Kan både ateister och religiösa närma sig att gud är ett axiom?

Genom det materiella som definierar dom?

(Finns rummet om du tar bort väggarna?)

Funderar på vad "utanför rum och tid" egentligen är.

Föreställ dig hur hjärnan någon gång under evolutionen, måste ha konfronterats med en ny, för hjärnan, "mystisk" källa till information. "Mystisk" i bemärkelsen – inte den gamla vanliga materiella världen som förmedlas genom våra sinnen. Utan något helt annat. Hjärnan började lyssna på sig själv och sina egna tankar.
Eftersom dessa intryck inte verkade komma från något av de fem sinnena, så måste dessa nya "objekt" ha upplevts tillhöra en annorlunda verklighet. Sedan dess har vi delat upp världen i en materiell verklighet och en abstrakt verklighet.

Med denna utgångspunkt så skulle jag säga att påståendet "Logik existerar utanför rum och tid" är meningsfullt. Men samtidigt så får man acceptera att logiken bara finns i hjärnan.

All metafysik hamnar i hjärnan. "Bortom universum" är här inom oss. Vi har letat sedan urminnes tider efter något som vi föreställt oss finnas "där ute" bortom stärnorna på natthimlen, eller i Platons idévärld, medan vi haft det med oss hela tiden.
I oss finns Gud, matematiken, medvetandet, den fria viljan och axiomet mm.
Utan oss blir allt detta meningslöst. Är det inte så?

Hm. Din fråga är naturligtvis helt central för hela mitt resonemang. Jag var inte förberedd med en förklaring av detta, av brister hos mig själv då jag tänkt på det mycket själv men misstagit mig gällande förmedladet av detta.
Jag kan absolut förklara det, men problemet är att jag skulle behöva förklara det på flera olika vis.
Det är ingenting som du eller någon annan skulle ha svårt att förstå, men jag vill be att få fundera lite och återkomma då jag önskar formulera mig stringent och koncist för tydlighetens skull.

Jag återkommer under dagen så ska jag fundera lite, men det är ingenting direkt svårt att förstå, men abstrakt.

Tills jag funderat ut något sammanfattat så vill jag lämna dig med tanken om en annan abstraktion och försöka skilja denna från annat stegvis.

Det världen består av är materia, krafter i form av kraftförmedlande partiklar eller fält, fält, rumsdimensioner, tidsdimensionen och den mentala världen.

Ta begreppet plus(+) eller siffror. Även om det inte existerade någonting att räkna eller addera så argumenterar jag(tillsammans med logiken med dess axiom) för att dessa abstraktioner inte är bundna till någonting av ovanstående världen består av.
Man kan räkna 1+1=2 utan att behöva representera siffrorna som objekt, likt t.ex. äpplen.
Abstraktionen av siffror och matematik existerar inte i något objekt, fält eller något sådant.
Även om alla mentala förmågor skulle upphöra existera så skulle 1+1 fortfarande vara 2.

Jag får be att återkomma när jag fått fundera lite på en bättre sammanfattad förklaring.


Det gäller i ALLA kontexter. Det är också mycket riktigt en sorts "leap of faith" då det tillhör själva definitionen av ett axiom.

Har du något exempel då det inte gäller?

Nej det är inte vad jag menar. Du definierar elementen inom brackets dessutom villket har en teknisk innebörd skild från det jag pratar om. Det du skriver innebär ett intervall definierat genom skalära element som du frågar om dessa kan behandlas på ett sätt som inte är gilltigt. Vi kan gå in på detaljer men det är utanför ämnet och inte heller vad jag säger, så om inte annat insisteras på så lämnar vi det åt sidan.

Vad jag istället säger, med en formalism mer likt din är, med paranteser att (1,2)<(1,3).
Det går att uttrycka på mängder med sätt, syllogistiskt, logiskt, visuellt, fysiskt och med all möjlig matematisk formalism.

