Begår etnsikt svenska män självmord för att dom inte kan få kvinnor?

Har alltid undrat detta...

Låt mig dock först göra det klart att jag vet att man tar självmord för många olika saker. Det kan vara väldigt olika land till land och så vidare. I fattiga länder tar man självmord för att det är svårt att hålla ekonomin uppe, försörja familjen, standarden är dålig, krigshärjade osv osv....

En sak till, jag skriver "etniska" då jag bara ser etniska svenskar som dyker upp på sidor som Spes riksförbunds Instagramsida, eller Mind.se, hashtaggen #intebaraensiffra på Instagram och så vidare. Har också läst att resterande som tar självmord är inom-europeiska etniciteter så som slaviska länderna eller folk med ursprung från Baltikumländerna. Det är riktigt sällan man ser till exempel folk från Mellersta Östern begå självmord eller folk från Nordafrika, Sydamerika osv osv.

Jag tänker mer att det beror på att dessa är mycket mer lyckligare när det kommer till familjen och förhållanden, de har stora släkter, massor av vänner, fester hit och dit, gemenskap, traditioner, stort kulturarv och tusen saker mer. Speciellt de från Mellanöstern, Araber, Kurder, Iranier, Turkar.

I Sverige har jag dock märkt ett ganska ovanligt fenomen. Sverige har det högsta självmordsantalet per invånare efter Ryssland. Detta förändras från år till år eftersom ja, siffrorna förändras...

Cirka 1 500 etniska svenskar avlider i självmord varje år, trots att det är en hög-standard nation där människor borde vara lyckliga. Sverige, Norge, Danmark brukar ju komma med på topp 10 listan av länder som är dom "lyckligaste" i hela världen. Men enligt OECD går dessa rankningar efter hur många hus och bilar man har, vilket jag tycker låter extremt rimligt då självmordstalen här är riktigt höga.

Många av dessa är unga och medelåldersmän, 15-50. Beror detta på ensamhet? Att dom inte kan få kvinnor, att dom är trötta på sina kvinnor? Att dom hatar se sina egna kvinnor suga invandrar-penis? Läste någonstans att 40 procent av de som är i förhållande i Sverige, är i blandäktenskapsförhållanden. Och medan detta pågår, så sitter så många etniskt svenska män här på Flashback och storgråter över att dom inte kan få sina egna kvinnor, dom får i stället råd om att åka till Thailand osv.

Vissa överväger just också "självmord" då dom tycker att huvudet väger tungt efter alla år av ensamhet.

Så jag undrar. Är etniskt svenska mäns resa till kistan 3 meter under jorden genom självmord på grund av det dom anser vara ett svek från sina landskvinnor?

Om nej, hur kan i sådana fall ett land med 10 miljoner invånare, varav kanske 6-7 miljoner just är etniska svenskar ha en så sjukt hög självmordssiffra? Där bara hälften av dessa är vuxna dessutom. Det måste väl ändå bero på detta, ensamheten, och lättkränktheten, frustrationen, ilskan, och den stora sorgen över att se sina egna kvinnor bli slukade av stora starka negrer och bruna hulkar från Mellanöstern?

Sorgen över att landet man växte upp i snabbt gick från att vara homogen till att bli heterogen.

Dansgolvets nyanser har förändrats snabbt...

Jag vill gärna veta detta.

1 de unga som blir mobbade i skolan, för dessa är inte direkt en obligatorisk skolgång något positivt
2 de som aldrig får napp, som inte förstår att det finns vettigare saker i livet numera
3 de som blir frånskiljda, som trodde på kärnfamiljidealet

där är väl de 3 stora kategorierna gissar jag.

många är mer eller mindre deprimerade för de tvingas se sverige gå åt helvete också naturligtvis. Man vet ju vad so fanns och vad som nu aldrig kommer tillbaka.

Antalet självmord är långt högre än 1500. För ett tag sen sa de att 9 av 10 signalfel på rälsen är självmord och det sker ju signalfel tiotals gånger om dagen

Har alltid undrat detta...

Låt mig dock först göra det klart att jag vet att man tar självmord för många olika saker. Det kan vara väldigt olika land till land och så vidare. I fattiga länder tar man självmord för att det är svårt att hålla ekonomin uppe, försörja familjen, standarden är dålig, krigshärjade osv osv....

