Hej, för att ge er en inblick i min situation. Jag har levt ett väldigt hårt liv på diverse anstalter för ungdomar inlåst. Ett masskrorsbarn i grunden, en mamma som jag hittade död hemma efter ett självmord och en ungdom helt utom kontroll med diverse droger och småkriminalitet. Efter många försök att ta mig ur mitt destruktiva leverne har träningen alltid funnits där som min trygga punkt., jag flyttade långt hemifrån och startade på en ny kula, jag lyckades hålla mig undan droger i över 5 års tid, knegade, tjänade bra, med fin bil och allt flöt på bra, TILLS jag under en VM match cyklade omkull på vägen hem och slet sönder en redan gammal skada i mitt knä, ledband, menisk och korsband for åt helvete. Jag blev lång tids sjukskriven eftersom jag hade ett fysiskt arbete som inte gick att genomföra med mina skador fick jag glatt vänta bra många månader hemma innan jag slutligen fick en operation. Fan detta kommer bli en lång text.. (Ursäkta.)
Hur som helst, under min sjukskrivningsperiod fick jag en otrolig fysik, och plötsligt en dag kör jag tricepspress, det börjar knastrar i lederna i vänster armbåge såpass att jag skadade mig och fick gå hem.. Nu började mardrömmen. Problemen spred sig till axlar, ljumskar, mitt fungerande knä, min andra armbåge. Har otaliga gånger besökt vc, men får ingen hjälp. Dom skriver ut cymbalta i tron om att jag är deprimerad, vilket jag visserligen blivit eftersom att all smärta jag går igenom påverkar mig, inte smärtan i sig men känslan av att vara 30 år och vara helt slut i kroppen redan nu påverkar mig psykiskt. Har dragits med detta ett tag nu och försökt få hjälp men vet inte längre vad jag ska göra, jag började självmedicinera med xanor för att orka leva, jag blev varslad i coronapandemins fotspår och mitt dåliga mående bara eskalera, smällde min bil, åtalad för diverse trafikbrott.. Jag tappade allt. Jag vet inte om jag redan har gett upp, funderar varje kväll på att bara ta mitt liv och få det överstökat. Vad mer kan jag göra? Finns det någon jävla doping som kan sy ihop min trasiga gubbkropp eller är det tåget som gäller? Skiter i allt snart, smärtan i kombination av min mitt fruktansvärt dåliga mående, min självkänsla, självförtroende är nere bland fotsulorna, jag sover ingenting om nätterna.. tänker dagligen på att skriva självmordsbrev å ja fan avsluta mig själv. Jag är så jävla förtvivlad. Snälla säg att det finns någon mirakelkur som syr ihop mig. Jag äter inte längre, jag tränar inte, jag är helt isolerad hemma och ser inget ljus någonstans. Vem fam vill anställa en gammal lagerslugger utan gymnasiekompetens, utan körkort och utan en fungerande kropp.. klarar knappt av att gå till Ica vissa dagar. Mina vänner tog avstånd från mig efter att jag smällde bilen. Känner mig så jävla ensam i det här, jag vill inte klaga, men smärtorna tar kol på mig.
Hur som helst, under min sjukskrivningsperiod fick jag en otrolig fysik, och plötsligt en dag kör jag tricepspress, det börjar knastrar i lederna i vänster armbåge såpass att jag skadade mig och fick gå hem.. Nu började mardrömmen. Problemen spred sig till axlar, ljumskar, mitt fungerande knä, min andra armbåge. Har otaliga gånger besökt vc, men får ingen hjälp. Dom skriver ut cymbalta i tron om att jag är deprimerad, vilket jag visserligen blivit eftersom att all smärta jag går igenom påverkar mig, inte smärtan i sig men känslan av att vara 30 år och vara helt slut i kroppen redan nu påverkar mig psykiskt. Har dragits med detta ett tag nu och försökt få hjälp men vet inte längre vad jag ska göra, jag började självmedicinera med xanor för att orka leva, jag blev varslad i coronapandemins fotspår och mitt dåliga mående bara eskalera, smällde min bil, åtalad för diverse trafikbrott.. Jag tappade allt. Jag vet inte om jag redan har gett upp, funderar varje kväll på att bara ta mitt liv och få det överstökat. Vad mer kan jag göra? Finns det någon jävla doping som kan sy ihop min trasiga gubbkropp eller är det tåget som gäller? Skiter i allt snart, smärtan i kombination av min mitt fruktansvärt dåliga mående, min självkänsla, självförtroende är nere bland fotsulorna, jag sover ingenting om nätterna.. tänker dagligen på att skriva självmordsbrev å ja fan avsluta mig själv. Jag är så jävla förtvivlad. Snälla säg att det finns någon mirakelkur som syr ihop mig. Jag äter inte längre, jag tränar inte, jag är helt isolerad hemma och ser inget ljus någonstans. Vem fam vill anställa en gammal lagerslugger utan gymnasiekompetens, utan körkort och utan en fungerande kropp.. klarar knappt av att gå till Ica vissa dagar. Mina vänner tog avstånd från mig efter att jag smällde bilen. Känner mig så jävla ensam i det här, jag vill inte klaga, men smärtorna tar kol på mig.
