Varför tror folk att vi förstår så mycket?

Varför tror så många att vi förstår så mycket mer än vi gör?
Våra modeller är förenklade beskrivningar, inga förklaringar.
Slår man ett getöga på lite olika Higgsmekanismer så har man ett halvdussin olika fria variabler som man kan koppla hur man vill, man kan dölja vissa faktorer och bara använda de som passar och det finns ett halvdussin "för att det är så"-konstanter.
Ord som "gauge", "kopplingskonstant", "fluxdensitet" mm. används för att balansera om på precis vilket sätt som helst.
"Gauge"-korrigering betyder typ att man kan skita i allt som är i vägen för att få det att passa. T.ex. om en boson kopplar till ett vakuumförväntningsvärde genom andra bosoner och dessa har massa, då säger vi att det bara är den längstgående utsträckningen som kopplar medans den tvärgående försvinner någon annanstans.
En foton kopplar inte, trots att den är en boson med kvarkar och gluoner, medans en neutron gör det. Varför? Därför.
Ett bra exempel är olika former av "spontana symmetribrott", vilket är ett häftigt ord för förändrat aggregationstillstånd. Typ vatten blir till is. En fasförändring.
Vanligen tänker man på de vanliga formerna, fast, gas, flytande och plasma. Är man insatt så kanske man tänker på saker som Bose-Einsteinkondensat, kvark-gluonplasma och allt vad det nu finns.
Tydligen är det bara toppen av isberget. Det finns nära oändligt med olika faser. Mängder med fastillstånd inom vad som är tillsynes detsamma tillståndet. Som flera former av fast is som vatten kan vara i. Dessa kallas för allt möjligt, "kondensat", "symmetribrott" och allt möjligt som ger en känsla av att vi vet vad det är.

Visste ni t.ex. att varje partikel i princip alltid är "dressed" och har en massa andra partiklar kopplade till sig?
Visste ni att en "fundamental" elektron nära 0 K inom en begränsad utsträckning får sina delar att bete sig som individuella delar. Så laddningen beter sig som en partikel, spinn som en annan och "positionen" som en annan. Dessa delar har inte tillsammans en elektrons kvantal, utan tillsammans med hål och fotoner blir de elektronens kvanttal ett emergent fenomen.
Vilket tar oss till fältteori och fasta tillstånds-fysik.
Inom fasta ämnen så beter sig saker inte ens i närheten av hur de sker fritt. Fundamentala partiklars egenskaper kopplar ihop sig med hål i olika kvantfält så vi får helt andra emergenta partiklar med helt andra egenskaper. Hål kan koppla med hål och bli stabila emergenta partiklar som dessutom själva kan bli "dressed" och få andra egenskaper, helt olika några partiklar vi är bekanta med.
Det blir med framträdande på ytan av solida objekt, där har hi 2-dimensionella fält som kallas "gaser", som kan ha hål, koppla lite hur som helst med delar av annars fundamentala partiklars egenskaper i en helt annan värld med egenskaper. Halvledartransistorer t.ex. tror jag det är som fungerar via ytliga fält över den solida massan.

I 2 och 3-D, inklusive 4-D med tid och tidakristaller så har vi mängder med olika fastillstånd som innebär att redan exotiska delar interagerar på helt andra sätt. Dock inte i 1-D där vi förvisso har exotiska egenskaper men utan olika fastillstånd.

Alla dessa fastillstånd beror dessutom inte enbart på tryck och temperatur, utan alla möjliga olika kombinationer av termodynamiska egenskaper. Topologi t.ex., vilket hål utgörs av.
Det finns någonting som heter "Andersson"-någonting som experimentellt har visat att när t.ex. en elektron interagerar i ett fast tillstånd med hål så är det de topologiska hålen som elektronens position kan interagera med, där positionsfältet kan studsa tillbaka till positionsfältet så att det i sig får all information om dess position relativt sin omgivning, inte att förväxla med interferens, där resultatet är att elektronen tvärstannar, medans dess övriga delar likt laddning och spinn interagerar som t.ex. "spinnvätska" med andra fälts hål och allt möjligt.

Det finns fastillstånd med egenskaper som förändras i 4-D, 3-D och 2-D beroende på topologi, intern energi, entropi och allt möjligt. Detta kan man påverka genom att t.ex. kyla någonting och låta det vara inom ett magnetfält.
Det finns fastillstånd som beror på fler egenskaper, som t.ex. kräver att man kyler någonting, har det inom ett starkt magnetfält från en specifik riktning och låter ljus med någon egenskap interagera med intern topologi och allt möjligt.

