Citat:
Ursprungligen postat av
Mitochondria
Är en 23 år gammal man med autism.
Jag mår dåligt varje dag. Har inga vänner eller ett funktionellt liv. Det enda jag gör om dagarna är att studera och spela datorspel.
Jag har hela livet varit en högkänslig person, troligtvis pga min autism. Jag brukade alltid ha väldigt konstiga rädslor, t.ex. takhörn, min navel och mörka rum.
Just nu mår jag MYCKET SÄMRE när jag tänker på min existentiella ensamhet. När jag tänker på att jag bara är en "köttig" robot. När jag tänker på alla mina organ och inälvor. Jag genuint känner mig rädd och äcklad av att vara en biologisk varelse. Låter detta som OCD?
Brukar också alltid dubbelkolla saker jag gör, annars kommer min dag förstöras av katastroftänkande. Händer oftast att jag dubbelkollar dörren, går ut, och så går jag tillbaka upp för trapporna för att dubbelkolla dörren igen. Eller bildörren. Eller spisen. Osv.
Mitt humör brukar också skifta mycket dag till dag vilket får mig att misstänka bipolär.
Känner för att ta mitt liv. Jag vill inte vara en äcklig, biologisk varelse fast i en kall, tröstlös värld som inte bryr sig om mig eller något. Att leva i ett universum som får en att vara obetydelsefull.
Du känns inte helt med i matchen, att vara rädd för sin egen navel är minst sagt annorlunda.
Du har tydliga, och starka, tvångstankar som går att få bukt med inom vården.
Gå till vårdcentralen bums och berätta om dina tankar du skrivit här!
Är du seriös med dina självmordstankar så ring istället genast 112, då kommer det komma mycket trevliga poliser som hjälper dig till sjukhuset. Alternativt kontakta en anhörig om det känns skrämmande med polisen.