Vilka är bruksortens/byhålans arketyper?

Den bilintresserade unge mannen.

Bor i ett hus med sin familj utanför orten, där det står gamla bilvrak och det finns en inhängnad med flera hundar. Han har kunnat framföra en bil sedan 8 års ålder. På gymnasiet gick han fordons, men han har kunnat skruva i en bil långt innan han nådde puberteten. Han jobbar med något kneg, kanske mekaniker men skulle även kunna jobba på en däckfirma, eller en butik som säljer byggmaterial och verktyg. Han hatar negrer utan att ha utbytt ett ord med en. Kommer det in en svart man någonstans där han sitter så vänder han sig om och drar ett skämt om att de är apor som det borde bedrivas skyddsjakt på.

Han hatar vargen, utan att själv ha haft ett problem med vargen. Det är någonting man bara ska göra för att passa in på orten. Han har ett utseende som indikerar inavel, men har ändå ett starkt självförtroende om att han kan skaffa snygga brudar.

Intressen för en sån här person är jänkarbilar. Han har en egen men inte någon som är mycket för världen, typ en racklig gammal Pontiac Firebird, som han fick av sin far innan han hade fyllt arton år. Han ägnar mycket tid åt att fixa med bilen, och från dagen han fyllde arton har han börjat ta den till olika cruisingar runtom i länet. Drömmen är att skaffa sig en sån riktigt fin Cadillac. Han är ett givet inslag på diverse bilträffar, där han och hans kompisar är och kollar in bilarna iklädda jeansvästar med tygmärken där det står "BP" och annat bil- och motorrelaterat. Den vardagliga klädseln är arbetsjackor och varselbyxor. Han och hans kompisar åker även runt i en Volvo 740 eller 850. Den är förstås sänkt, med tonade rutor. På bakrutan står det något i stil med "Gubbar med liten kuk kör Saab", eller hans efternamn med Old English-typsnitt.

Han snusar lössnus, portionssnus är för kärringar och bögar. På helgerna är det fester med HB och man skrålar till Eddie Meduza eller Vit makt-musik. Det är inte sällan rena korvpartyn. Kanske har man med några överviktiga blonderade brudar.

Jaan den holländske konstnären som kom till Sverige 1968. Han är född på 40talet. Han är bitter för att han aldrig gått på nån mer känd konstskola, förutom den i Holland han gick 1965 och som ingen känner till i Sverige. Ett tag bodde han i Stockholm men hoppade på gröna vågen, dock inte tillhörandes de mest fanatiska proggarna.
Han har vissa alkoholproblem. Det har varit värre men säg den dag som inte slutar med 3 starköl så att han kan sova. Fått problem med höften vilket gör honom rätt grinig.
Frånskild, tre vuxna barn. Barnen hälsar nästan aldrig på för Jaan är både grälsjuk och kritisk och bitter.
Jaan är gift med en betydligt yngre kvinna från Bolivia, Ana, född 1965, som aldrig lärt sig prata svenska utan grov spansk brytning. Hon drejar krukor och han har "sänkt sig" och målar numera mest landskapsbilder. Han är lite vresig och fåordig men accepteras ändå i samhället. Ställer ofta ut på det lokala biblioteket eller på kulturhuset i den närmsta lite större orten.
Kallas "holländarn" av hålans invånare. Inte omtyckt men inte heller hatad. De bor en bit utanför, och förr i tiden hade de viss djurhållning men det gick åt skogen.
Han är intresserad av "österländsk religion". På hans Facebook har han en suddig bild av en vis indian som säger ngt klokt på engelska. Han delar även olika mer eller mindre skumma länkar om vaccin, vegetarisk kost (han blev vegetarian som 15åring) och amalgam i tänderna, något han inte släppt sedan han engagerade sig i frågan 1987.

Roy är en 69årig man som alltid varit samhällsengagerad. Han har försökt få ihop Chilegrupp, antikärnkraftgrupp, iransk grupp, afghansk kulturgrupp, amnestygrupp, VFridays for future mm i hålan. Hur många gånger han man inte sett honom stå och skramla med bössan utanför ICA? Nu skriver han mest debattinlägg på Facebook. Han är kort med tjocka glasögon och liknar en tomte. Han är gift Birgitta som är pensionerad lågstadielärare. Han har haft otaliga föredrag i ortens olika samlingslokaler. Det senaste var "Rädda grodynglen i Lillån". Han upplever att miljömedvetenheten verkligen har ökat med Greta Tunberg. Miljörörelsen har gett honom ny energi.
Hemma hos Roy och Birgitta hänger det afrikanska masker, batiktyg på väggarna vilket vittnar om ett liv med många resor. Roy har aldrig sett sig som "svensk" utan mer som en världsmedborgare. Han har varit lärare i hela sitt liv, just i samhällskunskap. Det har varit svårt att skilja på engagemang och jobb.