Egenskaperna som ges är t.ex. flertalet olika supraledande mekanismer, magnetisk isolering eller förstärkning, polarisering som skiftar eller fryser, allt möjligt.
Därutöver så finns det otaliga trippelpunkter och punkter mellan fasövergångar som i sig har olika egenskaper, där vattenis t.ex. kan vara både fast och vätska samtidigt.
Därutöver så beror egenskaper hos någonting också på kontakt mellan olika sakers olika fastillstånd, där 2-D-gas med sina vätskefält(jag vet...) kan bero på två ytor som ligger mot varandra.
Därutöver så har vi kristaller vars struktur innebär olika fastillstånd med olika egenskaper, vilka kan skifta lika mycket som snöflingor.
Därutöver har vi tillstånd som inte är termodynamiska faser, likt vanligt glas. Ingen vet vad det egentligen är för någonting men det är något slags stabilt mellanläge. Inte en kristall.
Min favoritteori är att glas är ett flytande tillstånd som är kinetiskt inlåst då det svalnade över fastillstånd på ett sätt som innebar att det inte övergick tillbaka till fast, utan där en entropisk frihetsgrad försvann innan övergången från flytande till fast, så det är en vätska som inte kan röra sig. Där glas har sina egna egenskaper, som att det polariserar ljus om man har glsset inom ett magnetfält och det blir magnetiskt om man strålar tillräckligt starkt ljus genom det. Med en faktor som var typ. 100 000 ggr större än man förväntade sig.
Det finns inga förklaringar till hur eller varför dessa övergångar sker, under vilka förhållanden eller vilka egenskaper som de innehar. Det är endast observationer.

Så varje dels delar kan vara separata, där hål kan vara egna delar och allt är mer eller mindre emergent. Allt är "dressed" med flertalet partiklar kopplade till och mellan sig, t.ex. fotoner, hål tillsammans med positroner och elektroner som existerar kort tid, "virtuella", eller hur en kraftförmedlande boson mellan protonen och neutronen är 1,2 ggr större än dem och finns där alltid.
Där en foton som är en boson samtidigt som den är interaktionsbunden interagerar med en neutron både med neutronens externa magnetfält och dess interna laddade kvarkar, då den är en superposition av dem båda samtidigt.

Samtidigt så kan ämnen som hamnat i termodynamisk jämvikt med sin omgivning låsas in i det termodynamiska tillståndet om det har en intern topologi som definierar dess interna delars position och det tar en viss tid att övergå till en annan fas i jämvikt i en annan termodynamisk omgivning. Med ett "kanske" på den, kallat "many body"-teorin eller liknande.

Så när man säger att "massa kommer från interaktion med Higgsfältet" så säger man med åtminstone en mekanism att av någon anledning vi inte vet så sker det en fasövergång, kallat spontant symmetribrott som ger baryon(boson)kondensation av dess fält, och av dessa kondeserade delar så tar vi bort alla kvanttal som inte är nödvändiga, även i olika spatiala riktningar och låter dessa koppla så mycket som behövs med den här enheten hos ett annat fält, vilket sker genom mekanismer som är gaugekorrigerade som kondensat men krävs som interaktionsbundna, så därför sker kopplingen där genom att de blir "dressed" med hål, eller en vortex av olika egenskaper som ger tillbaka det som är nödvändigt.
Med andra mekanismer så sker det på andra sätt. Fria enskilda fotoner är bosoner med, jag tror det är en vektormuon och någonting mer inom sig. Dess kvarkar och gluoner med sina interaktioner med den svaga kärnkraften som annars bägge skulle ge massa, gör det inte på grund av definierade mekanismer som är nödvändiga för observationer. Medans desamma borttrollade egenskaperna återkommer vid interaktion då de blir dressed tillsammans med vad den själv är i superposition med, med dess hål eller vortexar som har samma egenskaper som den själv där det behövs men inte där det inte går.

Så vi har observerat den starka kärnkraften som blir starkare vid längre avstånd och vi har observerat en tyngre boson som är obekvämt nära energier vi ser där den borde legat längre bortom. Olika saker har massa i olika kontexter, som fria, inom interaktioner, som "dressed" och emergenta med hål eller vortexar, inom ämnens fastillstånd, inom 3-D, inom 2-D och allt möjligt.
Vi har absolut inte observerat hur W och Z-bosonerna blir Higgsbosoner, eller någon av de olika Higgsmekanismerna. Vi har bara observerat en tung boson som vi säger skulle kunna ge massa från ett fält vi inte har observerat som behöver bete sig på ett speciellt sätt för att vi ens ska kunna ha massa. Resten är inga observationer utan den sagan som ens är möjlig att beskriva ge det man vill.

