Bulletin - nytt mediaprojekt till höger

Salt 2.0?

Salt 2.0?

Salt 2.0?

Jag vet inte särskilt mycket om just Tino. Men typen du beskriver låter som någon som låst in sig själv i cognitive bias. Det händer även intelligenta och begåvade personer. Ofta uttalar de sig högljutt med absolut säkerhet baserat på magkänsla. När något påtalar att de har helt fel. Då reagerar de med vrede och personangrepp snarare än logisk argumentation.

I min erfarenhet så är det väldigt svårt att nå fram till den typen av individer.

Att skriva om samma ämne eller samma person innebär så klart inte att det är ett plagiat.

Jag har kanske missat en del av det här bråket, men varför har inte personer som Thomas Gür eller Paulina Neuding tagit bladet från munnen och redogjort sin version eller åtminstone visat var lojaliteten ligger?

Deras tystnad finner jag direkt märklig, har de inte valt sida, vill de inte hänga på drevet i det offentliga och hellre hantera det internt (det är ju rimligen för sent nu?).

Funderar...

Punkt. Filter hade inga problem med sina reportage om Per-Ove Carlsson eller Skandiamannen.

Jag tolkade det som ett exempel på hur redaktionsledning och företagsledning kunde ha olika åsikter om vad som skulle vara med i Bulletin. Inte som att det var krönikan som hade publicerats och sedan avpublicerats. Team Sanandaji menar ju att konflikten inte alls har att göra med krönikan som avpublicerades, utan att den bara är ett vapen i en annan konflikt.

Det är försent för det nu. Ingen riktig nyhetsjournalist kommer vilja ta i Bulletin med tång nu, oavsett vad som är sant. De kan ju rekrytera ett heldanskt team... som då ska skriva på svenska... Bara att ha en chefsredaktör som är dansk hade nog blivit problem. Svenskar och danskar låtsas ibland som om de behärskar varandras språk men det är ju rent trams.

Det hade möjligen kunnat fungera om man hade gjort det från början. Haft en erfaren nyhetsredaktion som var helt frånskild från opinionsjournalisterna. Men nu var ju opinionsjournalisterna hela dragplåstret och man gav dem massa ansvar för andra saker än opinionsbildning.

Sen måste jag nog ändå säga att Sanandaji knappast står skuldlös vad gäller att man verkar ha olika åsikter kring vad för material tidningen ska syssla med. Thomas Gür har ju av team Sanandaji refererats till som "spindeln i nätet" hos team Arpi. Så vi får nog anta att Gür står på Arpis sida. Vidare var ju Neuding den chefsredaktör och ansvarig utgivare som avpublicerade krönikan i fråga och bytte uppdrag. Så hon tycks ju också vara team Arpi även om hon kanske inte är lika insyltad.

Vi har i alla fall två medgrundare och hela jävla redaktionsledningen och ens dragplåster som har en uppfattning. Och Sanandaji, Tholin och några andra ägare som har en annan. En så djup splittring över bilden av projektet uppstår ju inte i tomma intet. Man har ju uppenbarligen dragit igång detta utan en klart definierad idé om vad tidningen ska vara.

Sen tror jag ingen är oskyldig i den här soppan. Arpi kan mycket väl ha varit en ganska dålig chefsredaktör. Han är ju opinionsjournalist och har nog mycket begränsade erfarenheter kring nyhetsjournalistik. Lägg sedan till att han varit pappaledig en massa, vi har en ansvarig utgivare (det verkar om att Neuding iaf officiellt är det fortfarande) som varit frånvaranda. Någon annan chef som varit sjukskriven en massor och då någon som helt plötsligt varit den praktiska chefen. Sen har nyhetsjournalisterna, som kanske var ovana, haft stor press på sig att fylla nyhetsdelen med material, lägg på icke fungerande ukrainsk mjukvara på det hela och att vem som helst kan publicera. Som grädde på moset har dessutom företagsledningen, som då haft en annan bild av vad tidningen ska vara än redaktionsledningen, utfört redaktionsarbete och även de kunnat publicera. Givet de här förutsättningarna är det fan klart det blir kaos. Och när någon som är så jävla envis, grälsjuk, bufflig, socialt kass och totalt oförmögen till att erkänna egna tillkortakommanden som Sanandaji är chef så är ju katastrofen ett faktum.