Jag kan ge det ett försök att även formulera det kvantmekaniskt på olika vis.
(Ψ(x1) +′ Ψ(x2))(φ)*=*φ(x1*+*x2)*=*φ(x)
För varje*φ*i ett dualrum.
Eller kanske:
Ψ(x)(φ)=φ(x), där x∈V,φ∈V'
När Ψ*:*V*→*V′′, då ett normerat rum går mot ett dubbelt dualrum.
Mer kunniga får gärna rätta mig och jag vet att jag fuskar något då detta kräver vissa definierade element.
Axiom som hör till detta är bland många andra de som återfinns här:
https://en.m.wikipedia.org/wiki/Hahn–Banach_theorem

"Dualrum" är ett högst relevant koncept.
https://en.m.wikipedia.org/wiki/Dual_space
I korthet så definieras ett vektorrum över ett fält som den totala mängden linjära avbildningar som rör sig mot dess skalära linjära funktioner. Det är ett dualrum, vilket blir ett vektorrum över ett fält från skalära tillägg. Orkar inte klippa och klistra symboler här.

I kvantinformationsteori definierar man delrum entropiskt. Vilket även är själva rollen hos densitetsmatrisen men fungerar som operator. Det är ytterligare ett angreppssätt.
https://en.m.wikipedia.org/wiki/Typi...tum_typicality

På tal om densitetsmatriser som behandlar delsystem eller om så vill, delmängder så behandlas dessa som att en icke oändlig(begränsad delmängd) densitetsoperatör är summan av produkten av matriselementen |Ψ><Ψ| och en sannolikhetskoefficient.

Likheten med kvantinformationsteori och dess entropiska formalism är slående då densitetsoperstören är summan av en begränsad mängd vektorer i ett vektorrum(x) tillsammans med distrubitionen av (x)|x><x|.
Vilket ger oss fasrumets delmängds entropi. Med lite extra bling och bjällror då vi behöver utföra beräkningar på kryssprodukterna och projicera detta mot faktorer som definierar entropins storhet.
Det är oaktat detta en delmängd av ett fasrum.

Slutligen om just kvant så är ju den enda kompletta(med undantag för en punkt på grund av Riemanns Hair Theorem tror jag den heter) mängden Hilbertrumets och dess projektions fasrum.
Samtliga operationer på detta görs ju av nödvändighet på delrum. Bundna som obundna.
https://en.m.wikipedia.org/wiki/Hilbert_space

Därutöver:
https://en.m.wikipedia.org/wiki/Inclusion_map
Samt:
https://en.m.wikipedia.org/wiki/Closed_set
Sist:
https://en.m.wikipedia.org/wiki/Linear_subspace

Allt detta och mycket, mycket met härleds från axiomet att en del av en helhet är mindre än helheten som delen kommer från.

Såväl fundamental matematik som språk.

Axiom är per definition uppenbara. Det är så de formellt definieras.

Ja det menar såväl jag som akademisk logik och STEM i alla dess former och med sina discipliner.

x=x är identitetsaxiomet. Det är abstrakt då dess applikation kräver konkretisering och det består inte av något eller kräver beståndsdelar för att vara en abstraktion.
Att vi kan konceptualisera det kan vi tacka abstrakta axiom och härledd logik för, men en sten är en sten oaktat om du konceptualiserar det eller ej. Liksom siffror och räkneregler.

Och jag menar att den "separationen" existerar, fast jag skulle välja ordvalet distinktionen istället, detta för att jag inte är av uppfattningen att tid och rum upphör att existera när det inte upplevs, om jag skulle ha det skulle jag ha uppfattningen att hela universum, alla fenomen, objekt, människor, vänner, nära och kära är ett koncept skapat av sinnet, dvs subjektiva abstraktioner av mental natur som om man faktiskt hårdrar det, blir fantasier.

