Hur får jag rätt hjälp?

Vet inte om jag postar på rätt ställe.
Har under 8 års tid haft problem med psykisk hälsa. Har varit hos privata psykologer när jag haft råd och öppenvården dom andra gångerna. På VC får jag I princip några SSRi utskrivet eller höjd dos, sen föreslår dom motion. Jag får ibland träffa kurator men dom går alltid på semester/ föräldrarledighet/ sjukskrivning eller blir bytta till en annan vc. Dvs att efter 3-4 möten får jag inte träffa samma person igen. (Detta har hänt 9 gånger via öppenvården.)

Jag fick äntligen remiss till psykiatrin i Stockholm för 2 år sen, då sa dom att pga mitt cannabisbruk för 4 år sen, skulle jag först gå till beroendecentrum. Trots att jag förklarade att jag inte rökt sen jag fick en psykos (då 4 år utan cannabis.)
Jag gick till beroendecentrum, dom kollade urin och skickade mig tillbaks till psykiatrin. Då säger psykiatrin att min ångest är för prevelant för att genomföra en utredning å skickar mig tillbaks till vårdcentralen.

2 år senare och jag har flyttat till örebro. Det finns nu starka misstankar om (mest från mitt håll) att det rör sig om mer än bara ångest & depression. Jag diskuterar det med min läkare och hon föreslår att jag gör ett underlag med en psykolog som skickas in I samband med remissen.
Underlaget tyder på stark möjlighet till Bipolar 2/ borderline. (Även mindre tecken på autism och ADHD.)
Remissen får avslag av psykiatrin då dom hävdar att det enbart rör sig om en ångestproblematik och rekommenderar antihistaminer.
På riktigt?
Vad gör jag nu? Jag klarar inte av att leva ett normalt liv utan rätt hjälp, har i två års tid inte kunnat jobba. Dom mesta dagar är det svårt att hitta motivation att ens gå ut.

Du får väl be om en ny neuropsykiatrisk utredning. Det finns privata vårdgivare som har normal patientavgift och högkostnadsskydd

Vart/ hur går jag till väga med det?

Plus bipolär/ borderline är väl inte neuropsykiatriska sjukdomar?

be soc göra NPU på dig, vägrar de sätt dig och sup utanför deras kontor tills polisen kommer

Vad förväntar du dig att få ut av en diagnos? Har du något socialt liv, eller aktiviteter som du fördriver tiden med?

Jag förstår att du tycker att det är svårt att "hitta motivation", men social isolering gör vem som helst orkeslös och nedstämd, oavsett om personen har en diagnos eller ej.

Om det rör sig om bipolär eller borderline krävs viss medicinering och terapi. Vilket jag inte kommer få utan diagnos. Pratar med familj å vänner över telefon/ discord. Men utöver det inte särskilt mycket till socialt liv. Ångesten ställer till det en del också. Målar en hel del men överlag så duger det ju inte. Knappast ett sätt att leva på.

NPU?

nevro psykiatrisk utredning
kanske de kan göra något och andra åkommor hos dig som OCD?

Hade du förväntat dig något annat?

Psykvården i Sverige kollapsade för flera år sedan. Det finns inte resurser att behandla folk.
Så enkelt är det. De kommer knappast att omfamna dig med öppna armar när de inte är i närheten av att klara av de patienter de redan har idag.

Jo

Du skickar en egenremiss till valfri mottagning.