Investment banker

Då kanske jag har en chans då i invetsment banking-branschen?
Skulle kännas dumt att få jobb pga mitt biologiska kön.
Fast å andra sidan har jag inga större ambitioner att jobba i London, jag pysslar med ekonomi för att det är kul, inte för att jobba massor och tjäna massa pengar.

Most bucks for the bang som salesrep på en bank då. Inga vansinniga dagar, säg 9 h per dag i snitt...och ska vi dra till med en 80,000 per månad. Kan man stå ut med ett tag. Den stora frågan är nu: Är du en någorlunda attraktiv kvina, eller är det tjejen på avataren som skrivit inlägget?

9 timmar är ju inte så blodigt, låter ganska lugnt.. Själv är jag nöjd med det jag har nu, dvs 7200 kr i studiestöd.. Det är jättekonstigt att säga det, men som ekonom tycker jag pengar inte är viktigt längre.

Jag anses väl som en någorlunda attraktiv kvinna av de flesta män, och nej, det är inte jag på avataren.. (jag är inte ens säker på att min avatar är en kvinna)

Tycker inte det är konstigt i sak, men konstigt att du tycker så redan innan du tjänat en massa pengar och jobbat häcken av dig. Det är nämligen då man brukar omvärdera, stanna upp och bli buddhist (om det vill sig riktigt illa). Har iofs för mig att du jobbat tidigare och är mellan 25 och 30 (?).

Är själv redan klart mer intresserad av ökad fritid än ökad lön. Har absolut avtagande marginalnytta av pengar för att tala ekonomspråk. Kruxet är bara att intressanta arbeten inom finans är högavlönade (damn!) och "kravställande", dvs innebär relativt långa arbetsdagar. Jag skulle nog inte ha någon framgång med att be om halvtidstjänst, även om jag absolut skulle kunna klara mig fint på hälften av min lön. En trist sida av finansjobbet är också "timmarpervecka"-kulturen som frodas, där antal arbetade timmar fungerar som pittförlängare. Även om jag skulle kunna utföra ett nästan lika gott jobb på 35 h/v skulle jag uppfattas som extremt oseriös. Du måste göra dina face-hours helt enkelt. Vad du faktiskt presterar kan många gånger vara underordnat antal timmar på kontoret vilket naturligtvis är helt huvudlöst.

Kan inte tänka mig annat än att man bör vara grymt tävlingsinriktad och tycka väldigt mycket om pengar för att det ska kännas meningsfullt att satsa på en karriär inom t ex trading eller investment banking.

Varför armbåga sig fram i en sån strebermiljö, ge upp allt vad fritid heter och mångfaldigt öka risken att bli sjuk av stress om man är nöjd med att leva på 7200kr i månaden?

Tackar för svaret, Deanna.

Anledningen till att jag frågade var för att jag röjde runt lite på vault.com häromdagen och läste hur en arbetsdag (eller vecka kanske det var) såg ut för en venture capitalist och kände mig tvungen att ställa frågan.

Läste även om endel andra yrken inom finans och däribland också investment banking. Gemensamt för samtliga dessa artiklar var att alla verkade överdriva åt det negativa hållet, som om folk i branschen medvetet vill måla upp själva jobbet (inte lönen) som ett helvete. Driver folket i branschen (finans) lite med sig själv? Eller försöker man avskräcka folk för att de flesta ändå inte klarar av miljön? Även MünchenC beskriver jobbet som ett helvete. Är det verkligen så hemskt?

Det jag har läst hittils lockar mig verkligen. Konkurrensen och tävlingsandan är precis sånt som eggar mig, men när man läser texter från folk som faktiskt jobbar inom finans blir man väldigt negativt inställd. Jag vill helt enkelt inte se på mitt jobb på samma sätt som en investment banker verkar göra, oavsett lön. Borde mitt framtida jobb finnas i en annan bransch då?

Det stämmer, jag är närmare 30, har jobbat en del och det stämmer nog att då man blir äldre värderar man fritiden mer än vad man gjorde som ung (jag var ju med under IT-eran som ung och ambitiös)..
Tråkigt att denna kultur måste finnas, men å andra sidan så märker jag ganska tydligt att många unga söker status eller "pittförlängare" som du uttrycker det som, det är ju bara läsa på FB så märker man "statusjakten".

Nu får jag en ålderskris här mitt i natten...

Det var väl inte riktigt sant att jag är supernöjd att leva på 7200 kr i månaden.. Jag har gärna lite högre lön än så.. Men pengar betyder väldigt lite för mig nu mera, men passionen till ekonomi (i synnerhet då finans) finns kvar. Jag är tävlingsmänniska ut i fingerspetarna, kan jobba dygnet runt med det jag gillar, men å andra sidan, man börjar ju bli gammal

Det är väl snarare en form av nödvändigt rövslickeri i så fall. Ju högre upp man kommer desto färre arbetstimmar. Inte vågar man väl antyda att man har större pitt än sina chefer


Förstod att det inte riktigt var hela sanningen. Dock låter det som en väldigt sund inställning till pengar.

Mycket bra talat. Instämmer till 100%.
Denna "timmarpervecka" kultur är mycket mer utpräglad inom investment bankign och synnerhet på amerikanska banker. På vissa europeiska banker så är det betydligt mindre.
Goldman Sachs har t.o.m. en stämpelklocka (!)


Att ha ett fördelaktig utseende frodar din karriär, både som man och kvinna men synnerhet som kvinna. Ambitiösa män i denna branschen finns det i tusentals, men väldigt få kvinnor, och de som finns är ofta fula eller feta eller har en väldigt manhaftig/hård stil. Om en kvinna och en man söker ett jobb (allt annat lika), så kommer kvinnan få jobbet.

Ett gäng länkar till några bra och underhållade finans skvaller och humor bloggar. Dom två första är bäst och uppdateras löpande varje dag.

Wall $treet Folly
DealBreaker
BankersBall
Under The Counter
Long or Short Capital
The all nighter (kul satir blogg)

Det roliga (?) med gifta kvinnor inom sales är att många tar av sig förlovningsringen på jobbet... Antar att det är samma sak för gifta män inom yrket, men har personligen bara sett kvinnor som tar till det knepet.