Givetvis existerar alla dessa ting, fenomen och varelser som koncept i form av subjektiva abstraktioner, det förnekar jag inte, men att det är det enda det skulle vara, jag drar mig lite från att kalla det galenskap, men det är nära inpå, och dessutom lever ingen människa som att det faktiskt är så, alla människor lever och anpassar sig till omvärlden och tingen i dem som att de är någonting mer än konceptuella abstraktioner, alla organismer gör det.

Bara för att upplevelsen utav ett objektivt ting eller fenomen inte är möjlig eller separerbar från upplevelsen innebär inte detta det objektiva tingets eller fenomenets icke-existens som ett objektiv ting, det innebär bara att upplevelsen är beroende av det objektiva tinget eller fenomenet för att upplevas.

Det materiella är del av samma konceptuella ramverk som tid och rum. Jag måste tänka att jag har tillgång till det materiella. Jag kan inte uppleva det. Precis som i drömmar.

Det kan ju vara så att jag är låst till den premissen men faktiskt inte behöver vara, jag kan dock inte konstruera några argument eller logiska härledningar där jag kan komma till ett antagande att existensen av ett ting är möjlig utan åtminstone ett rum, jag har dock möjlighet efter lite fundering att frigöra tid från existensen utav axiomet, men då blir axiomet oföränderligt, utan rörelse, utan start (födsel) och utan slut (död).

Allt du upplever genom dina fem sinnen är det materiella.
Och det du tänker är det abstrakta.
Jag upplever att jag sitter på en stol. Och jag har samtidigt en idé om vad en stol är.
Stolen jag sitter på finns utanför huvudet och idén finns inuti huvudet.

Men du menar att [jag sittandes på stolen] är ett "koncept" inne i mitt huvud?

Nu går du verkligen ner på djupet. Jag har dock varit däromkring för att se till så mina tankar verkligen är förankrade och de relevanta disciplinerna är "metalogik", "intuitiv logik" och lite djupare "vanlig" logik då du här går längre och lyfterr, högst relevanta, frågor av den mest fundamentala sorten.

Jag måste vänligen be dig att göra ditt bästa för att tolka mig väl här nu, för jag ska göra mitt bästa att så här på stående fot säga något om det, men det är både otroligt komplicerat och jag har aldrig själv argumenterat för detta förr.
Jag kommer dock att äterkomma med relevanta länkar till dig så fort jag får tillfälle. Dessa förklarar bättre och redovisar grunderna på ett sätt mina ord inte kan göra.

Med detta sagt så är litteraturen tydlig med att det faktiskt inte är så att logik eller axiom endast existerar i medvetandet, hjärnan, som koncept eller hur man nu vill beskriva det.

Jag accepterar att konceptet "gud" liksom, av självklarhet "medvetandet" samt om man tror på denna, den fria viljan endast skulle kunna existera i hjärnan i någon form, som koncept, algoritmer eller vad som helst.

Men matematik, logik, axiom och VISSA abstraktioner är däremot någonting annat, skiljt från människans förståelse och förmågor.
Jag återkommer till detta.

Du tillför begrepp här som vi måste vara överens om för att kunna komma framåt konstruktivt. Vad den materiella verkligheten är tror jag vi är överens om. Jag tänker på partiklar, fält, krafter, rumtid och sådana saker.

Därefter använder du begreppet "abstrakt verklighet" och det skulle jag vilja höra din beskrivning av så vi inte talar förbi varandra. Jag skulle nämligen vilja påstå att det är just verkliga abstraktioner i den abstrakta verkligheten som rymmer det jag pratar om.
Jag lockas konstant att kalla axiom och logik för "koncept", men det kräver som sagt ett medvetande, så jag håller mig till att benämna dessa som just abstraktioner.