När orten fick 25 hazarer 2016 så bjöd naturligtvis både Roy och Birgitta in två "killar" att bo hos dem. Tyvärr blev det inte så bra, då dessa gjorde sexuella närmanden på äldsta sonens dotter. Detta betraktar Roy som något ganska olustigt som han inte vill prata om.
Kanske var det bara den stora kulturkrocken och att han och Birgitta varit otydliga med att här i Sverige så brukar man inte tafsa på tjejer "fast" de har t-shirt på sig? Roy pratar ofta med "killarna" på stan och upplever att de har bra kontakt. han tycker det är underbart att Sverige numera har så många olika kulturer. Det svenska har han fått uppkört i halsen sedan barnsben och han har alltid vetat att utanför ankdammen Sverige finns en större och viktigare värld.

Den där Roy känner man ju igen. Å andra sidan vet jag inte om det är en av bruksortens arketyper. Såna där lärartyper finns i storstäderna också. Minns en lärare som okritiskt på lektionen pratade om de stackars ensamkommande flyktingbarnen som skulle skickas tillbaka till Afghanistan. Jag ifrågasatte och sa att de får väl utvisningsbeslut för att de inte har någon flyktingstatus?

Nu kunde jag göra det, för jag var själv vuxen vid tidpunkten. Men det är nog svårare för högstadieelever som blir matade med den där propagandan. Till lärarens försvar så fick jag bästa betyg ändå, så han var i varje fall opartisk i betygsättningen.

Jag tror det finns fler kioskmongos i småorter är i stora orter. Kioskmongos är en person som har lite intellektuellt nedsatt hjärnkapacitet och som står och hänger hela dagarna vid en kiosk. Den som arbetar i kiosken vill helst ha bort kioskmongos då kioskmongos ger dålig reklam för kiosken. Kioskmongos brukar erbjuda städning runt kiosken för att få betalt i en skopa potatismos.

Vi får inte heller glömma den till synes rätt vanliga mannen Johannes.

Johannes är 184cm lång ,119kg tung, rött stripigt hår, rött glest kort skägg på alla hakorna, och alltid klädd med kommunens orangea varselkläder.

Han jobbar som parkskötare för kommunen och har hela orten som arbetsområde. Han sköter sitt jobb så gott som felfritt, är alltid ombytt och klar klockan 7 och jobbar ända fram till klockan 16, utom på fredag då slutar han klockan 14:15

Johannes bor på en gård 20minuter från orten där familjen bott i generationer. På den gamla släktgården finns det nämligen en destillator som har försett ortens ungdomar med "helgsaft" i generationer.
Denna outtömliga källa till sprit har gjort att när tonåringarna ska ha fest bjuder man in Johannes, och det har även alla andra ungdomsgenerationerna gjort de senaste 25åren.

Trots sitt lite svaga intellekt inser han att han har en värdefull resurs och försöker alltid byta sprit mot sex av ortens fjortisar, givetvis har han aldrig lyckats. Men han var nära att få se ett par bröst en gång. Det slutar ändå med att han bjuder på spriten då det kanske går bättre när tjejerna är fulla.

Till sommaren planerar Johannes att åka till Thailand för att ta med sig en fru tillbaka

SD:s starke karl i bygden går omkring i sina egna tankar när han påtar i jorden på kolonilotten, nu när sommaren äntligen är här. Han tänker tillbaka på hur det var 2010 när de först tog mandat i kommunen.

Han hade sett framför sig att han skulle hamna på bild på förstasidan i lokalbladet. Han skulle ha på sig en kockmössa, plocka fram den största långkokgrytan hans mormor hade lämnat efter sig, och en träslev i näven. ”Nu rör Håkansson om i grytan” skulle rubriken vara.

Nu visade det sig att journalisterna mest ställde frågor om det så kallade ”raggarmordet” som hade ägt rum 1978. Några raggare hade blivit överfallna av ett gäng zigenare, en av dem lyckades slita kniven ur svartingens hand och högg i självförsvar. Detta hade naturligtvis i massmedia blivit ett förfärligt rasistdåd och något för fackeltågskärringarna att samlas kring.

Han hade även fått frågor om Martin Luther King, Apartheid och om Förintelsen™. Vad han och SD ville åstadkomma på lokalplanet fick han aldrig framföra. Han hamnade på sidan sju i tidningen. På framsidan och de två följande uppslagen fick motdemonstranterna fritt utrymme.

Men han trodde att allt det där låg bakom sig. Nu hade ju SD fått ett decennium på sig att visa att de var rumsrena. Man hade till och med antytt att han eventuellt skulle få bli medlem i Odd Fellow. SD hade tillsammans med M och KD bildat en koalition för kommunens bästa. Efter valet visade det sig att M och S delade upp makten mellan sig, med 52% av rösterna. Man införde dubbla ordförandeposter. Bägge med ett arvode på 148 000 kronor i månaden. På frågan om de verkligen förtjänade så pass höga löner hade de samstämmigt svarat att positioner på den nivån kräver marknadsmässiga löner för att vara attraktiva, och att det råder koncensus i väljarkåren att de hyser allmänhetens förtroende. Journalisten hade låtit sig nöja med det svaret. De skulle ju trots allt dela bord på Frimurarnas julmiddag och det vore ofint att störa friden.

Håkansson suckar, lägger ifrån sig planteringsspaden och sätter sig i badenbadenstolen. Hans thaifru räcker honom en kall Pripps Blå.