inslaget är allvarliga med anklagelserna är denna utb helt enkelt inte för dom. Då snackar jag inte fysiskt utan mentalt.

Apropå svaghet så har jag inte träffat några inom min kampsport som tror dom är osårbara eller extremt starka. I princip alla är rädda när man går in i sin första match, första match utan skydd, mycket mer meriterad motståndare osv. Handlar om att pusha gränsen så långt man kan, vinna över sig själv.

Dessa gossar vann inte över sitt eget ego eller vad dom klarade av under marschen/utb. Istället projicerade dom sina känslor av misslyckande på annat.

Det ar precis som vanligt: Ungdomar som vill att allt ska vara latt och smartfritt sa alla kan vara med. Pa samma satt kan man ju sanka kraven pa utbildningen i skolorna, sa att alla kan fa en chans att bli lakare eller civilingenjorer.

När jag fick det där smärtsamma dunkandet i huvudet, då var jag inte van vid den träning jag gjorde. Men det är just det som jag menar med att det inte är bra att träna så hårt, man bör istället vänja sig så att det inte blir hårdträning.
Alltså om man tex först provar att lyfta en skivstång som väger 50 kg, och man känner att det är för tungt, då provar man med 40 eller 30 kg istället. Och sen efter några veckor så klarar man 50 kg. Men då är det inte hårdträning att lyfta 50 kg, eftersom man har blivit starkare. Och på det sättet kan man undvika hårdträning, och därmed undvika skador, och ändå bli starkare.

Att elitidrottsträning inte alltid är hälsosam, det vet jag. Och då är det inte heller bra träning.
Och mjölksyraträning behöver inte vara så hård träning. Du kan tex träna på att sitta i jägarvila, utan att få ont. Och du kommer klara att sitta längre tid efter några veckor än vad du gjorde när du började träna på det.
Det kommer förstås kännas i musklerna varje gång du tränar på jägarvila, precis som när du lyfter en skivstång. Men det behöver inte göra ont.

Så det jag är emot är alltså den här uppfattningen att man måste träna hårt och att det måste göra ont för att man ska bli starkare. Det räcker att man tränar, för att bli starkare.
Ett perfekt bevis för det är våra ben. Först var vi barn och lärde oss att gå, och vi vägde då kanske 10-15 kg. Sen flera år senare blev vi vuxna och vägde då kanske 80 kg. Så självklart måste benen vara starkare för att kunna bära runt vår kropp när vi är vuxna än när vi är barn. Men gjorde det någonsin ont att gå under de åren mellan du var barn och vuxen?

Iallafall inte så mycket och ofta att man kan säga att det var tack vare den smärtan som man fick starkare ben. Det var den lågintensiva smärtfria träningen med långsamt ökande belastning (alltså viktuppgången), som gjorde att man blev starkare.

Men man kanske inte vill att det ska ta 15+ år att bli starkare. Och det behöver det inte göra heller, för man kan utan att få ont, höja belastningen mer och oftare än vad som sker när man växer. Du kan tex lägga en 5 kg vikt i en ryggsäck, och gå runt med den på ryggen ibland, och då kommer du efter en tid få starkare muskler i ben och rygg. Och då kan du öka vikten ännu mer, tills du kan gå runt med tex 75 kg på ryggen utan att få ont.


Den mentala träningen borde framför allt handla om att öka soldaternas kunskap, så att de vet vad de ska göra i olika situationer som kan uppstå i krig, tex om de blir skjutna och behöver stoppa en blödning. Då minskar risken att de blir handlingsförlamade i sådana situationer.
Och när det gäller smärta så måste de vilja bli av med smärtan och dess orsak, och det är också den viljan som ska vara deras drivkraft när de tex har blivit skjutna och behöver ta sig någonstans för att få vård. Och det är bla det som soldaterna behöver lära sig, hur man bäst blir av med smärtan och dess orsak.

Och det får inte bli så att de tränas i att stå ut med smärta eller gilla smärta, för då ökar risken att de skadar sig allvarligt. Tex om de har blivit skjutna och bestämmer sig för att gå någonstans för att få vård, trots att de har svåra smärtor. Ibland kan det leda till att de dör, och det är då kanske bättre att de ligger kvar och väntar på hjälp. Om de däremot måste gå för att fienden är på väg mot dem, då måste de förstås stå ut med smärtan som de då känner.
Men jag tvivlar på att det är möjligt att träna på att utstå eller gilla sådan smärta som man har när man tex har blivit skottskadad, utan att faktiskt bli svårt skadad. För det gör fruktansvärt ont när skadan kommer ner längre ner i huden och ner mot musklerna. Det är inte som skrubbsår eller ytliga skärsår. Och det är som sagt ingen bra idé att faktiskt skada soldaterna.

