Jag är bibliotekarie, fråga vad ni vill.

Jag tar mig friheten att besvara och kommentera detta inlägg, trots att jag inte är vare sig trådstartare eller bibliotekarie. Jag är blott en flitig biblioteksbesökare med åsikter om klassificeringssystem.

I min ungdom använde såväl folkbiblioteken som de flesta universitetsbibliotek Sveriges allmänna biblioteksförenings system (SAB-systemet). Systemet känns igen av större delen av den läsande allmänheten; nästan alla vet att H betyder skönlitteratur, Hc betyder skönlitteratur på svenska etc. Den första versionen av SAB-systemet lanserades 1921 och det har sedan dess reviderats flera gånger. Varken Ibhe (videokonst), K.54 (andra världskriget) eller P.086 (kärnenergi och kärnteknik) fanns med från början. Det gjorde däremot deras huvudkategorier I (konst), K (historia) och P (teknik).

År 2008 beslutade Kungliga biblioteket (KB) att alla forskningsbibliotek skulle gå över till det amerikanska Dewey Decimal Classification System (Dewey-systemet). Därefter har samma rekommendation givits till folkbiblioteken. Dewey-systemet är ursprungligen amerikanskt, men är spritt över västvärlden. Dess första version presenterades redan 1876. SAB diskuterade faktiskt att införa det redan på 1910-talet, men valde att utveckla sitt eget SAB-system i stället. Dewey-systemet är uppbyggt av siffror med punkter. Den välkända kategorin H motsvaras exempelvis talen 800-899. Svensk skönlitteratur heter 839.7, där 839 betyder "skönlitteratur på germanska språk" och suffixet 7 begränsar det till svenska.

Många folkbibliotek håller fortfarande fast vid SAB-systemet, men det håller långsamt på att fasas ut. KB, som ansvarar för SAB-systemet, har beslutat att inte utveckla det vidare. Den sista versionen är från 2015.

Förutom de båda ovan nämnda systemen har vissa bibliotek sina egna. Många stockholmare har svurit över de komplett idiotiska kategorier som används på biblioteket i Kulturhuset. Där delas skönlitteraturen in i "klassiker", "queer", "kult", "romantik" och andra till synes godtyckliga kategorier. Var hittar man William Burroughs? Är han mest "kult" eller mest "queer"? Var hittar man Bengt Martins Sodomsäpplet? Är det "queer", "romantik" eller "klassiker"? Jag måste alltid använda sökdatorn för att hitta det jag letar efter. Ett bedrövligt system. Bort det!

Vad detta mynnar ut i är alltså att inte alla bibliotek använder samma system. Ganska komiskt är att många - både bibliotekarier och biblioteksbesökare - kallar Dewey-systemet för "det nya systemet", trots att det är mer än 40 år äldre än SAB-systemet.

En kunnig bibliotekarie får gärna komplettera och/eller rätta det jag har skrivit. Jag har som sagt ingen professionell kunskap inom området, bara entusiastens. SAB-systemet lever i mitt hjärta.

Jag undrar över böcker som getts ut med stöd av Statens Kulturråd. Det verkar vara väldigt olika från bibliotek till bibliotek hur de böckerna hanteras.

Hur bestäms vilka böcker man skall ta in?

Varför är det (nästan) bara kulturhistoria? Ganska lite populärvetenskap.

Några bibliotek ger upp direkt och ger bort böckerna i nyskick till den som vill. Gjort fina fynd genom åren. Men helt galet användande av skattepengar, att bara ge bort dem direkt.

Några få bibliotek ställer ut på hyllor och anstränger sig att få dem utlånade. Heder åt dem, bra kontrast mot feminism, HBTQ och romernas historia! Men mest är det nog bara jag som lånar sådana böcker, många hyllvärmare där.

Jag förstår inte vitsen med Dewey. Abstrakt, och dessutom med färre "lådor" än SAB som jag uppfattat det. Blandning av bokstäver och siffror underlättar för det mänskliga minnet, Dewey verkar vara datoranpassat, inte människoanpassat.

Vilket är mycket bra för sökbarheten. Monokultur i klassificeringssystem är döden för att hitta något.

Ett utförligt svar, jag tackar, är väl bättre att använda ett system som är vanligt i världen, men bokstäver är lättare att hålla i minnet än siffror.

Kan man läsa om hur Dewey-systemet kategoriserar litteratur på någon ställe?

Hur då? Det förenklar för alla att veta ungefär i vilken ände att börja leta i. Och ny personal och nya besökare behöver inte fundera på "hur tänker de här?" När de istället kan gå "så var tusan finns 300-serien i den här kåken?"

Att använda Dewey motsätter ju inte att. Besökarna kan orientera sig efter skyltar som "skönlitteratur: skräck" osv .

Och i elektroniska bibliotekskataloger kan man säkert söka efter ämnesindelning, men också på andra sätt

Så jag tycker det mer är en angelägenhet för bibliotekens arkivråttor, än för låntagarna. Hur många låntagare brukar på allvar orientera sig enbart efter de otaliga bokstavskombinationer och tillägg i SAB-systemet ?

Det är fortfarande att de använder sig av ett gemensamt klassificeringssystem, men skriver ut kategorins namn istället för nummer. Vilket kan sägas är "mono"-system, det som den jag svarade på sa var av ondo.

Har för mig att på stocholms universitetsbibliotek stod inte böcker i kategorier i hyllorna - utan alla böcker var isatta som i ett lager, efter löpande nummer vartefter de kom in . Typ. Eller nåt sånt. Med kategorier och ämnesområden huller om buller - i hyllorna. Fast varje bok var ju klassificerade enligt Dewey.

Så själva sökningen fick ske i databasen. Men att det inte gick att söka i hyllorna.

Kan jag minnas rätt? Eller var detta system enbart en del av samlingen, typ aktuell kurslitteratur som många lånade just då?

På tiden jag höll på med hundratals dvd-skivor i plastfickor tyckte jag ett sånt system var enklast för arkivsyfte. Eftersom skivorna ändå var fysiskt var svåra att "browsa" - var det bättre att ge varje ny skiva ett nytt löpande nummer - och så stod kategorier och annat i databasprogrammet.

Du minns nästan rätt. Äldre böcker står efter SAB-kategori på Stockholms universitetsbibliotek. Tidigt 2000-tal gick man över till årssviter, kronologiskt ordnade och numrerade. Placeringen i hyllorna beskrivs i katalogen med årtal och löpnummer, ex. "Årssvit / Hyllplacering: 2023: 2.038". I bibliotekets referenssamlingar används Dewey-systemet.

Håller fullkomligt med. SAB-systemet var ett utomordentligt väl fungerande klassifikationssystem. I min föreställningsvärld är det självklart att bokstavskoder är lättare att minnas än sifferkombinationer, och bokstävernas antal ger mer hanterliga huvudkategorier än våra fåtaliga siffrors. För en vanlig svensk folkbibliotekslåntagare ser jag inga fördelar alls med Dewey. KB har fullständigt hamnat snett i den här frågan... Som i så många andra de senaste åren...