Varför tror folk att vi förstår så mycket?

Jag vågar inte uttala mig i sakfrågan, eftersom det sägs att "[min] känsla över svårighetsgraden verkar inte vara så välgrundad". Vill du verkligen veta hur det fungerar så verkar det gängse vetenskapliga tillvägagångssättet vara cut-up-tekniken applicerad på vad helst man hittar på internet kombinerat med hänvisning till auktoriteter. Det borde passa 'Kulturmannen' som hand i handske.

Du får det att låta så lätt! I själva verket är det hårt arbete att jaga runt på nätet efter dråpliga teorier och få det lite lagom sammanhängande. Därvidlag har jag nu gått till originalartikeln och imponeras storligen av den historisk välinformerade ansatsen. T. ex. utgår man från att om det bara fanns en laddning i hela universum, och denna accelererades skulle ingen strålning utgå!

Du får fråga mer för jag vet inte vad jag ska svara riktigt, men det där är med stor sannolikhet en mattefluga från QED.
Resultatet får man då det finns en märklig effekt inom Maxwells skalärfältsekvationer över rumslig utbredning. Man kan få ögonblicklig verkan oavsett avstånd och man kan få acceleration på förhand innan verkan ens har skett.

Hur det hänger ihop vet ingen, men när man räknar ut banor i QED så integrerar man alla banor, i oändligt med dimensioner, framåt och bakåt i tiden och får från alla dessa en enskild bana, den mest sannolika, säg en rak bana mellan två punkter.
Man måste ta med alla banor, även de "onaturliga" för att få rätt resultat.
Men samtidigt som man behöver dessa för banorna så kan man inte ha dem i interaktioner.
Så man trollar bort dem!

Det krävs massor med pusslande, man ska få bort t.ex. en elektrons självinteraktion, trots att den är nödvändig inom interaktioner.
Man låter partikeln koppla till vakuumfältet och bli "dressed", binda/koppla, med virtuella/imaginära partiklar. Kopplingskonstanten är då reglerad både i dess spann och storhet. Dessa virtuella, imaginära partiklar skapas i par och bevarar vissa egenskaper tillsammans men där de enskilt kan göra märkligheter, som att röra sig bakåt i tiden, då röra sig snabbare än ljuset, de behöver inte exakt lyda under energi-momentumprincipen, osv., mm.
Vad man gör då är att alla "onaturliga" egenskaper, likt en bana bakåt i tiden, isolerar man och skiljer från de naturliga med någon form av brant funktion. Residykalkyl inom Feynmanpropagatorn ger cut off t.ex. Därefter så manipulerar man dessa så att man efter integreringen får det man vill ha, så man ger dem negativ frekvens, man använder sig vidare av minustecknen för att överföra dessa på momentumet så oönskad verkan försvinner och pusslar ihop det så att produkten av integreringen mellan de naturliga och onaturliga egenskaperna ger naturliga interaktioner.

Det är dock fler teknikaliteter vi kan prata mer om, men för att ha nämnt något bara.

Man bokstavligen plockar ut någonting som behövs i en del av teorin men som man inte kan ha i en annan del av teorin och tillskriver påhittade egenskaper som ger rätt resultat i slutet.

Det ska sägas att varken denna process eller banintegrering tros vara riktiga naturfenomen, men det är ett utmärkt exempel på hur fritt man kan göra lite vad som helst med en teori för att den ska stämma överens med observationer.


Jag tror inte det där bara var riktat till dig utan även mig. Vi har skrivit med varandra tidigare där han menade att kvantfysik var lätt och att vi i princip förstod allt, vilket naturligtvis följdes av att jag förmedlade min häpnad över hur dålig koll han har om det är vad han tror.
Se tråden för snabba frågor om kvantmekanik i denna forumsdelen.


Det "sägs" inte utan konstaterades då det var uppenbart.

Din kritik mot denna skribenten är ytterligare en indikation på hur dålig koll du har.
Han har nämligen fullkomligt rätt i att det är vad teorin, QED, säger. Vilket regulariseras.
"Wheeler-Feynman absorber theory" är det frågan rör.