Våran fysik på denna nivån är inga förklaringar eller ens observationer, utan beskrivningar av observationer som sker genom mekanismer som är påhitt som ger den nödvändiga observationen, med fantastiskt lite begränsningar på vad man kan hitta på för mekanismer.
Det är inga förklaringar, utan beskrivningar av det vi observerar tillsammans med lösare spekulationer än man kan ana.

Tror ni vi ens är i närheten av att förstå sånt här?
Tror ni våra modeller är speciellt exakta och omfattande?
Varför tror ni att folk tror att vi förstår så mycket?
Förstår ni hur långt borta vi är från en TOE?
Det är mer än kvantgravitation och mörk materia kvar.
Vi har bara börjat.

Förstår ni hur långt vi är ifrån att förstå vår omgivning, där vi egentligen bara har dräglig koll på några få förenklade observationer. T.ex. SR och QED är väl helt okej modeller. Men bortom det, när det kommer till mer omfattande beskrivningar, vilka också blir mindre statistiska, så har vi verkligen bara nyss börjat skapa på ytan.

Eller har jag fel och vi förstår interaktionen mellan emergenta partiklar med topologi som kopplar genom partikelinteraktioner i superposition med andra delar av fundamentala partiklar vars egenskaper individuellt binder till andra topologiska strukturer mellan 2-D och 3D mellan ytor av ett ämne i ett fastillstånd som beror på 3 olika frihetsgrader och ett annat som är inom en trippelpunkt som då interagerar med den första som är i superposition med en del som har andra egenskaper som interaktionsbunden än fri som observeras av spinnfältet av en elektron?
Där varje individuell egenskap beror på fält och deras interaktioner under mängder med förhållanden. SR, GR och dekoherens på det.

Jag tror det var Bohr som argumenterade för att allt beror på så mycket annat att det inte går att definiera några fundamentala egenskaper.

Bara du som är svagbegåvad.

Vad är "folk" och vad är "vi"? Jag vet att jag förstår en god del mer än den obildade pöbeln; och jag vet samtidigt att min förståelse är tiopotenser ifrån de största geniernas och experternas!

Är "vår kunskap" ett genomsnitt? Eller den yttersta spetskompetensens kunskap inom ifrågavarande, snäva område?

Ja, jag skulle gissa att det till stor del beror på att många tror att andra förstår. Så de som inte förstår tror att vi förstår mer då man måste förstå ganska mycket för att förstå att man förstår lite.


Främst personen på gatan men inom ett spann som omfattar de som även kan lite mer.

Jag tror också att du kan bra mycket mer än medlet, men jag tror att du överskattar hur mycket mer som ens går att förstå.
Visst förstår experter teknisk formalism bättre, men vad ger det att kunna en dålig modell bättre? Det kan både vara mer förvirrande liksom en mer detaljerad förståelse för fundamentala naturliga mekanismer.
Fysikens svar på "hur" är en produkt kommen från fysiken. Fysiken kan svara på "vad" men på "hur" är svaret alltid spekulativt.

Det bortom observationer är spekulationer.
Att en sammansatt partikels emergenta egenskaper förklaras av att dess utbredning i olika riktningar delar på sig och interagerar med olika saker när dess olika riktningar beror på varandra är ju ingenting en expert förstår bättre bara för att denne vet vad en "gaugeteori" är för någonting.

Notera att det är inte jag som tycker dessa saker låter märkliga, utan modellerna ÄR fel. Laddningens utbredning skulle t.ex. ge oändlig tröghet under dessa villkor, eller sluta koppla med den svaga kärnkraften, så experter är är medvetna om att dessa spekulationer är just detta då de har inneboende fel och märkligheter som inte är svåra att förstå, men tekniska.

Gemene mans, inom ett spann en hyffsad bit uppåt och deras förståelse gällande spetskompetensens förståelse.

Jag tror det är så enkelt det är du som inte förstår varför det är ok att göra de förenklingar du talar om.
De verkliga experterna kan redogöra för hur ekvationer ser ut och vad de olika konstanterna kommer ifrån.

Mvh

Jag tänkte detsamma.

Att saker som internet och kärnkraft fungerar bevisar åtminstone för mig att de smartaste människorna förstår saker ganska bra.

Fotoner kopplar VISST med kvarkar. Kvarkar har ju elektrisk laddning. Fotoner är just den boson som förmedlar EM-kraften, enl QED och enl Standardmodellen.

Varför tror vissa som aldrig själva har löst en ekvation att de förstår någonting öht om teoretisk fysik? Också en fråga man kan ställa.