En sak till, jag skriver "etniska" då jag bara ser etniska svenskar som dyker upp på sidor som Spes riksförbunds Instagramsida, eller Mind.se, hashtaggen #intebaraensiffra på Instagram och så vidare. Har också läst att resterande som tar självmord är inom-europeiska etniciteter så som slaviska länderna eller folk med ursprung från Baltikumländerna. Det är riktigt sällan man ser till exempel folk från Mellersta Östern begå självmord eller folk från Nordafrika, Sydamerika osv osv.

Jag tänker mer att det beror på att dessa är mycket mer lyckligare när det kommer till familjen och förhållanden, de har stora släkter, massor av vänner, fester hit och dit, gemenskap, traditioner, stort kulturarv och tusen saker mer. Speciellt de från Mellanöstern, Araber, Kurder, Iranier, Turkar.

I Sverige har jag dock märkt ett ganska ovanligt fenomen. Sverige har det högsta självmordsantalet per invånare efter Ryssland. Detta förändras från år till år eftersom ja, siffrorna förändras...

Cirka 1 500 etniska svenskar avlider i självmord varje år, trots att det är en hög-standard nation där människor borde vara lyckliga. Sverige, Norge, Danmark brukar ju komma med på topp 10 listan av länder som är dom "lyckligaste" i hela världen. Men enligt OECD går dessa rankningar efter hur många hus och bilar man har, vilket jag tycker låter extremt rimligt då självmordstalen här är riktigt höga.

Många av dessa är unga och medelåldersmän, 15-50. Beror detta på ensamhet? Att dom inte kan få kvinnor, att dom är trötta på sina kvinnor? Att dom hatar se sina egna kvinnor suga invandrar-penis? Läste någonstans att 40 procent av de som är i förhållande i Sverige, är i blandäktenskapsförhållanden. Och medan detta pågår, så sitter så många etniskt svenska män här på Flashback och storgråter över att dom inte kan få sina egna kvinnor, dom får i stället råd om att åka till Thailand osv.

Vissa överväger just också "självmord" då dom tycker att huvudet väger tungt efter alla år av ensamhet.

Så jag undrar. Är etniskt svenska mäns resa till kistan 3 meter under jorden genom självmord på grund av det dom anser vara ett svek från sina landskvinnor?

Om nej, hur kan i sådana fall ett land med 10 miljoner invånare, varav kanske 6-7 miljoner just är etniska svenskar ha en så sjukt hög självmordssiffra? Där bara hälften av dessa är vuxna dessutom. Det måste väl ändå bero på detta, ensamheten, och lättkränktheten, frustrationen, ilskan, och den stora sorgen över att se sina egna kvinnor bli slukade av stora starka negrer och bruna hulkar från Mellanöstern?

Sorgen över att landet man växte upp i snabbt gick från att vara homogen till att bli heterogen.

Dansgolvets nyanser har förändrats snabbt...

Jag vill gärna veta detta.

Har alltid undrat detta...

Låt mig dock först göra det klart att jag vet att man tar självmord för många olika saker. Det kan vara väldigt olika land till land och så vidare. I fattiga länder tar man självmord för att det är svårt att hålla ekonomin uppe, försörja familjen, standarden är dålig, krigshärjade osv osv....

En sak till, jag skriver "etniska" då jag bara ser etniska svenskar som dyker upp på sidor som Spes riksförbunds Instagramsida, eller Mind.se, hashtaggen #intebaraensiffra på Instagram och så vidare. Har också läst att resterande som tar självmord är inom-europeiska etniciteter så som slaviska länderna eller folk med ursprung från Baltikumländerna. Det är riktigt sällan man ser till exempel folk från Mellersta Östern begå självmord eller folk från Nordafrika, Sydamerika osv osv.

Jag tänker mer att det beror på att dessa är mycket mer lyckligare när det kommer till familjen och förhållanden, de har stora släkter, massor av vänner, fester hit och dit, gemenskap, traditioner, stort kulturarv och tusen saker mer. Speciellt de från Mellanöstern, Araber, Kurder, Iranier, Turkar.

I Sverige har jag dock märkt ett ganska ovanligt fenomen. Sverige har det högsta självmordsantalet per invånare efter Ryssland. Detta förändras från år till år eftersom ja, siffrorna förändras...

Cirka 1 500 etniska svenskar avlider i självmord varje år, trots att det är en hög-standard nation där människor borde vara lyckliga. Sverige, Norge, Danmark brukar ju komma med på topp 10 listan av länder som är dom "lyckligaste" i hela världen. Men enligt OECD går dessa rankningar efter hur många hus och bilar man har, vilket jag tycker låter extremt rimligt då självmordstalen här är riktigt höga.