Sen nämner du "metafysik", vilket jag tolkar som någonting annat än abstraktioner eller koncept, utan fenomen likt egenskaper, objekt, händelser och liknande, men som tillskrivs vara "meta" just då dessa koncept om dessa fenomen, egenskaper, objekt, händelser och liknande, saknar kontakt och möjlighet till någon form av interaktion med vår verkliga fysikaliska värld.
Ofta innefattar dessa föreställningar dessutom funktioner som skiljer sig från de vi är vana vid från vår värld. Föreställningar om interaktioner från en värld som endast interagerar svagt och selektivt med vår och på sätt som skiljer sig från hur vår värld historiskt har visat sig fungera. Där jag tänker på t.ex. spöken.

Vad gällande föreställningar om metafysik så är min tolkning helt i linje med den vetenskapliga synen på det där. Strikt logiskt aå kan man inte motbevisa någon form av extern värld som endast interagerar svagt med våran, men strikt logiskt så saknas det resonabla skäl att se en metafysisk värld som sannolik.
Så frågan om metafysik är helt i linje med den vetenskapliga. Det saknas skäl att tro på denna.
Det vore dock intressant att prata mer om en potentiell metafysisk värld med andra axiom än de som gäller i vår värld och hur en interaktion som innebar en konflikt mellan dessa skulle se ut, men det kan vi gärna återkomma till framöver.

Frågan jag tror detta destilleras ned till är då vad som skiljer den materiella verkligheten från den abstrakta, vad om något den abstrakta utgörs av och varför axiom och logik tillhör den abstrakta samtidigt som de verkar i den materiella världen.

Det är hur som helst inte någonting som endast är bundet till sinnet. Identitetsaxiomet x=x säger att en sten är en sten och ingenting annat. Detta kan vid första anblick likna frågan om ett träd som faller i skogen gör ljud ifrån sig även om ingen hör det, men det är mer fundamentalt ändå.
Identitetsaxiomet säger snarare att om ett träd gör ett ljud om ingen hör det så är ljudet ett ljud och om ett träd inte gör ett ljud om ingen hör det falla så är avsaknaden av ljud just avsaknad av ljud och inte ljud.

Även om vi endast förutsätter att det enda vi kan veta är att vi själva existerar så skulle det fortfarande vara sant att OM det existerade en värld utanför vårat sinne så skulle det vara en värld där någonting är vad det är och inte någonting annat.
Liksom om vi endast vore en hjärna i en burk där det enda vi är säkra på är existensen av vårat egna sinne så skulle siffror, oaktat vår konceptualisering av dem, inte existera i en klump neuroner någonstans i hjärnan. De skulle inte heller behöva representeras av någonting.
Deras existens beror inte eller förändras av den geografiska positionen abstraktionerna konceptualiseras från, liksom en 1a ryms inom en 2a oavsett vad klockan är.

Hittar jag på ett hypotetiskt fantasi-universa som består av 1 dimension, en linje, en rak linje, där det enda som händer är att två partiklar återkommande studsar mot varandra periodiskt.
Då kan jag sitta här i vårt universum och föreställa mig hur fantasivärlden skulle se ut med 3 partiklar.
Skulle siffran 3 inte vara en abstraktion man skulle kunna konceptualisera i fantasivärlden med endast 2 partiklar, när vi har abstrakta koncept om singulariteter, fålt, oändligheter, pi och alla möjliga saker vi saknar direkt erfarenhet av från vår materiella verklighet?

Så abstraktioner kan konceptualiseras av oss trots att vi saknar erfarenhet av dem från vår materiella värld. Så hur kan vi konceptualisera abstraktioner vi saknar erfarenhet av om det skulle krävas att de existerade i vår materiella värld för att vi skulle kunna förstå dem?

Vad är då någonting som är abstrakt om det inte är någonting annat än en abstraktion?
Ett koncept? Inte om abstraktionen gäller även om man saknade koncept för det, eller om det saknades sinnen att konceptualisera abstraktionen.
Stämde det även innan människor existerade att någonting var sig självt och ingenting annat och var är detta axiom kodat? I allt eller i ett abstrakt inget?
Skulle det kunna existera en värld där någonting är någonting annat och inte sig självt? Skulle det kunna gälla allt i den världen?
Om inte så måste axiomatiska abstraktioner existera just i en abstrakt verklighet.

