Går det att använda benso under en längre tid - hur mycket och hur ofta?

Detta är en tråd jag gått och funderat på länge så det hade varit kul om man fått en pytteliten kant här på FB.

Jag har nu i flera år mått dåligt, testat det mesta (tro mig när jag säger det), även lyckats gå och bli alkis under en period (ren nu), men generellt sett så är det låg energi, deppighet och panikkänslor när jag är utanför hemmet. Alltid är det något som ligger i psyket och trycker i bakgrunden, aldrig känner jag mig riktigt glad eller lugn.

Och för att göra en lång historia kort så mitt i detta, förra veckan, fick jag i mig 5mg diazepam... och jag mådde så fantastiskt jävla bra! Det kändes nästan som man åkte tillbaka till 15bast innan ångesten och all skit drog igång, grät faktiskt av känslan av att bara inte ha någon ångest och känna mig normal. Fick en sån jävla motivation att jag städade hela lägenheten och fick riktigt mycket jobb gjort (jobbar hemma), tror heller aldrig jag varit så snäll mot min sambo som jag var då...

Jag vet att man inte ska förlita sig på piller men jag tror fan jag kan behöva en push i ryggen just nu för att komma på fötter igen, och jag funderar på att medicinera mig med diazepam. Om jag ändå ska vara en zombie dagarna långa, så kan det väl ändå vara värt ett försök?
Jag har spenderat flera timmar här på FB och läst om allas upplevelser och insett att benso är något man måste respektera något djävulskt, vilket jag gör. Jag har en enorm respekt för den, därför undrar jag hur mycket och hur ofta kan man ta benso utan att bli beroende eller öka toleransen anmärkningsvärt?

Jag tog 5mg diazepam och det funkade perfekt. Om dagligen inte är rätt väg att gå så kanske 2-3 gånger i veckan? Vad tror ni om det? Kan jag få 2-3 dagar i veckan där jag bara kan slappna av så kan jag hålla mig de andra 4-5, det lär bli en jävla motivation i livet!
Finns det några här som brukar benso dagligen/per gånger i veckan och har gjort det i flera år? Hur fungerar det? Hur är det med toleransen? Nu är inte detta planen utan jag vill bara komma på fötterna, men går det att leva ett helt liv på benso om man sköter sig? Jag vill absolute inte "flumma", vill bara känna mig normal! Har hört att vissa gått på 5mg, till och med dagligen i flera år, och aldrig haft några problem...?

Svar uppskattas! All slags input uppskattas! Tack!

Det går absolut, det finns många äldre som har det och ofta vet de inte ens om att det går att mysa med. De får det för att de inte ska vara så oroliga hela tiden. De tar givetvis inga mängder, kanske 10 mg oxascand om dagen.

Diazepam eller oxasxand är långtidsverkande så det är ju nice,

Finns ingen anledning att gå med ångest, själv använde jag xanor en period och slutade med det, efter så avrådde jag alltid folk från benzo,

Men sen kom ångesten tillbaka efter flera år, och jag började igen, och insåg att jag slösat flera år på att gå och ha ångest och vara stingslig mot familjen helt i onödan,

Så länge samhälley ser ut som det gör med all stress och press så kommer iaf jag behöva benzo

Problemet med benzo är att toleransen ökar snabbt, så man kan inte ta varje dag samma dos och få effekt. Du måste höja och höja. Till slut är du uppe i riktigt farliga mängder om dagen. Sen är det lätt att omdömmet far ut genom fönstret när man intagit piller, och man känner att man fortfarande mår skit så man tänker "vafan, om jag tar 2 till xanor så borde jag bli lugn" sen slutar det med att man ligger på sjukhuset med tuber i sig och spya i lungorna. Eller ja, det är ett scenario som kan hända. Dock så var det iktorivil och inte xanor i mitt fall.