Extra roligt är det att du gör dig lustig över processen och beskriver det hånande när det är EXAKT så regulariseringen går till!
"Feynmanpropagatorn" för "retarded" och "advanced"-propagatorerna ger regularisering genom både cut off-värden och en "casual propagator".
På svenska så definierar man det man inte vill ha och klipper bort det och beskriver sedan denna delen med vilka ogrundade egenskaper som än krävs för att teorin ska bli kausal. "Casual propagator" beskriver kommutativitet och antikommutativitet. Cut off-värdena får man från andra propagatorer, men värdena man stoppar in är också de som passar observation och behövs, utan övrig motivation eller begränsning.

Som bonus kan du fråga dig vad som skulle hindra användandet av en propagator, cut off-funktion eller vad som helst.

Han har rätt så återigen så visar du att du inte förstår, på ett mycket roande sätt.

Rent psykologiskt. Intelligens är att veta/känna till vad man inte vet. - Det är bara idioter som vet allt.

Någon som vet var signaturen "Fri" är på Flashback tagit vägen? - Saknar Fri.

Bra svar. Sedan verkar TS ha förväxlat fysik med existentiella frågor. Fysiken besvarar inga existentiella frågor.

Bara för att människor inte kan röra sig bakåt i tiden betyder det inte att partiklar eller vågor inte kan det.

Vilken existentiell fråga har jag ställt och varför tror du att svaret är bra?


Vilken partikel kan röra sig bakåt i tiden? Då du inte kan mena de interaktionsbundna från regularisering, vilka jag pratar om.

Jasså du har ingen aning säger du? Nene... Ok. Jag förstod det. Annars är jag mycket nyfiken på observationen eller härledningen av denna exotiska partikels egenskap. Jag kan knappt bärga mig i väntan på svar. Jag håller andan under tiden...

Som Nerdnerd sa: du är inte fysiker. Jag har själv ett gott intellekt, men jag har inga riktiga kunskaper i fysik över gymnasienivå, så jag ger mig inte in i de mer djupgående detaljerna i sådana frågor.

Så du har alltså ingen aning om det var ett bra svar. Det var ett auktoritetsargument helt enkelt.
Säg mig då istället om det bara är just denna fysikern i någonting annat som du tror har rätt eller tror du att det kan existera fysiker i just ämnet som tror någonting annat?

Det stämmer att jag inte är fysiker, men jag har mer än bara ett "gott" intellekt. Mensa kräver 131, men deras övervakade test mäter till "135 eller högre". 44/45 rätt. Slarv.
Psykologutredning, 50/50. Beskrevs i ord likt "exceptionell".
Medel-kvantfysikern har 130 i IQ.
Medelfysikern i relativism har 120 i IQ.
Skillnaden på mitt intellekt och en fysikers i relativism är som minst densamma som den mellan en normalbegåvad och en svagbegåvad.
Lägg till på det ett periodvis maniskt intresse för fysik som sträcker sig över ett par decennier. Maximala antalet internetflikar(50) öppna tillsammans med ett 20-tal pdf-er, på två mobiler, i åratal.
En dator med många gb i bara text.
Som minst läser jag ett par timmar om dagen, men som mest från morgon till kvällen dagen efter.
Jag pratar inte heller om interferensmönster eller populärvetenskap, utan allt från avancerade universitetetslektioner, post-doc, såväl som senare papper, liksom de motstridiga, inom ett brett spann av subdiscipliner. Jag återkommer ständigt till fundamentala frågor där jag nära dagligen även öppnar en fysikbok på gymnasienivå.
Jag har nämligen ett jobb där jag får betalt för att lösa svåra fysiska problem i praktiken då jag visat mig vara bra på det.

Jag är inte direkt imponerad av att någon är doktor i fysik. Det är inte där min måttstock ligger. Jag blir däremot imponerad av duktiga fysiker, liksom ickefysiker.
Det finns folk på detta forumet som är självlärda som genom åren imponerat på mig enormt mycket mer än åtminstone en som är fysiker. Det går dock 1 duktig självlärd på 100 dåliga.
Det finns dessutom dåliga fysiker som gillar titeln mer än ämnet. Det är svårt för oinsatta att identifiera dessa då fysik är väldigt tekniskt och innefattar svår matte, så en dålig fysiker kan lätt dölja detta bakom kunnande om fackterminologi och prioriteringsregeln.
En bra fysiker däremot, vilket forumet också har privilegiet att ha som medlem, skulle mer bli frågande om någon skröt om att de kunde lösa en ekvation då denne snarare ägnar sina tankar åt ekvationernas struktur och representation av observationer. Det finns fysiker som kan lösa ekvationer och det finns fysiker som skapar ekvationerna.