Många av dessa är unga och medelåldersmän, 15-50. Beror detta på ensamhet? Att dom inte kan få kvinnor, att dom är trötta på sina kvinnor? Att dom hatar se sina egna kvinnor suga invandrar-penis? Läste någonstans att 40 procent av de som är i förhållande i Sverige, är i blandäktenskapsförhållanden. Och medan detta pågår, så sitter så många etniskt svenska män här på Flashback och storgråter över att dom inte kan få sina egna kvinnor, dom får i stället råd om att åka till Thailand osv.

Vissa överväger just också "självmord" då dom tycker att huvudet väger tungt efter alla år av ensamhet.

Så jag undrar. Är etniskt svenska mäns resa till kistan 3 meter under jorden genom självmord på grund av det dom anser vara ett svek från sina landskvinnor?

Om nej, hur kan i sådana fall ett land med 10 miljoner invånare, varav kanske 6-7 miljoner just är etniska svenskar ha en så sjukt hög självmordssiffra? Där bara hälften av dessa är vuxna dessutom. Det måste väl ändå bero på detta, ensamheten, och lättkränktheten, frustrationen, ilskan, och den stora sorgen över att se sina egna kvinnor bli slukade av stora starka negrer och bruna hulkar från Mellanöstern?

Sorgen över att landet man växte upp i snabbt gick från att vara homogen till att bli heterogen.

Dansgolvets nyanser har förändrats snabbt...

Jag vill gärna veta detta.

Jag fick iallafall uppleva 1980-talet. Hela 80-talet. Dagens unga på 20-25 har vuxit upp med massinvandring och "mångkultur" och kulturmarxism och alltmer diktatur som jag själv slapp helt och hållet på den tiden, eller nästan iallafall. Vi hade ett större välstånd också samt åtnjöt en bra framtidstro.

Och så kallas jag nostalgisk och känner att man är nedlåtande. Undrar ibland om det är en idiot som säger det där eller om det är positivt menat.

Jag antar att vi då är i ungefär samma ålder. Jag vet många i vår generation som skriver samma sak som du dessutom. Men jag har inte upplevt det där. Det var fullt med babbar, även om de hette Gonzales istället för Ahmed ibland. "Mångkultur" och skit även då. Visst det har blivit ännu värre nu, men den där natt och dag-bilden som många målar upp känner jag inte igen mig i.

Bortsett från kanske något sommarlov om vi hälsade på morfar på landet eller paddlade kanot i Dalsland. Då, i småstäder såg jag det där Sverige ni pratar om. Men bara i små glimtar. resten av tiden var det babbar, negrer, kaos och skit. Större välstånd? Nej. kanske litegrann men liten skillnad. Bra framtidstro? Knappast. Jag såg att det här barkar åt helvete redan som barn.

När ni pratar om natt och dag skillnad med bara svenskar och framtidshopp så undrar jag om det inte är med nostalgiglasögonen på.

Fast det fanns knappt några somalier överhuvudtaget i Sverige då. Knappt en enda. De bör ha kommit iochmed Somalias kollaps 1991. Hazarerna dök upp i Sverige strax efter 2005. Det är i modern tid. Araber fanns, från Irak, men de var få. Hucklen såg man nästan aldrig. Jag var i Kista centrum ibland på 80-talet. Det var en svensk miljö där. Det är svårt idag för någon att föreställa sig.

Välståndet var större. Industrin var större, SAAB var kvar som bilproducent, pensionerna och de sociala säkerhetsnätet bättre. Elever lärde sig lättare att läsa, skriva och räkna. SKULDERNA var långt färre. Man skall titta på detta som en (bra, icke-korrumperad) ekonom. Arbetslösheten på 80-talets slut var ungefär en femtedel av vad den är idag och det fanns inga bemanningsföretag och skit.

Framtidstron var ljusår bättre. Annat är bara fjolliga lögner. Bland annat befann sig hela väst i då en lång och till synes stabil avspänningsperiod mot Sovjetunionen.

Visst. Fanns väl några mobbare i skolan och lärare kunde bryta ihop och gråta när de inte skrek aggressivt men i skolan gällde svensk kultur och där fanns få skogstokiga negrer om ens några. Rinkebysvenska pratades bara i Rinkeby.

Där jag växte upp var det babbar överallt. Syrier, Irakier, iranier, turkar så jävla många turkar, kurder, chilenare, negrer, zigenare, albaner. Nästan så att man såg de finska och jugoslaviska som svenskar redan då för att inte känna sig som en total främling. Detta på just 80- och 90-talet. Visst det är ännu värre idag men ser inte den där natt och dag-skillnaden du mfl. pratar om.