Logiken som följer från axiomen definierar gränserna för hur naturen kan bete sig och våra framsteg gällande såväl axiom som logik är också just vad som gör vetenskap effektivt.

Även när vi är tillsynes ologiska, som om vi skulle tro att spöken dödar oss om vi går ut i skogen på natten så skulle det pragmatiska effektiva resultatet kunnat vara gynnsamt för vår överlevnad då vi inte blir förblindade av pinnar i ögonen lika ofta, vilket vore en falsk verklighetsbild som innebär en sann effektiv och därigenom även logisk överlevnadseffekt genom den logiska naturliga evolutionsteorin.

Jag skrev lite om det här ovan som du möjligen kanske kan få ut någonting ifrån.

Du benämner abstraktioner som "ting", vilket försvårar. Argument och härledd logik är steget efter axiom, så det är mer komplicerat att börja där och gå bakåt.
Du har dock tagit dig in på rätt spår om du lyckats tänka bort tid från en abstraktion och det är inget problem att det abstrakta axiomet blir oföränderligt, utan rörelse, början eller slut. Tvärtom så är det exakt så det är.

Jag tror du övertänker detta med abstraktioner lite, möjligen då begreppet "axiom" är en något mer komplicerad abstraktion. Vi backar lite så får du säga vad du tänker.

Citerar lite från Wiki om abstraktioner.

"The word applies to properties and relations to mark the fact that, if they exist, they do not exist in space or time, but that instances of them can exist, potentially in many different places and times."

"Abstraction in*mathematics*is the process of extracting the underlying structures, patterns or properties of a mathematical concept or object,[19]*removing any dependence on real world objects with which it might originally have been connected, and generalizing it so that it has wider applications or matching among other abstract descriptions of equivalent phenomena."

Från Wiki om axiom.

"Inom*logik*är ett axiom en*grundsats*i ett deduktivt system som inte kan bevisas inom ramen för systemet i fråga."

Där "grundsats" inom logiken är synonymt med "axiom".

"Ett*axiom*(latin*axioma, av*gr*ἀξίωμα, 'värde', 'åsikt') är i vardagliga sammanhang ett självklart påstående vars sanningshalt inte kan betvivlas."

"Axiomen är helt enkelt de satser vilka man kommit överens om att använda som grund."

"Ett*system*kallas axiomatiskt om alla*teorem*i systemet kan*härledas*från axiomen, samt om alla begrepp som används är definierade i termer av på förhand givna, mer primitiva begrepp. En*mängd*av axiom kallas för ett axiomsystem eller en axiomuppsättning. I*logiken*kallas detta ofta för en*teori, men där kan även "teori" syfta på hela mängden av teorem, som följer av axiomsystemet."

"An*axiom*or*postulate*is a statement that is taken to be*true, to serve as a*premise*or starting point for further reasoning and arguments. The word comes from the Greek*axíōma*(ἀξίωμα) 'that which is thought worthy or fit' or 'that which commends itself as evident."

"Any axiom is a statement that serves as a starting point from which other statements are logically derived. Whether it is meaningful (and, if so, what it means) for an axiom to be "true" is a subject of debate in the*philosophy of mathematics."

"Usually one takes as logical axioms*at least*some minimal set of tautologies that is sufficient for proving all*tautologies*in the language; in the case of*predicate logic*more logical axioms than that are required, in order to prove*logical truths*that are not tautologies in the strict sense."

Tautologi:

"In*logic, a*tautology*(from*Greek:*ταυτολογία) is a*formula*or assertion that is true in every possible*interpretation. An example is "x=y or x≠y". A less abstract example is "The ball is all green, or the ball is not all green". This would be a tautology regardless of the color of the ball."