Och jag tror inte att man behöver träna soldaterna i att utstå smärta (mer än kanske lite smisk för den som inte vet vad smärta är), för det viktiga är att man kan motivera sig att göra saker för att bli av med smärtan, tex gå trots att det gör ont. Och då måste man tro på att det är det bästa man kan göra i den situationen man är i och för att bli av med smärtan. Och för att kunna tro på det, så behöver man lära sig hur man bäst ska hantera sådana situationer.

Men det är som du säger också viktigt att de tränar på att lösa problem samtidigt som de tränar fysiskt, bla eftersom musklerna stjäl blod från hjärnan. Typ något i stil med Fångarna på fortet, fast med krigsproblem att lösa förstås. Men även då ska den förmågan tränas upp långsamt eller iallafall säkert.

Förstår hur du menar träningsmässigt. Dock tycker jag inte några av mascherna är att betrakta som kroppslig träning. Dom ska prestera på absolut toppnivå i jämförelse med vanliga människor. Du kommer aldrig att kunna göra det dom behöver när det kommer till kritan om dom aldrig varit nära sin bristningsgräns. Vissa kommer klara det men handlar ju om att få kollektivet att klara mer,dvs alla.
Ta elit längdskidåkare eller maratonlöpare. Dom kommer aldrig att nå eliten om dom ligger och tränar i sin bekvämlighets zon hela tiden. Du har säkert sett maratonlöpare med blödande bröstvårtor eller likande. Man undrar att dom fortsätter! Men det är min over body och vilja att klara det!
Den inställningen behöver man i elitförband, förmågan att ta ut sig totalt.

Men helst ska man ju såklart aldrig få skavsår eller annat som sänker stridsförmågan. Det har man ju tränat på. Jägarmarschen är match dags där man visar vad man går för.

Du kan inte vara i din bekvämlighetszon om du vill öka muskelstyrkan (om du med bekvämlighetszon menar som när du promenerar på rakväg ungefär), men du behöver inte hårdträna heller. Det finns något däremellan, alltså lågintensiv/lågbelastande träning.

Och ett sätt att träna lågbelastande, det är att några dagar i veckan gå runt med lätta hantlar i vardera hand. Du kan tex bära med dig dem var du än går, och göra olika övningar med dem ibland. Eller jogga med dem i händerna. Det viktiga är att du gör det många gånger, för det är de många upprepningarna som gör att musklerna blir starkare trots den låga belastningen. Och man kan se det så att musklerna inte tycker att det är nödvändigt att öka muskelstyrkan när man bara gör några få upprepningar, eftersom det sker så sällan. Men när man gör det ofta så som jag beskriver, då känner musklerna att det är nödvändigt att öka muskelstyrkan.

Och efter kanske en vecka så kommer du ha vant dig vid hantlarna, precis som du har vant dig vid att bära runt på din kropp, och du kommer därför inte längre känna att de är en börda. Och förklaringen till det är förstås att dina muskler har blivit starkare.
Och om du då byter till ett par hantlar som är några kg tyngre, då kommer du efter kanske en vecka ha vant dig även vid dem. Och då kan du öka vikten på nytt, osv.
Och om du efter kanske ett år kan gå runt med hantlar som väger 50 kg i vardera hand (sammanlagt 100 kg extra belastning för tex ryggen) och lyfta dem utan att de känns som en börda, då måste förstås dina muskler ha blivit mycket starkare, alltså om du tex kunde lyfta max 20 kg med vardera hand innan.

Och jägarutbildningen tar väl ett år ungefär, så då kommer förstås den som tränar så som jag beskriver, att ha mycket lättare att klara av jägarprovet med 75 kg på ryggen, än den som inte har tränat så utan bara har hårdtränat några gånger i veckan under det året. För hårdträning sker inte alltid med ökande muskelstyrka i tex ryggen som främsta mål, utan mer att det ska göra ont någonstans i kroppen och att man ska bli helt slut. Det sker alltså inte alltid de där många upprepningarna av belastning för tex ryggmusklerna, som jag menar är så viktiga för att öka muskelstyrkan.

Jag kanske dock överdriver lite med att man efter ett år kan lyfta 50 kg i vardera hand, utan att det känns som en börda. Men lyfta det kommer man till slut kunna göra om man tränar så som jag beskriver.
Och det kanske finns en gräns för hur mycket en människa kan lyfta även efter flera års träning, och den gränsen kanske är olika från person till person. Men det finns många människor som kan lyfta 50 kg i vardera hand. Världsrekordet i marklyft ligger ju på 500 kg ungefär.

