Allt diskussion om dåtida händelser handlar om abstrakta begrepp?

Ögonvittnena vänder sig nu mot dig med följande kommentar:
"Du Elmuffins har inte varit på plats och kan därför inte veta att vi har fel, vi vet vad vi har upplevt och så många som vi är så är sannolikheten låg att vi alla har fel"

Efter som de från sitt perspektiv inte såg helheten så såg de jj inte mig. Det betyder ju inte att jag var där. Eller att de var där heller för den delen.
De kanske minns fel. Jag kanske minns fel.

Det finns ett namn för när många minns fel. Det heter "the Mandela effect".

Min tes är ju snarare att an inte kan veta vad man upplevt om det var ett tag sedan.

Frågan blir följande: Är det kunskap a priori eller a posteriori som väger tyngst?

Kommentar från ögonvittnena:
"Elmuffins, vi har faktiskt skrivit ner vår upplevelse i en dagbok och vi skulle aldrig skrivit detta om det inte hänt, där har du stark bevisning"

Deras ord har ju filtreras utifrån deras begreppsapparat. Det har gått ett år och den begreppsapparat de återfiltrerar texten genom är nu annorlunda. Blir då inte innebörden annorlunda den med?

Dessutom kanske de bara minns att de skrev ner det men i själva verket minns de även det fel. Det är ju inte orimligt att de mindes hela dagens händelser fel.
Sen gixk det ju antagligen en tid från att de såg till att de skrev. På den tiden hinner saker ändras i deras minne.

Och vadsäger att de talar sanning? Både om att de skrev ner, att de inte skulle skriva ner det om det inte hänt och att det hänt. Allt kanske är fsbricerat.

Intressant! Har människor som inte upplevt något abstrakt(som det finns ögonvittnen till) tillåtelse att diskutera rimligheten hos det abstrakta som andra hävdar sig upplevt?

Kan människor som inte är ögonvittne till en påstådd händelse ha mer rätt än ögonvittnena?

Det var en väldigt bra fråga.

Jag tror att en sådan grupp bör kunna komma överens om vad det är ämnet egentligen behandlar, om de genomför kommunikationen tillräckligt.
När man talar om en sådan här abstrakt sak som händer mitt i livet, här och nu, så handlar det nog mycket om hur lyssnaren ser på det hela.
För det är nog fullt möjligt att missa det, fastän man har all möjlighet att uppleva och ta ställning till det, om man bara går på som en ångvält.

I ett samtal med en eller två personer så finns det visst ansvar hos talaren att försöka se hur det tas emot av de han berättar det för, men om han talar till en större grupp så blir den responsen mycket bredare, och personligen tror jag att en duktig talare behöver ha desto större koll på hur det han säger egentligen låter när han talar till en större grupp än en mindre grupp.

Den här påstådda händelsen kan nämligen ha ett syfte till att påverka inställningen hos de som lyssnar, och i det fallet så är frågan mer komplex.
Som i fallet med historien om Jesus: Å ena sidan görs det anspråk i bibeln på att det är en bokstavlig historia som ska ligga till gudomligt juridisk grund för ett förbund med mänskligheten.
Å andra sidan så är det en arketypisk historia om hur en man som gjorde det rätta blev straffad som en felgörare, och om man personligen förhåller sig till vad existensen av den historien ens innebär för en själv så kommer det att påverka en.

Antingen blir man obrydd och tar sig rätten att gör precis vad som helst, eller så blir man troende på att frågan om rätt och fel är något man anpassar sig till och inte något man bestämmer.

Det är så vi återfinner varför det är viktigt att se vad det är liknelser och abstraktioner egentligen återspeglar, istället för att se de just som jämförelser som syftar till att vara just bara jämförelser som inte återspeglar verkligheten.

För visst är det så att man kan se precis vad som har hänt i en sak också, men bli partisk p.g.a. att man har andra prioriteringar än att framställa sanningen först och främst.
I det fallet kan någon som inte har sett något ha mer rätt än någon som faktiskt har sett något, men inte säger sanningen om det.