"Tautologies are a key concept in*propositional logic, where a tautology is defined as a propositional formula that is true under any possible*Boolean valuation*of its*propositional variables.[3]*A key property of tautologies in propositional logic is that an*effective methodexists for testing whether a given formula is always satisfied (equiv., whether its negation is unsatisfiable)."

"Indeed, in propositional logic, there is no distinction between a tautology and a*logically valid*formula. In the context of predicate logic, many authors define a tautology to be a sentence that can be obtained by taking a tautology of propositional logic, and uniformly replacing each propositional variable by a first-order formula (one formula per propositional variable). The set of such formulas is a*proper subset*of the set of logically valid sentences of predicate logic (i.e., sentences that are true in every*model)."

"A formula of propositional logic is a*tautology*if the formula itself is always true, regardless of which valuation is used for the*propositional variables."

"In turn, a tautology may be substituted for the truth value "true"."

Avslutningsvis några exempel på axiom:

"PostulatesIt is possible to draw a*straight line*from any point to any other point.

It is possible to extend a line segment continuously in both directions.

It is possible to describe a*circle*with any center and any radius.

It is true that all*right angles*are equal to one another.

("Parallel postulate") It is true that, if a straight line falling on two straight lines make the*interior angles*on the same side less than two right angles, the two straight lines, if produced indefinitely,*intersect*on that side on which are the*angles*less than the two right angles.

Common notions

Things which are equal to the same thing are also equal to one another.

If equals are added to equals, the wholes are equal.

If equals are subtracted from equals, the remainders are equal.

Things which coincide with one another are equal to one another.

The whole is greater than the part."

Tack för långt intressant svar!
Det finns mycket att tänka igenom här och undersöka vidare, så jag ber också att få återkomma.

Kort bara, matematiken och en del andra abstraktioner är skilda från människan säger du,
så även om universum försvann så skulle matematiken fortfarande existera.
Vi kan kalla det Platons idévärld, eller hur?

Sedan har vi vår tankevärld, samt den materiella världen.

Jag tänker mig att det enklaste är att slå ihop Platons idévärld med tankevärlden och låta alla abstraktioner vara tankar och endast tankar. Då slipper man förklara var de där eviga abstraktionerna existerar. Men om det finns skäl att anta att t ex matematiken är evig så blir det ju annorlunda.

Men var finns matematiken? Var finns informationen om pi eller primtal mm lagrad? Eller är inte matematik information? Är det något annat?

Och om matematiken är evig, betyder inte det att alla tankar som är möjliga att tänka också är eviga?
Då är vi inte långt ifrån en idé om en odödlig själ.

Är jag ute och cyklar nu?

Ska tänka igenom detta som sagt.

Om axiomet är utan början eller slut är det inte orimligt att belägga egenskapen oändlig till axiomet, något som är utan början eller slut är i språklig mening oändligt, detta förutsätter dock en beroendefaktor utav egenskapen tid eftersom oändlighet är en tidsform, således blir påståendet att axiomet är oberoende av tid inkorrekt.

Du skrev dock tidigare "utanför tid", detta kanske inte betyder oberoende?

Möjligt, har du möjlighet att applicera negation istället och beskriva vad axiomet inte är?

Jag ska erkänna att jag tycker detta ämne är ganska uttömmande så jag har nog förbrukat min dagliga kvot av djupare resonemang och vill gärna återkomma med något mer genomtänkt.

Dock har jag några initiala tankar av den enklare sorten gällande dina resonemang vilka är väl värda att återkommas till efter djupare eftertanke.

Gällande matematikens existens om universum försvann så tvekar jag lite på vad dess "existens" innebär.
Även "matematik" är ett något bredare begrepp än jag utan vidare eftertanke vill säga existera i sin helhet om universum försvann.
Matematik innefattar såpass mycket att jag nog snarare tror att ganska mycket skulle försvinna då det inte är fundamentalt och axiomatiskt grundat på samma sätt.
All matte är inte densamma kort sagt.

