Just det faktum att Universum expanderar i en exponentiell hastighet högre än ljusets hastighet borde göra det väldigt svårt/ omöjligt för oss att få reda på mer detaljer kring ett ev. Big Bang, vad som finns i slutet av Universum, Universums verkliga ålder etc.
Nu kanske vi på något sätt kan luska ut allt detta men det är fascinerande att allting i Universum rör sig från oss och allting annat i bara högre och högre hastighet.
Detta har fått mig att fundera kring att om vi ponerar att vi i denna sekund kunde befinna oss just vid "kanten" av vårt Universum om vi säger att vi blundar och tiden är pausad och att den automatiskt startar igen när vi öppnar våra ögon. Om expansionen är snabbare än ljusets hastighet skulle det ändå innebära att vi inte ens där och då skulle kunan se slutet eftersom ljuset som du ser inte hänger med i expansionen.
Vi skulle kunna ta detta experiment till jorden och där du sitter just nu, slut dina ögon och låtsas att Universum är borta, när du öppnar dina ögon återkommer allting snababre än ljuset hastighet vilket gör att du som observatör i vårt Universum inte skulle kunna se om Universum fanns för ens en sekund sedan eller ej. Om Universum skapades runt mig för 1sekund sedan och jag skapades med de minnen jag har skulle jag ändå inte kunna veta detta. Jag skulle lika gärna kunna leva i en simulering och aldrig förstå detta.
Det är väl det som känns lite lockande i mitt resonemang, att hela detta Universum med allt vad det innebär kan kännas så överväldigande och ibland lite för tillrättalagt för att bara ha skapats av slumpen.
Eller är det så att det finns Miljarder med Universum helt utan liv och några med liv. Vi kanske bor i det enda där vi är de enda som lyckats utveckla intelligens som kan resonera i dessa fråogr även om vi fortfarande har långt kvar. Det kanske är meningen att Universum skall var såpass komplext att ingen varelse däri skall få en sådan inblick att de kan förstå ursprunget och ännu mer kunna bevisa att det föreligger på ett visst sätt.
Nu kanske vi på något sätt kan luska ut allt detta men det är fascinerande att allting i Universum rör sig från oss och allting annat i bara högre och högre hastighet.
Detta har fått mig att fundera kring att om vi ponerar att vi i denna sekund kunde befinna oss just vid "kanten" av vårt Universum om vi säger att vi blundar och tiden är pausad och att den automatiskt startar igen när vi öppnar våra ögon. Om expansionen är snabbare än ljusets hastighet skulle det ändå innebära att vi inte ens där och då skulle kunan se slutet eftersom ljuset som du ser inte hänger med i expansionen.
Vi skulle kunna ta detta experiment till jorden och där du sitter just nu, slut dina ögon och låtsas att Universum är borta, när du öppnar dina ögon återkommer allting snababre än ljuset hastighet vilket gör att du som observatör i vårt Universum inte skulle kunna se om Universum fanns för ens en sekund sedan eller ej. Om Universum skapades runt mig för 1sekund sedan och jag skapades med de minnen jag har skulle jag ändå inte kunna veta detta. Jag skulle lika gärna kunna leva i en simulering och aldrig förstå detta.
Det är väl det som känns lite lockande i mitt resonemang, att hela detta Universum med allt vad det innebär kan kännas så överväldigande och ibland lite för tillrättalagt för att bara ha skapats av slumpen.
Eller är det så att det finns Miljarder med Universum helt utan liv och några med liv. Vi kanske bor i det enda där vi är de enda som lyckats utveckla intelligens som kan resonera i dessa fråogr även om vi fortfarande har långt kvar. Det kanske är meningen att Universum skall var såpass komplext att ingen varelse däri skall få en sådan inblick att de kan förstå ursprunget och ännu mer kunna bevisa att det föreligger på ett visst sätt.