Då är det som jag spekulerade i ett svar på frågan, att folk tror att andra förstår det så mycket bättre än dem.
Det är ju just det, dessa ekvationer med sina faktorer är inte så avancerade som man kan tro. Om en kopplingskonstant beror på en redan definierad fluxdensitet så definierar man vara arean hos det kopplingen sker mellan för att få kopplingskonstanten däremellan.
Man kan lika gärna låta en kopplingskonstant som annars beror på en definierad area där annars en fluxdensitet är inom, med att byta ut fluxdensiteten med en definierad skalär.
Samma modell som ger massa genom en mekanism ger oändlig tröghet inom EM-fältet i densamma.
Det vet experterna. Ekvationerna är inte gudagivna eller härledda, utan vad som funkar inom väldigt breda ramar. De definierar observationerna, inte mekanismerna mellan dessa.


Dessa saker har ingenting med saker likt de jag pratar om att göra.

Ja, vilket jag också skrev:
Du reagerade antagligen på stycket där jag menade att en fri foton inte kopplar till Higgsfältet.

Det är skillnad på en fri foton, en interaktionsbunden, superpositionen av de båda, inom QED eller QED. Det finns inte bara en typ av foton.
Man måste trolla bort kvarkinteraktion från fria fotoner genom asymtomatisk frihet, vilket varken standardmodellen eller QED har.
Detta renormaliseras istället genom att fotonen interagerar med virtuella elektron-positronpar.
Detsamma med kvarkarna och gluonernas färger eftersom fotonen är det enda gaugefältet i QED, medans QCD har flera, så de virtuella kvarkarna och gluonerna med motsatt färg kan interagera med bosoner utan att påverka färgfältet, vilket det annars skulle, eftersom därför.
Gluonstrålningen renormaliseras också inom QCD, vilken inte finns inom QED utan ges från asymtomatisk frihet som normaliseras med samma strukturfunktion, dess spatiala utbredning, som är gällande i alla fall där fria fotoner interagerar, men som gaugefixas och renormaliseras därefter på olika sätt.
Tekniskt så är det fyrmomentuminteraktionen och EMs 4-tensor som är asymtomatisk med strukturfunktionen. Strukturfunktionen beror på QCDs kopplingskonstant till rumtiden där en så kallad dimensionstransmutation binder samman en dimensionslös faktor som kopplingskonstanten med en faktor med dimensioner, likt rumtidens utbredning. Kopplingskonstanten renormaliseras genom beta-funktionen. Från det får man cutoffvärden som säger att dessa egenskaper gäller inom QED men inte QCD och vise verca. Så när man kvantiserar kopplingkonstanten så får man ett abnormalt symmetribrott som gör att massan och effekterna som följer beror på skalinvarians.

Vilket då är just ett spontant symmetribrott av ett tillstånd, alltså en fasövergång mellan observerade tillstånd vid en punkt hos någon egenskap.

Vilket är exakt vad jag pratar om. Det förklarar inte hur eller varför någonting sker utan beskriver vad som observerats skett.

Så det är stor skillnad på interaktionsbundna fotoner, fria fotoner, bägge är dressed med alltifrån elektroner och positroner till att ha intern struktur med vektormesoner, då med skillnad på massa med skala, där bägge är i superposition och som renormaliseras olika beroende på interaktion.

Så du gör min poäng åt mig när du återigen inte kan definiera representationer. Fotoner beter sig olika under olika förhållanden som ett resultat av spontana symmetribrott som är identifierade beskrivningar, inte förklaringar.

Fotoner har också olika faser med kritiska punkter för fasövergångar mellan olika egenskaper.
Det är en beskrivning, ingen förklaring.

Berätta gärna mer om teoretisk fysik och om vad man förstår genom att lösa ekvationer. Du måste väl ändå förstå att ekvationer är formade utefter förståelse och inte tvärtom? Vad tror du en ekvation är? Vad tror du att du förstår om du inte ens vet vad som representeras, som ges av faktorerna som gett faktorerna i ekvationen? I det här fallet så kan du inte ens ha kollat på ekvationerna om du inte tydligt kan skilja på dem inom olika kontexter.
Men du tror dig förstå för att du kan lösa ekvationer komna från förståelse du saknar. Intressant.

Hur hänger det här ihop med renormalization of non-abelian gauge theories?
Kan man inte göra en super-non-abelian gauge teori?
Kanske kan man utnyttja ksi-gauge är translationsinvariant (anti-spök, förstås)?

Betyder detta att vi inte kan utesluta att spöken finns? Betyder detta att Philadelphiaexperimentet trots allt ägde rum?


https://sv.wikipedia.org/wiki/Philadelphiaexperimentet