Däremot skulle axiomen och de därifrån härledda delarna fortfarande gälla och gå att återupptäcka i en abstrakt verklighet.
Det skulle jag kunna tänka mig kalla för en form av "existens".

Syftet med liknelsen med Platons idévärld är inte uppenbar för mig. Jag tror jag förstår liknelsen du argumenterar för, men jag ser väsentliga skillnader vars relevans jag inte kan uppskatta för stunden. Främst då vi återgår till konceptualiseringar och frångår rena abstraktioner, men även annat jag behöver tid att utvärdera dess relevans.

Men för diskussionens skull så vill jag veta vart dina tankar för resonemanget så jag fortsätter utifrån att den premissen är rådande.

Den materiella världen håller jag såklart med om att vi har. Det är inte fullkomligt uppenbart hur man kan skilja denna från vår idévärld dock, men det är nog inte av relevans här men konceptet är solklart så jag köper den distinkta "världen" också.

Sen därefter köper jag varken kopplingen som härleds, resonemanget eller motivet. Vad som vore "enkelt", att per definition bestämma "låta" vara på något sätt motsätter jag mig helt.
Varför tycker du dessa motiv skulle ha företräde framför sökande efter sanning och rationella skäl?

"Matematiken" är som sagt ett för brett och omfattande begrepp. Jag hävdar inte att all matematik är likvärdig.
Viss fundamental axiomatisk sådan är evigt gällande axiom och logiskt härledd matematisk formalism, som abstraktioner.

Egentligen varken förändrar eller löser Platons idévärld någonting då det likväl är mentala konceptualiseringar av abstraktioner då det är just abstraktionerna som axiomen fundamentalt existerar som, men som därifrån konceptualiseras.

Det är just där frågan är. Axiom och pi är ingen information som är lagrad i någon partikel.
Axiomen gäller även utan koncept om dem.
De finns alltså endast abstrakt och upptäcks så då de inte existerar konkret någonstans trots att de manifesteras såväl i naturen och därigenom också konceptuellt.

Om en tanke vore evig eller ej på samma sätt som abstrakta axiom är beror på tanken. Går tanken att upptäcka och är den abstrakt? Jag har lite svårt för stunden att föreställa mig en sådan tanke, utan att för den delen inte säga att de inte existerar, men knappast vanligtvis. Det är sannolikt otrolikt unikt med en tanke som uppfyller de kriterierna, så vilka tankar som helst är knappast eviga på det sättet.

Abstrakta axioms egenskaper är tämligen unika.

Jag får be att återkomma så välkomnar jag dig till detsamma när så passar.



Njao, jag förstår vad du menar men det är inte för mig självklart att definiera det inom de ramarna.
Axiom utan början och utan slut innebär förvisso oändlig giltighet av axiomen, men jag skulle vilja säga att det innebär motsatsen till att vara tidsberoende. Jag skulle istället kalla det tidsoberoende.
Existerar någonting under oändlig tid sä är det ju per definition inte beroende av tid.

Vad skulle beroendet av tid bestå av för någonting som är oberoende av tid? Meningen i sig känns som att den argumenterar för sig självt, mot det du säger.

Oändlighet innebär ju per definition ett oberoende från det detta något är oändligt för.
Ett beroende kräver ju som kriterie en kausal konsekvens från det detta något är beroende av.
Existerar någonting under oändlig tid så beror ju inte detta någonting på tid, utan per definition tvärtom.

Ditt argument är fullständigt ologiskt såväl i sak som i form.
Det jag skrev tidigare gäller naturligtvis fortfarande utan minsta påverkan av dina kombinationer av ord.

Slutligen, absolut. Det mesta är inte axiom. Att allt som existerar, existerar överallt är inte ett axiom.
Att tidsoberoende beror på tid är inte ett axiom.