Människans funktion

Det finns, för mig, tre huvudsakliga frågor:

1. Vad är verkligheten/varför finns något

2. Vad är medvetandet?

3. Vad är meningen med livet?

De första två anser jag att det inte finns några svar på, och det är möjligt att svaret på det ena också besvarar det andra.

Men jag anser att frågan om "livets mening" är besvarat. Vi är ett derivat av den själviska genen - "[... ] are we just simple spiraling coils
Of self-replicating DNA?"

Allt vad emotioner, njutning, smärta, intressen, karriärer, familj och kultur kokar ned till är överlevnadsinstinkt och Terror Management . Vi lägger värde på det som får oss att må bra, känna oss trygga - det som undermedvetet får oss att förneka vår impotens och dödlighet, att förneka att vi kommer återgå till intet, att allt vi har skapat kommer gå om intet.
Vi föds ovetande om allt vad kultur och dylikt heter, och bygger upp en identitet utefter föräldrar och övrig omgivning - bara för att överleva - att förneka döden.

Det finns alltså ingen mening på så vis som vi kulturellt brukar resonera om det.

1. och 2. är fortfarande oförklarade men ändå tycker jag mig se att 3. förklaras av rent biologiska och psykologiska överlevnadsmekanismer för att låta generna replikeras och föras vidare. Det leder till en nihilism - och jag tycker att det är helt ok, man kan inte resonera med torr fakta.

Har jag fel?

*för övrigt är det helt absurt att det existera ~ 7 miljarder mänskliga medvetande, och fler är redan döda, och absolut ingen har egentligen någon som helst aning om vad som pågår.

Att söka en "mening" med livets eller universums existens tycks bara leda in i en oändlig regression. Om meningen var att skapa odödlig konst eller litteratur, eller utforska matematikens eller fysikens djupaste hemligheter; vad var i så fall meningen med att ge just de uppgifterna?

Min egna tanke om mening är precis tvärtom mot det som du skrev. (FB) Vad är mening för något?


Mening är där du glömmer bort dig själv som en självisk varelse, kort och gott.

EDIT: Just det, skrev om medvetande idag också:
(FB) Kan artificiell intelligens vara medvetet?

Hemläxa: Finns det någon koppling i det som enligt mig är meningsfullt, och i det som benämns som bonusinfo i mitt andra citat?

Verkligheten existerar för att vi är tillräckligt många som tror på den. Det är samma tanke bakom pengar. Trodde inte folk på dom skulle stålarna bli värdelösa. Så verkligheten är alltså ett hjärnspöke. Men det gör det inte mindre verkligt. Snarare tvärtom.

Medvetandet är tankarna om verkligheten. Du styr verkligheten och sakernas tillstånd ofta utan att du är medveten om det. Egentligen är det därför lite fel att kalla det medvetande.

Meningen med livet är att bli medveten. Kruxet är dock att det inte finns nåt tak att nå. Ingen högsta pinne på stegen. Stegen blir längre i samma takt som universum utvidgar sig.

Människan har ingen funktion mer än att vi är biologiska varelser som är frukten av evolution.

Vår funktion är noll.
En parasit som av någon anledning har utvecklat en hjärna med så pass intelligens så vi lärt oss att förgöra oss själva.

Och ju fler vi blir desto mindre värd blir var och en.

Mening med en företeelse är alltid externt från företeelsen i sig.

Om livet har en mening ligger den alltså utanför livet per definition.

Det skulle kunna röra sig om:

1 Gud och himmelriket.

2 Andra liv som t.ex. sina barn.

3 Gärningar som kommer andra till gagn.

En syssla som bara är till för sig själv är per definition meningslös.

Vilket gör existensen meningslös. Oavsett hur verkligheten är beskaffad så upplever vi den ur ett subjektivt soliosistiskt perspektiv - vår upplevelse är likadan oavsett om solipsism en är sann eller falsk. Alla sysslor man gör är endast till för en själv. Ingen skulle göra något för någon annan om det väckte obehag eller om man inte trodde sig få något som helst ur det

Det är inte sant. Även om det är sant för dig så är det inte sant för alla.

Massor med människor gör saker som är självuppoffrande.

Du måste i princip säga att man saknar fri vilja när man gör självuppoffrande saker för att få ditt resonemang att gå ihop.

Fri vilja tror jag inte på - inget inom biologi eller psykologi tyder på att det finns.
Om fri vilja fanns skulle jag välja att tycka om all musik - inte bara jazz.
Om fri vilja fanns skulle jag välja att tycka om ljudet av lövblåsen som väcker mig 06:00 varje fredag.
Om fri vilja fanns skulle jag välja att njuta av ljudet av min kollegas slafsiga tuggande på kalvsylta istället för att få kväljningar

Visst folk gör "självuppoffrande" saker - men man får alltid något ut av det - man känner en inre ro, man får status av omgivningen, man bygger på sitt odödlighetsprojekt/sin karaktär.
Jag brukar t.ex. ta tid från min stressiga vardag för att hjälpa min åldrige granne med matköp. Men det är på intet vis en osjälvisk handling - jag mår bra av det, folk tycker att jag är en bra person, jag får respekt av övriga grannar. Jag kan helt klart argumentera för att det är osjälviskt - men om jag är helt ärlig så är det inte det.

Ingen skulle göra något osjälviskt, endast till gagn för andra, om det innebar att man själv skulle lida, inte få några som helst vällust känslor.
Man kanske tänker på självmordsbombare - de avslutar tom sina liv för vad de tror på. Men det är där haken är - de tror antingen att de egentligen inte dör utan kommer till himlen eller att de når någon form av metaforisk odödlighet, att deras handling resonerar genom historien.

Ge gärna exempel på en helt osjälvisk handling

Att vilja något betyder per definition att något måste vara tillfredställande med valet man gör. Annars vill man det helt enkelt inte.

Om du definierar osjälviskt så snävt att så fort detta element av tillfredställelse över valet är med så diskvalificeras handlingen från kriteriet.

Ja i så fall finns givetvis inga osjälviska handlingar.

Jag tycker mer att om någon räddar en annan människa fullt medveten om att det kommer leda till den egna döden så är den handlingen osjälvisk.

Det är meningslöst med definitioner som gör allt till samma sak.

Ordet definiera syftar på att man drar gränser mellan företeelser. Inte att man klumpar ihop alla saker till en och samma sak.

Jag kan sträcka mig till att hålla med om det OM det vore möjligt att isolera en sådan handling från kulturella och religiösa föreställningar.