Är det självklart att någon som har kunnande om matematikens uppbyggnad med dess logik, axiom, struktur och bevis skulle förstå "multiplikation" sämre än en annan som är snabbare med att lösa uppställningen liggande stolen?

Vad ska vi göra med detaljen att Feynman och Dirac säger det jag säger medans en fysiker i ett annat ämne säger annat?
Om jag har missförstått Feynman, Dirac, regularisering, renormalisering, gaugekorrigering, symmetribrott eller vad som helst så borde det vara enkelt för en fysiker att visa detta eller presentera motargument, istället för att endast löst framföra en tro om att allt är fel.

Jag frågar alltså vad som är fel?
Sannolikt detaljer, men om det gäller andemeningen så bör det vara en trivial sak att visa eller förklara vad som är fel och varför. Gärna utan irrelevanta uträkningar som blandas ur kontext eller med onödig teknisk terminologi.
Krökta mångfalders geometri ges inte av en tensor och produkten av matriselement ger inte egenvektorer i tillståndsrum...

Vi befinner oss på ett diskussionsforum om vetenskap där det tydligen räcker med att tro att det existerar motargument mot någonting om det känns fel.

Annars, snälla...

Alltså... Jag har i princip fått svar på min fråga. En skribent ovan som saknade "Fri"(där jag saknar "Skunkjobb"), tror jag är närmast.

Jag tror att väldigt många identifierar att andra förstår detta bättre än dem, men de är inte insatta nog att kunna gradera skillnaden i förståelse.
Det är så otroligt, vansinnigt, fånigt mycket teknisk terminologi med tillhörande komplicerad matte att alla omedvetet lurar och luras av varandra att vi vet mer än vi gör.
Jag menar, hur stor andel av fysiker pysslar med analysera observationer utifrån fundamentala principer? 1%?
"Spjutspetsfysik" handlar inte bara om det som man tror är svårt, utan även om det man tror är lätt.

Om vi struntar i kvant då analys av experimentella observationer är komplicerade att sammanfatta och istället nämner någonting om vad som känns mer bekant, relstivism, SR och GR.
Varför strålar inte partiklar när de accelereras mot en gravitationskälla som observatör men strålar för en annan observatör som faller tillsammans med partikeln men med annan hastighet?
Varifrån kommer den energin ifrån eller tar vägen? Har varje observatörs initialtillstånd sin egna verklighet?
Varför strålar inte en partikel som ligger på ett bord om den accelereras av gravitationen?

Om svaret har att göra med att gravitationen är en fiktiv konservativ kraft som kommer från rumtidens krökning, då eftersom en universal krökning av rumtiden skulle observeras som att saker på avstånd vore närmre eller längre från varandra, beroende på om rumtiden globalt är positivt eller negativt krökt, varför observerar vi inte att vinkelgraderna jorden tar upp för en rymdraket bort från den förändras både som resultat av avståndet och gravitationsstyrkan?
Då skulle vinkelgraderna relativt diametern månen upptar skilja sig från jordens då de har olika stora krökta rum omkring sig.
Så om ljus kröks likt av gravitationslinser av krökt rumtid, vore inte det bästa beviset på detta att man observerar en krökning också lokalt?

Eller hur skulle naturlagar vara oberoende av observatör och initialtillstånd där man inte kan skilja mellan vem som är i vila eller har det större momentumet när det är skillnad på om en magnet rör sig förbi en ledare eller om det är ledaren som rör sig förbi magneten?
I det ena fallet blir det ett E-fält och i det andra ett B-fält.

Det finns mängder med saker som har inneboende problem. Sätt er in i varför vi har en tremomentumtensor och varför inte fyr-tensorn skulle duga. Kika på hur Riccikurvaturtensorn definieras. Eller vilka problem det finns med EMs potentialer inom GR och SR och fundera på varför man inte använder sig av H-delen och vad den andra nu heter. Alla har hört talas om EMs E och B-delar, men H och vad det nu är? Och hur kan en foton ha en liten H-del i vissa kontexter? Vad kommer det ifrån, varför behövs den enligt vilka observationer och varför kan den inte finnas i andra?
Hur kan nära alla häftiga tensorer bero på hastighet/rörelse när det fundamentalt är positioner vid olika ögonblick? Hur definieras rörelse och allt som följer då? Kolla upp det, för all del.