Jag skulle verkligen avråda från långvarigt bruk, det slutar alltid i missbruk och tragedier. Benzo är djävulens påhitt om något. Jag ber dock fortfarande psykiatrin om oxascand eller diazepam då och då, men då snackar vi kanske 3 ggr om året när jag har riktigt tuffa perioder. Aldrig förlita sig på benzo som något annat än något man tar vid absoluta nödfall (nu snackar vi självmordsbenägen, så allvarligt borde det vara).

EDIT: som ett mer direkt svar till TS, jag skulle aldrig riskera att ta benzo kontinuerligt i mer än en månad, t.o.m det kan vara för mycket. Man slutar fungera utan att ha det i sig och det blir värre än innan, endast vid lägen som panikattacker eller om man är riktigt på botten (aka självmordsbenägen) som man bör ta det. Folk fattar inte vad de leker med. Har allt för många vänner och bekanta som fastnat i klorna på benzo, och har själv varit där. Det är en bra medicin om den används som den ska, alltså vid akutfall. Ha det i åtanke, om du bestämmer dig för att ta det en längre tid så är det upp till dig. Vill bara att du förstår att det är inga substanser man ska leka med. De kan kännas relativt milda efter ett tag men det är jävulskt lätt att fastna i det, SPECIELLT om du mår dåligt.

Ja man kan använda benso hela livet, finns folk som klara att ligga på 5mg Xanor om dagen utspritt under hela livet. Finns dom som tar det 1 gång och är torsk för resten av livet.

Japp, men generellt är att ju sämre du mår, desto lättare är det att bli fast.

Men du har såklart rätt, det finns många som klarar sig hela livet på det. Men när man sett förödelsen det kan skapa på nära håll så vill man verkligen att den som börjar med det är väl medveten om vad de ger sig in på

Nej, nej och nej. Bara lägg ner tanken på benzo direkt, helst innan den ens dök upp. Jag har provat dom flesta droger (både lagliga och olagliga) och aldrig fastnat för någonting. Jag var säker på att det inte skulle hända med benzo också (i mitt fall främst Stesolid). Detta trots att alla varnade på Flashback att det smyger sig på, och att alla förr eller senare blir fast. För så är det.

Jag fick det förskrivet då jag led av fruktansvärd ångest, men jag tog inte så ofta ändå. En, två gånger i veckan. Det hjälpte mig att hålla föreläsningar och presentationer och jag kände att det var ett perfekt verktyg. Men sen började jag märka att det hjälpte väldigt bra mot bakfyllor, och då man festade 1-2 gånger i veckan var otroligt skönt att slippa må piss dagen efter. Jag kände mig priviligerad som hade denna supermedicinen som hjälpte mot allt.

Det jag inte förstod var att det sänkte min tilltro till mig själv och mitt eget psyke, för när jag inte tog det ökade sakta ångesten i bakgrunden. Min hjärna programmerades att jag kunde vara mig själv på benzo, men det innebär ju också att den trodde att jag inte kunde vara mig själv utan. Jag började på ett nytt jobb och det var mycket prestation och status. Jag ville prestera och det särskilt i början, så jag tog lite oftare för "detta jobb är viktigare än allt!".

Jobbet var inte bra för mig och jag stressade verkligen sönder mig och gick till slut in i väggen. Jag tror att det till stor del berodde på Stesoliden, för det som händer om man tar det regelbundet är att man blir deprimerad. Man hamnar mer och mer i tankarna, och det är tankarna som gör en deprimerad. Jag blev sjukskriven och ännu mer deprimerad. Jag tog oftare och mer för att det var "så synd om mig". Det var som att benzon smög sig in i mitt sinne och ändrade mina tankar, obehagligt.

Det slutade med att jag tog varje dag, och eftersom mitt omdöme då blev kraftigt påverkat ledde det till att jag förlorade jobbet och sedan även min tjej som en indirekt orsak av det. Det är en OTROLIGT lömsk medicin, nästan som att det har ett eget medvetande. I våras slutade jag helt, och det var INTE lätt. Det tog månader innan jag var mig själv, och då hade jag tydligen turen att drabbas av en mildare avtändning än dom flesta gör. Jag har inte rört sedan dess och kommer inte heller att göra.