Och att tyngdlyftare och bodybuilders klarar att lyfta så mycket beror troligen på att de muskler som de då använder, alltså främst lår, stuss, armar och ryggmuskler, hela tiden utsätts för belastning när man gör olika tyngdlyftsövningar som tex marklyft, knäböj, ryck, stöt, vadpress, militärpress mm. Och även när de flyttar hantlar och bär vikter och stänger, så belastas musklerna.
Alltså många upprepningar med belastning av samma muskler, som tvingar de musklerna att vänja sig och alltså bli starkare.
Och de spenderar vanligen ganska mycket tid på gymmet och gör många olika övningar, speciellt bodybuilders.

Men som sagt, det måste inte vara max belastning för att man ska bli starkare, det räcker att det är någon belastning utöver ens kropp och att det är många upprepningar. Då blir musklerna starkare och vänjer sig vid den belastningen, och sen kan man öka belastningen och därmed bli ännu starkare.

Exakt hur många upprepningar som krävs är förstås viktigt att veta, så att man inte tränar mer än nödvändigt för att bli starkare, för man sliter ju på kroppen och leder mm när man tränar. Men det vet jag inte exakt. Jag vet bara att det behövs många upprepningar.
Kanske det räcker med en 30 min jogginrunda med lågbelastande hantlar i händerna, några gånger i veckan. Och med "lågbelastande hantlar" menar jag att de är lågbelastande enligt dig, men det kan vara allt ifrån 1-50 kg hantlar (eller ännu mer) beroende av hur stark du är.

Och att längdskidåkare och marathonlöpare börjar blöda mm under tävlingarna, det kan bero på att de inte har tränat tillräckligt ofta på det som de faktiskt ska göra under tävlingarna. Hur ofta springer tex en marathonlöpare 42 km (som är sträckan i ett marathonlopp) oavbrutet?
Jag har läst att det är ovanligt med mer än 1 sådant lopp i veckan. Och jag har också läst att träning 1 gång i veckan bara räcker för att behålla de muskler man har, men inte för att bli starkare.
Så om de istället springer ett marathon några gånger i veckan, då kommer de troligen vänja sig vid det mer. Och då ska de springa lågbelastande, och öka hastigheten lite grann vecka för vecka.

Men varför ska man kunna springa ett marathon?
När i livet, soldatlivet eller arbetslivet, behöver man kunna göra det, bortsett från vid marathontävlingar?

Och även om man vänjer sig vid det så sliter det troligen ändå på kroppen väldigt mycket.
Så det är bättre att träna och vänja sig vid sådant som är mer sannolikt att man kommer behöva göra i livet, tex springa kortare sträckor, bära tunga saker (tex andra människor) kortare sträckor, vara ute länge i hög/låg temperatur.
Alltså borde hela Jägarprovet tränas på flera gånger i veckan, men vara lågbelastande och sen ökar man belastningen som jag har beskrivit, och eventuellt ta bort onödigt extrema moment och lägga till andra viktigare moment istället. För som det är nu så är det uppenbarligen risk att soldaterna dör. Och det är ju inte bra om de dör innan kriget.

Vad är det här för hittepå? Inte många rätt alls, varken hur träning fungerar eller hur försvarsmakten ser på det.

För det första, varför ska man gå med hantlar och vilka muskler ska du bygga där? Om man ska träna marsch(uthållighet) handlar det om att träna länge. Här handlar det om att belasta kroppen länge(2h+). Det handlar inte om att "bygga" muskler utan göra musklerna vana vid att arbeta länge. Utöver det är marschträningens syfte att förbereda ligament, skelett och leder för belastningen. Det krävs även en stabilitet i musklerna men ren råstyrka är inte avgörande. Även om det blir mer nödvändig om man ska upp på "jägar"vikter i marschen.

Försvarsmakten bygger upp träningen långsiktigt för att 4-7 månader in i utbildningen kunna belasta fullt ut. För att detta ska funka tas endast individer som anses klara utbildningen ut. Belastningstrappan är dock ganska lika. Vecka 1 är kängor och uniform vecka 2-3 är stridsutrustning utan marsch, vecka 5-6 är full stridsutrustning och kortare marsch eller delar av stridsutrustning med 24 timmars packning. Vecka 10-14 någon gång läggs normalt det första längre marschen in med 24timmars utrustning in. Sedan stegras det ytterligare för jägare med LK/ryggsäck) och personlig utrustning(baskerprov) för att senare innefatta befattningsutrustning och gruppmtrl(jägarprov). 95% av alla marscher kommer vara tränande och inte jätteslitsamma precis som all träning, kanske att gå 10-15km till och från skjutbanor med mer och mer utrsutning. Dock kommer soldatprov, baskerprov och jägarprov vara "prövande" alltså nedbrytande på en helt annan nivå och mer påminna om tävling vilket inte syftar till att bygga upp utan endast på att prestera.

