Vilken sekt tillhörde min familj?

Oki det finns många ordrar men en av de som nämndes utövar svartmagi . Det verkar inte stämma på det du beskrev.

Golden Dawn utövar ceremoniell magi och har väl en del latin i sitt gradsystem. Det du beskrev verkade dock inte vara den sortens ceremonier. Deras ritualer är på bla hebreiska.

Sen finns i för sig rosenkors orden eller flera versioner , Har ingen större koll på vad de utövar men det har att göra med esoteriska studier.

När hände detta? Varför vet du så lite om din egen familj inte ens var din far arbetade?

När hände detta och hur gammal är du? Ungefär var i Sverige var det? Lever din mor och har ni kontakt? Om så varför inte fråga henne?

Har du syskon, är de med i sekten och finna den kvar? Alternativt bör du kunna fråga dem.

Staden måste finnas kvar och om mer än dina föräldrar var med i sekten borde någon veta något. Både din far och prästen åtalades för brott. Sådant finns i officiella register.

Så börja där...

Utöver detta finns ingen kristen sekt jag känner till som förespråkar saker som telekinesi. Inom new age förvisso.

"Präst" är en titel inom Svenska och katolska kyrkan. I frikyrkor kallas det "pastor". Inga kristna sekter talar vad jag vet latin i rituella sammanhang förutom opus Dei.

Fick rådet av en vän att kolla om inte Flashback kan lösa min gåta..

Jag växte upp i en utåt sett "normal" familj av arbetarklass i norra Sverige. Men min barndom präglades av skräcken för demoner, healingsessioner, konstiga "präster", mantran på latin och exorcimer. Problemet är att ingen i min familj vill tala om det och jag vet därför inte mer än de få saker jag minns. Varav jag ärligt inte kan veta vad som är hundra sant och vad jag upplevt pga vanföreställningar.

Ska försöka ge er de ledtrådar som jag själv försökt pussla ihop.

Mina föräldrar bar "heliga amuletter" som alltid var fastsatta i en ficka på ett speciellt plagg som de bar under sina vanliga kläder.
Jag mins min mammas som en tyggrej med röd brodyr på medan pappa hade en med en stjärna i guld på. Dessa fick ALDRIG röras och en gång berättade pappa att det var genom den de fick tillgång till "ljuset".

De talade ofta om Japan, och en japansk överstepräst. Även korea nämns ofta.

Huvudsyftet verkade vara att hitta och fördriva demoner. Ibland slogs demonerna rent fysiskt genom att ta över ens kropp och skada den innifrån (jag tror alla sjukdomar berodde på demoner). Min pappa reste ofta "ut i krig" med nån präst och kom hem med helt sjuka historier om demoner och hur de fördrivit dessa ur olika personer. (Märk väl att jag fick de här historierna berättade för mig som väldigt liten och därför trodde på demoner tills jag var 16..)

Det fanns krigare i olika nivåer, min pappa nekades att klättra i nivå och det tror jag var en av anledningarna till att han började supa (vilket jag tror i slutändan ledde till att vi uteslöts). Har vaga minnen om att alkohol var förbjudet..

Allt hände på sent 80-tal till sent 90-tal.

En präst, som förövrigt utförde exorsismer på mig som barn, fängslades under sent 90-tal. Jag tror pga nån sexuellt skit och kvinnofridsbrott.. men det här är minnen från en väldigt störd 13 åring som trodde den här mannen var i direkt förbindelse med Jesus. Så, jag litar inte på mitt eget minne här. Jag mins bara att jag trodde han var oskyldig och fallit offer för demoner (staten som drevs av demoner).

Mer vet jag inte. Jag har såklart tusentals minnesbilder. Citroner skurna i två som låg på fönsterbrädor. En kursgård ute i skogen. Att min pappa slogs med en avhoppare i vår trädgård. Att alla exorcimer innefattade latin och var "i Jesu namn". Healing, healing, healing. Mot allt från magont till huvudvärk. Och tecknade bilder på demoner. Minns att allt var hemligt och därför var jag ett klockrent mobboffer i skolan. Jag var ju skiträdd för ALLA men fick aldrig avslöja varför.

