Rädd för att ångest och overklighetskänslor ska bli värre. Tips?

Jag skulle behöva råd. Jag har haft ångest och overklighetskänslor mer eller mindre under ca 7-8 år. Började efter högstadiet ungefär.
Fick då panikångest flera gånger i veckan och overklighetskänslor som hängde kvar konstant. Min egen bild är att det blev en ond cirkel där overklighetskänslorna triggade ångest och ångesten skapade mer overklighetskänslor.

Jag har inte haft panikångest på flera år, men igår natt var det så nära det kan komma. Kunde dölja det från personerna i min närhet, men det var knappt. Tappade koncentrationsförmågan helt, känns som man ska få hjärtstillestånd och overklighetskänslorna blev snabbt tio gånger värre. Kan aldrig säga vad som är hönan och ägget av ångesten och overklighetskänslorna. Hade stark ångest i ca 1,5h.

Nu är jag livrädd att det ska bli värre och värre. Har så extremt svårt att må bra nu när jag spenderar nästan all tid hemma på grund av Corona. Har sysselsättning, men allt är på distans nu. Har slutat gymma på grund av Corona också men försöker konditionsträna utomhus nu istället. Det är dock inte helt enkelt då träningen också kan utlösa ångest. Samma sak med meditation, som kan öka mina overklighetskänslor. Vågar knappt göra något av det de dagar min ångestnivå känns lite högre. Speciellt inte om jag är själv.

Kan tillägga att jag tog e med några vänner för ca 1,5 månad sen och mådde en aning sämre efter det. Men det kan väl inte vara det som hänger kvar såhär långt efter??

Stort TACK till de som orkar läsa.
Jag skulle vara oerhört tacksam för råd eller om någon som upplever liknande vill dela med sig.

Du har väl kontaktat psyk/sjukvården också får jag hoppas... och inte bara flashbackare?

Träffade flera psykologer under perioden när det här började. (Även ätit ssri mot depression och ångest men har svårt att säga om det faktiskt hjälpte.) Slutade när min psykolog blev sjukskriven. Mådde hyfsat bra då och orkade därmed inte leta efter en ny. Detta var runt 4 år sedan kanske.

Nu har jag tagit kontakt med en psykolog via appen Mendly. Får se om det kan ge något.
Har generellt ett motstånd mot att kontakta vården då det känns som att allt blir värre om jag pratar om det. Men det kanske också bara är hjärnspöken.

Att det blir värre om du pratar om det, nej nej nej!
Tvärtom är det en öppning som du måste igenom.
Att prata om det kan kännas jobbigt men det är den
väg du måste vandra. Det kräver att du jobbar med
det och det är ett motstånd som de flesta har. Om du
är rädd att berätta om din ångest och öppna dig så
är det ett måste och det kommer bara att underlätta.
Om du tror att de skall tro att du är tokig, glöm det.
De har säkert hört detta förr. Lita på att hjälp finns!
Lycka till!/En medbroder

Jag har pratat om det med psykologer och har berättat delar för min pojkvän och ett par andra nära vänner.

Men det jag menar är att det känns som att jag gör det till en större grej om jag söker vård etc. Att det kanske är enklare att glömma bort och sluta stressa över om jag bara försöker fokusera på annat. Men samtidigt känns det som att jag flyr från alltihop då. Jag vet inte.

- Att det kanske är enklare att glömma bort och sluta stressa över om jag bara försöker fokusera på annat.???

Tror det slår tillbaka och återkommer.
Tyvärr är det min erfarenhet.
Man kan inte springa ifrån sig själv.

Jag tror att du har rätt. För mig blir det nästan alltid sämre under perioder när jag inte är upptagen med en massa saker.

Fokusera på verkligheten. Flytta fokus från dig själv. Titta på din kaffemugg så länge att du ser den när du sluter dina ögon. Tänk dig att du ritar det du ser av muggen från minnet. Bli en konstnär. Allt är enklare än vad du tror. Men du måste tro på dig själv.

https://www.youtube.com/watch?v=baqWB2gFxMc