Gällande reportaget kan jag som verksam i försvarsmakten uppleva att mycket är båg, lite saker är plumpt och något är direkt olämpligt.

Att gå till fötterna blöder, "slå" någon med en pinne på hjälmen för att på kalla uppmärksamhet vid skjutning etc är i normala fall inget alls att prata om.

Att kalla något för våldtäktshuset, ludermässigt eller flickaktigt osv är onödigt. Det tillför inget för utbildningen. Det normala där är yngre befäl eller hjälpinstruktörer som sett lite mycket på blod svett och bajs, löser man oftast genom att prata med individen i fråga. Har någon tagit illa vid sig brukar det oftast lösas genom att instruktören pratar med soldaten och förklara att det var sagt i affekt eller ber om ursäkt. Här tycker säkert pojkarna i livets hårda skola att det är dåligt men samhället är vad det är 2020 och då får man även anpassa sig. Sen ska alla jägare på 80 talet ha jävligt klart för sig att tjänsten är tyngre idag än då.

De fåtal incidenter som verkar bygga på riktig homofobi(inte råka säga bögigt eller likande) utan att aktivt säga att homosexuella inte har i försvarsmakten att göra bör leda till chefssamtal med RegC och ev löneavdrag vid första händelsen.

Men nu verkar ju SVT ha blandat och givit så mycket och sprider rykten att det är svårt att veta exakt vad som har hänt. Bedömt har personer som aktivt bryter mot alla regler och värdegrunden i hela svenska samhället fått någon typ av konsekvens personen som slog en pinne i hjälmen på någon som inte hade långa ställningar var nog helt klart 0

Det var ju i stort sett idrotten som gjorde att jag hamnade där jag hamnade. Jag hade alla förutsättningar med mig gällande det fysiska då. Och träning vet jag väl om hur den fungerar, du kan inte överbelasta en otränad kropp som de gör på tv när ett gäng tjockisar ska gå ner i vikt så fort som möjligt. Det är att be om skador som kommer i efterhand oftast. Dom måste istället ut och gå eller trampa cykel för att kunna träna efter det. Men en redan tränad kropp kan man både träna intervall eller löpning till sina maximala gränser där man känner att man totalt tömmer sig.

Det jag menar är inte att man ska träna i det militära för att få ont. Man får helt enkelt se till att man är väl förbered på vad uppgiften kräver. Och man får lugnt räkna med att saker kommer sättas på prov under uppgiften. Folk kommer tappa bort saker efter vägen.

Skadad i strid kan hända, men det är svårt att träna i fredstid. Men målet är att då få den skadade till egen zon för att sedan transporteras ut. I Skarpt läge finns morfin att tillgå. Det är inte direkt optimalt att öva folk med morfin. Men det fattar ju alla.

Detta drillande jag pratar om är något som sparkar in när det utbryter panik. Lite som en hockeyspelare som lyfter pucken ur egen zon. Just den drillen med förberedelse är viktigaste. Alla vet vem som bär på vad osv.

Känner jag kan "dito" detta inlägg. Tack för det, tog ansats för svar men kände det blev för mycket. Strv122b sammanfatta bra träning vs prövande marsch.

Jag menar att om man bär med sig relativt lätta hantlar i vardera hand var man än går, till jobbet, på promenaden mm, då tränar man fler muskler effektivt än vid någon annan övning. Kroppen måste ju hållas uppe och förflyttas av benmusklerna, stuss, rygg och mage. Och armarna tränas förstås, speciellt när du lägger ifrån dig hantlarna och tar upp dem igen. Så du kommer både bli starkare och mer uthållig, speciellt om du ökar hantlarnas vikt tex en gång i veckan.

Och om det fetstilta som strv122b skriver är sant, så har jag helt rätt om hur försvarsmakten resonerar:
Soldaterna ska skadas och brytas ner så att de vänjer sig vid det.

Och det anser jag är helt fel. De ska ju förstås istället tränas upp långsamt och säkert, så att de blir så starka att de inte skadar sig eller bryts ner. Och om det sen ändå skulle uppstå en situation där de skadar sig väldigt illa, då är de fysiskt och mentalt förberedda på det tack vare den träningen. De har då nämligen starkare hjärta och lungor tex, och bättre fysik generellt.
Det finns alltså inget behov av att träna soldaterna på att utstå smärta eller utmattning. Det riskerar bara att skada dem oåterkalleligt.