Detta är ett gift utan dess like och jag råder dig som läser detta att INTE röra det ens med tång.

Ovan var min historia och nu till dig TS.

Du förstår inte vad du ger dig in på. Din bakgrund med alkoholism gör det EXTRA farligt för dig för både alkohol och diazepam går på GABA-receptorerna i din hjärna. Det kan mycket väl vara så att du mådde extra bra av diazepam just därför att din hjärna minns hur det var att må bra av alkoholen. Mycket farligt.

Att ens fundera på att ta upp till 3 dagar i veckan så tidigt är röd flagga lång väg. Diazepam har en otroligt lång halveringstid så tar du 3 dagar i veckan kommer du aldrig bli ren från det, och det går att bli rejält beroende på mindre mängder. Och tro mig, det kommer inte stanna på mindre mängder och tillfällena kommer bli fler.

Du kommer rationalisera precis som du gör nu fast mer och mer. "Jag är värd detta", "Jag får så mycket gjort", "Jag förtjänar att må som alla andra", "Tar jag lite mer så kommer jag även klara av att...". Så det kommer öka och toleransen kommer öka. Du kommer till slut må sämre och sämre och sen är det igång.

Den där effekten på 5mg du har nu har du inte många gånger. Jag minns faktiskt att när jag tog första gången var det just 5mg och jag fick faktiskt samma upplevelse som dig. Och vad jag minns fick jag det även nästa gång... Men den kom aldrig tillbaka på dom låga doserna, om alls.

Det finns sätt att må 1000000 gånger bättre hela tiden, utan mediciner. Meditation, träning, bra kost, sömn. Låter tråkigt men när du kommer ut på andra sidan så kommer du fatta. Lycka till.

Tack för svaret!

Ja det är detta jag är rädd för, att slösa bort ännu fler år av mitt liv på att må dåligt, har väl slösat bort de senaste 5åren på det... När jag säger att jag testat allt så stämmer det verkligen, testade först SSRI, har varit på terapi, har försökt att träna regelbundet och äta hälsosamt, har försökt meditera, har testat nofap under längre perioder, köpt hem världens alla kosttillskott, och som jag nämnde att jag blev alkis jo då försökte jag självmedicinera mig med alkohol, och det slutade ju inte särskilt bra. För att sammanfatta det så har inget förändrat mitt läge. Inget hjälper. Om nu lite medicin kan få mig på rätt fötter igen så är jag redo att ge det en chans.


Förstår var du kommer från, men det lär ju vara flera miljontals människor världen runt, tiomiljontals(?) som går på benso regelbundet/dagligen, och precis alla av dessa blir väl inte torskar/missbrukare som förstör sina liv? Det är det jag är ute efter. Jag har själv en bekant som kört på 5mg i 18 år och har inte behövt öka dosen, det är något sådant jag nyster i.

Nu låter det väl som att jag ser upp till pillret som en gud, så är det inte, men om jag nu ändå ska fortsätta må såhär dåligt varje jävla dag tills jag dör så kan man väl ge det ett försök iallafall och se hur det går.

Tack för svaret! Jo så är det ju men sen är det ju upp till ens karaktär också. Den smygande resan ner i helvetet för alla slags droger liknar nog varandra, blir en endless-loop så att säga.

Jag har en otrolig karaktär vilket jag alltid fått höra, och jag klarade mig ändå oväntat bra med tanke på hur jag mådde, hur jag tänkte och tillgången jag hade. Det kan gå så mycket värre än det gjorde för mig, och då gick det ändå åt helvete för mig.

Du som har missbruksbakgrund just på GABA-substans ligger väldigt mycket i farozonen här.

Ja som sagt man måste ha respekt för det.
Själv försökte jag självmedicinera mig med alkohol och det slutade med att jag behövde ett stort glas whiskey för att ens kunna gå till ICA, så det var ju inte så lyckat Dock slutade jag cold turkey utan problem och har ingen lust att dricka igen.