Bulletin - nytt mediaprojekt till höger

För många egon på för liten yta. Själv förstod jag inte alls poängen med den här tidskriften mer än att den skulle vara ett vanity project för de inblandade.

Det Tino & Co. borde göra är ju att avsätta Arpi om man inte har förtroende för honom? Varför sker inte detta? Jo, för att folk gillar Arpi, och det vore att skjuta sig själv i ansiktet att focka honom. Hur som helst har Bulletin blivit någon slags symbol för hur viktigt det är att sajten faktiskt finns.

Jag tror det är en sorts amerikanisering som slagit igenom. Vad är det man säger? Me, myself and I. En sorts självhävdande amerikansk kultur. Jag är i centrum och jag är otroligt viktig. Jag tänker en del på de vita amerikaner som deltog i de våldsamma demonstrationerna i Portland och Kenosha och Minneapolis förra året. De hade färgat hår, tatueringar, ringar i näsan nästan allihopa. Det handlar om att synas och vara någon. Annars finns man inte. Man kan göra en affär av vad man äter och inte äter i sociala sammanhang. Amerikanernas narcissism har flyttats över till Europa. Det märks också mycket på svenska förskolebarns ständiga pratande utan att de säger något. Det handlar bara om att dra uppmärksamhet till sin person. Att synas och ta plats. Märkligt detta.

Sedan är det mycket livsstilsfrågor nu. Mat, musik, heminredning, psykologi. SvD handlar numera nästan bara om livsstilsmarkörer. Jag tycker Bulletin är på rätt spår med sin kultursida. Den är väldigt old school. Nästan 60-talsmässig. Jag gillar det. Det jag saknar med Bulletin är kommentarsfält. Jag hoppas det kommer. Med dom ägare man har från IT-branschen borde man ha råd.

Tror du verkligen det är en bra idé med kommentarsfält? Förstår att du ser framför dig intressanta och välformulerade debatter mellan piprökande akademiker dock vet vi alla att det på några sekunder hade fyllts av särskrivande boomers med blattetouretts.

Vilken bitter elitist... självklart hade en del särskrivningar förekommit, men kommentarsfält bidrar ganska mycket till diskussionen bland annat genom nya infallsvinklar dels för att det livar upp tidningen men också för att bemöta felaktigheter, och på så sätt förbättra innehållet i tidningen.
Av ren princip tycker jag också att det är fegt och att man icke tar yttrandefrihet på allvar om man inte låter folk skriva vad de tycker och tänker.

För övrigt är det häpnadsväckande amatörmässigt av Bulletin att inte ha skaffat utgivningsbevis... Varenda bloggare som publicerat texter på nätet med information från anonyma källor har klart för sig vad ett utgivningsbevis är, och varför det behövs.

Det förstärker bilden av en grupp entusiaster som leker tidning. Möjligen förmedlar det även en bild av att ledarredaktioner utgör en skyddad verkstad vid en stor tidning; att det är något helt annat att vara ledarskribent än att vara journalist, och att en politisk chefredaktör egentligen inte är chefredaktör, i bemärkelsen att veta hur man gör en tidning.

Tråkigt. Jag hoppas fortfarande på att projektet kan vändas till framgång - evinnerligt trött som jag är på smalspårigheten i svensk media. (Vilken man kan kontrastera mot media och debatt i Storbritannien, Frankrike eller Tyskland).

Vilken bitter elitist... självklart hade en del särskrivningar förekommit, men kommentarsfält bidrar ganska mycket till diskussionen bland annat genom nya infallsvinklar dels för att det livar upp tidningen men också för att bemöta felaktigheter, och på så sätt förbättra innehållet i tidningen.
Av ren princip tycker jag också att det är fegt och att man icke tar yttrandefrihet på allvar om man inte låter folk skriva vad de tycker och tänker.