Och det som ni och försvarsmakten inte tycks förstå, det är att den bästa soldaten inte är den som klarar av sin soldattjänst trots att det är obekvämt. Den bästa soldaten är den som hela tiden är i sin bekvämlighetszon när han är i tjänst. Och så blir det om man tränar flera gånger i veckan och säkert på det man ska göra i tjänsten, inkl. sådana marscher som man gör vid jägarprovet. Det blir ungefär samma som om man går upp flera tiotals kg i vikt, och ändå känns det bekvämt att promenera om man gör det mycket.

Och att utsätta soldaterna för sådana prover som tex jägarprovet, utan att de har tränat på sådan extrem påfrestning innan, det tycker jag kan klassas som misshandel eller försök till misshandel.
Det räcker alltså inte tex att soldaterna ska träna på att gå 10 km med 30 kg packning, och sen under jägarprovet ska de gå 40 km med 75 kg packning. De måste gå 40 km med 75 kg packning även under träningen. Men den förmågan ska byggas upp långsamt, med gradvis ökande belastning.

Och som jag har skrivit tidigare så behöver man inte göra något prov då, eftersom befälen har då sett under träningen vad soldaterna klarar av.
Och någon uppvärmning behövs inte heller om man tränar lågintensivt, eftersom träningen då hela tiden är så lågintensiv att du inte skadar dig. Och träningsvärk får du inte heller. Men stretcha är viktigt ändå för flexibiliteten.
Och under träningen lyssnar man på sin kropp, och lägger ner packningen när det blir för tungt och tar en paus. Och sen kanske man måste minska packningen för att orka gå vidare, och då gör man det.
Så bygger man upp muskler och uthållighet på ett säkert sätt.

Du verkar ha noll kunskap om träning, att bära hantlar är inte den bästa träningen för en stark röv. Det är tunga marklyft som är det mest effektiva för det. I sett om 5x5 eller liknande, det är ingen hemlighet direkt. Så bara där gör du bort dig.

Vidare så skrev jag om hur man tränar soldaterna stegvis mot jägarprov. Men du verkar inte riktigt vara läskunnig utan tog en mening ur sitt sammanhang.

Du verkade vidare aldrig ha genomfört en strapatsövning, vilket jag både gjort och varit övningsledare för. Du verkar inte ens ha tävlat i någon idrott om du inte förstår skillnaden på tävling och träning.

Soldaterna är väl förberedda för jägarprovet, den är dock betydligt tuffare än träningen. Precis som alla tävlingar är. Träna gör man på 80-95% tävla gör man på 100%, sen testas mer än styrkan på ett jägarprov. Psychological resilience är även det en egenskap som skall övas.

Du verkar inte förstå att man måste lägga ner hantlarna på marken då och då, och därmed lyfta upp dem igen som vid marklyft. Och det blir tyngre med tiden när du ökar hantlarnas vikt.

Träningen ska vara lika belastande som tävlingen, annars tränar man fel anser jag. Men eftersom man ska bygga upp styrkan och uthålligheten långsamt under lång tid, så blir det inte 100% belastning vid varken träning eller tävling, utan det ska vara bekvämt att vinna VM och slå världsrekord. Man ska undvika 100% och helst även 80-95%, eftersom så hög belastning leder lättare till skador. Och ingen seriös idrottare vill ligga på 100% belastning vid tävling, tro mig. För det är liksom väldigt jobbigt och smärtsamt och riskfyllt.
Så 100% blir det bara när man måste göra extrema saker, för att rädda liv tex. Men förhoppningsvis behöver man inte göra det utan kan klara att göra det på under 100%.

Det är så här jag tror är säkrast och mest hälsosam träning. Och jag har erfarenhet.

Inget du säger har någon bäring på militärverksamhet, träning, fysiologi eller psykologi. Inget med att bära hantlar är bästa träningen. Tävling är inte träning, krigets krav och din Aftonbladet plus träning är inte kompatibla. Jag markar visserligen bara 200kg men jag kommer inte marka mer av att gå runt med några hantlar, var jag nu hittar 50kg hantlar. Det ändå som händer om du går runt med 10 kg hantlar är att du ser ut som en idiot, samt ökar din fettförbränning marginellt pga belastning. Förmågan att bära 70kg ökar inte.

Ingen vinner någon seriös tävling om man tränar i sin bekvämlighetszon.

För att springa milen på sub 35 är gå med hantlar ganska meningslöst. Precis som att springa en mil 4 gånger i veckan på 40 minuter.