Citat:
Ursprungligen postat av
philophobia
Leva ett så normalt och fungerande liv du kan med förutsättningar som finns?
Antidepressiva "botar" inte psykisk ohälsa - däremot kan vi på sikt fungera så bra som möjligt även om vägen är snårig.. Det jag ville säga är att antidepressiva inte är fel och absolut inget "lyckopiller". För vissa fungerar det bra och en dag kanske du inte behöver äta medicinen, andra behöver äta den länge.
Du får försöka hitta det som gör att du kan ligga på soffan, må bra och vara "hög".
Allt kokar ner till det ja, att alla är sin egen lyckas smed. Jag tror inte på psykmediciner som inte är beroendeframkallande. Och inte heller tror jag på knark/beroendeframkallande mediciner. Ett tag definitivt eller vid behov ja men sen hela vägen tillbaka.
Det fattas optimism. Det går inte att få på recept.
För mycket insikt, blivit bränd och besviken (insiktsfull) för många gånger. Alla bara snackar skräp. Dom vet inget särskilt, inte mer än en random läkarbok.
Läkaryrket har spelat ut sin roll. Finns inga hemligheter och magiska piller för byfånen att få längre som det fanns förr.
Nu vet alla lika mycket i alla ämnen av intresse eller kan åtminstone läsa samma studier och böcker med ett par knapptryck bort.
Det tar inte mer än en googling så vet man. Vad ska en läkare berätta? Sin tolkning av studierna, eller vad...
Jag kan lika bra beställa på flugsvamp och gå efter eget huvud. Vad är skillnaden läkare eller droghandlare. Samma sak ju. Så länge hoppet finns så lever man på det. Det är insnöad jag behöver bli. Jag behöver lämna den tomma existensen.
Har inte använt droger på nästan år och dag nu. Allt snack man hört om att det är så fantastiskt att vara ren var smörja. Jag är i princip ren nu, varför mår jag inte bra?
Har inget att tro på, inget att se fram emot. Där ligger det. Kan inte längre lura mig själv. Ingen kan.