Det går att fortsätta hur länge som helst. Problemet är teknisk terminologi med tillhörande matte.
Topologi, mångfald, rum, spatial dimension, utbredning, fält, tillståndsrum, osv. är häftiga ord för vad som fundamentalt är samma sak, men beskrivs och behandlas olika beroende på kontext.
Samma sak med skalärer, vektorer, psuedovektorer, bivektorer, tensorer, fler-tensorer, fyrtensorer, matriser, sannolikheter, observationer, interaktioner, transformationer, operationer, tillstånd, whatever, är också i princip fundamentalt samma saker, behandlade olika i olika kontexter.

All fysik är i princip ett rutat papper där varje ruta har ett tillhörande linjerat papper där man beskriver vad som finns där och vad som händer med det som kommer dit.
Input och output.
Det är naturligtvis en förenkling, men det skulle förvåna den oinsatte hur lite av en förenkling det är.
Ta någonting häftigt som ickelokal superposition av halvspinn över ett fält som sträcker sig över rummet. Hur beskrivs det?
Med teknisk jargong skulle man prata om algebraiska operatorer i form av topologiska spinorer som verkar tillsammans med vissa rumtidstensorer där utbredningen av fältet i sig också är topologiskt, där resultatet skulle bestå av någon häftig vektorstruktur i det projicerade Hillbertrummet som är ett slags tillståndsrum för sannolikheter, där man tagit hänsyn till totaliteten av spinnrepresentationerna som är vektorer i beaktning av andrs tekniska anledningar som matten för detta i denna kontext skiter i, men som beror på att produkten av exciterade interagerande tillstånd inom samma fält, säg "spinnfältet" är större lokalt då utbredningen inte hinner sträcka sig oändligt.

På svenska så har vi två vektorer som är kopplade till vektorer så de roterar, som är kopplade till vektorer så de byter tecken efter en full rutation, som är kopplade till varandras vektorer med en vektor, som breder ut sig med en vektor, där en del sedan observeras med en vektor så att vektorn som kopplar deras rotation till varandra slutar koppla, där kopplingen beror på punkten de kom ifrån som har egenskaper som är konserverade som definieras av en vektor, där den andra vektorns tillstånd då motsvaras av vad vektorn som kopplade ihop dem hade för definierade egenskaper hos sig så just den vektorn, spinn, blir känd inom informationen från den observerade vektorn, där dess utbredning fortsätter med en vektor men dess punkt för observation är fortfarande obestämd så den är någon vektorrepresentation av dess tillstånd i ett hypotetiskt tillståndsrum, där dess tillstånd är vektorer som också beror på rumtidens vektorer och deras egenskaper i form av vektorer tillsammans med alla okända vektorer från punkten vektorn kom ifrån.

Allt beskrivs principiellt fundamentalt av en massa häftiga vektorer med bjällror. Även rumtiden beskrivs så. Tekniskt så är allt detta tensorer som innefattar allt detta. "Tensorer" är ett begrepp som sträcker sig från skalär till mång-elementstensorer med precis de egenskaperna man stoppar in i dem. En tensor som verkar på en tensor ger en annan tensor.

Allt beskrivs, mycket förenklat, på detta viset men i olika former. Ta en skalär egenskap. Har den ett fält med utbredning så är det vektorer. Är det endast en skalär punktegenskap så ges den av den vektor som kopplar den samman med någonting som ger den dess energi som den är relativ gentemot, så den kan observeras.

Rumtiden säger man är kontinuerlig och alltså inte ett rutat papper. Detta eftersom GRs häftiga vektorer inte bestär av enhetsvektorer, alltså några minsta enheter.
Samtidigt så behandlar all annan fysik utsträckningen i rumtiden med "gitter" som man kan beskriva som att man lagt ett rutnät över rumtiden, med vektorer mellan punkterna.

Allt som observeras är vektorer med inneboende vektorer som beror på andra vektorer, osv.
Alla relationer i alla dess olika former är också vektorer.

Då häftiga vektorer med bjällror, i alla dess olika former...

Kan vi prata representationer av observationer nu?

"Varför tror så många att vi förstår så mycket mer än vi gör?"

Ja helt kort så:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Den_gyllene_hammaren

... och så slutar vi diskutera varandras IQ eller IQ som mått, återgår till topic och håller oss där.

OT rensat.

/Moderator