Jag tror vi lämnade där i samma veva som den är prästen hamnade i fängelse. Jag mins att mina föräldrar trodde vi var "buggade" så ingen fick prata. Varken hemma eller i bilen. Sedan flydde vi plötsligt landet under 6 veckor under en knäpptyst bilresa till Polen av alla jävla ställen.
När vi åkte hem igen var Soc inkopplade pga min skolplikt. Jag, som vid det här laget både hörde och såg demoner, fick genomgå en hel del utredningar och terapi och vid 17 hade jag lämnat den vanföreställningen bakom mig.
Problemet är att jag aldrig fått veta mer. Mina vanföreställningar finns dokumenterade i min journal men inget namn på sekten.
Har en äldre bror som vägrar prata om det, en mamma som låtsas att hon inte hör nått när jag tar upp det och pappa har supit ihjäl sig. Han trodde på demonerna till sin död.

Jag kan inte släppa det, det var ju inte bara min familj där på kursgården (södra Sverige?). Jag lekte med andra barn, vi hade mässor, fick lära oss lite latin. Det var alltså inte enbart min familj, det måste ha funnits ett namn på sekten?

Blev ett långt inlägg det här, men jag hoppas nån kan känna igen nått. Jag vet att amuletterna hette nått specifikt, ett ord som lät som nått på ett annat språk. Min hjärna vill kalla den Totem eller totema eller nått sånt. Men det genererar inget vettigt när man googlar på det.

Vad jag tycker du ska göra är tala mer med din mor, hur är hon nu för tiden jämfört med då din far levde / då ni fortfarande ingick i sekten? Om hon har brännt dokument och bilder från den tiden kan det ju vara en indikation på att hon vill lämna det bakom sig (i.e hon förstår att det var "fel" sett att leva), sen att det hela är förenat med en jävla massa skam och smärta för din mor kan jag ju förstå (om det nu är så, detta är ju bara mina spekulationer utifrån dina inlägg). Jag tycker du ska sätta dig ner med henne i lugn och ro, prata om vardagliga saker först, om hur lycklig du är nu för tiden eller vad ni nu brukar tala om när ni ses, efter ett tag när ni snackat så kan du säga, på något smidigt sett, att du förstår att det måste varit en tuff tid även för dina föräldrar när ni växte upp. (eller nåt sånt, tror du fattar) men att du beundrar din mor trots allt eftersom det måste varit jävligt tufft för henne också (visa att det faktiskt var något ni gick igenom tillsammans) och att du nu vill finna ro i det hela, men eftersom det är höljt i ett sånt dunkel så har du svårt att göra det.

Du skriver även att du fortfarande har hörselhallucinationer, vet din mor om detta?

Du kan ju säga (i så fall) att du har svårt att skilja på verklighet och fantasi under dessa åren, i varje fall när det kommer till vissa detaljer, så för att du helt ska kunna lämna detta bakom dig så vill du att hon berättar hur det faktiskt var. Vad som hände och varför. Försök att inte vara dömande, även om jag förstår att det är jävligt svårt. Men, en person ansluter sig förmodligen inte till sådana här sekter om de är totalt nöjda med sina liv och sig själva... Dina föräldrar var ju förmodligen i slutändan också offer på ett sett för den här sekten. Även om de borde vetat bättre.

Många bra förslag.

Tror också att du har större möjlighet att få svar om du kan försöka vara vänligt intresserad snarare än kritisk/konfrontativ, och varför inte överdriva lite, till exempel säga att du gärna vill försöka återknyta kontakten med barnen du lekte med på kursgården och därför behöver veta lite mer. Men undvik att kritisera. Med tanke på att dina föräldrar rimligen stod emot ett visst tryck från omgivningen i många år är det inga problem för din mor att stå emot lite klagomål/tjat från dig under ett kort besök.

Eller säg att du vill föra kriget vidare och behöver föräldrarnas amulett. Nu när du vet namnet på den blir det svårare för din mor att låtsas som ingenting.

När det gäller din bror och ditt hot om att kontakta medierna – varför inte bara göra verklighet av hotet? Börja med att berätta din historia för din sambo och andra som är viktiga för dig, så de inte behöver läsa om det i tidningen.

Vill inte verka allt för kritisk, men att rakt av dupera sin mor på det sättet tror jag inte alls på. Och är nog varken nyttigt för TS eller hans mor. Men att inte vara kritisk/konfrontativ är nog nyckelord om TS vill få ut något ur sin mor, det håller jag helt med om!

Jo, det finns ingen order jag hittar som har kopplingar till Mahikari. Tyckte mest upplägget med "kriget" och det faktum att allt kändes så hemligt kändes mer som ett sällskap än en klassisk sekt. Men jag krafsar efter alla halmstrån.