Den här tråden är för alla oss som varit med länge nog att veta att det politiskt korrekta går i vågor. Jag är född i början på 70-talet och växte upp med en helt annan PK-ism än vad som finns idag. Sen lämnade jag Sverige och när jag kom tillbaka - 30 år senare, så hade det politiskt korrekta bytts ut! Plötsligt var det annat som var PK och det gamla PK var som glömt... Hur händer en sån här transformation? Har du själv ändrat dig genom åren, utan att märka det?
Vad som var PK på 70-80 tal (barnperspektiv)
Hur exakt gick vi från ovanstående - till
Hoppas ni som minns håller med om min skildring av PK under 70-80 talet.
I så fall - hur gick vi ifrån dåtidens PK till dagens PK? Hur, när och varför ändrades våra åsikter? Glömmer man det man tyckte förr, eller minns man hur det kändes när man tyckte så?
Mitt problem är att mina åsikter inte ändrats! Jag missade transformationen till dagens PK, men enligt 80-talets normer är jag fullständigt acceptabelt PK. Någon med samma erfarenhet?
Vad som var PK på 70-80 tal (barnperspektiv)
- Fred på jorden! (I natt jag drömde... på varenda musiklektion). Alla snälla och duktiga barn visste att det absolut viktigaste var att supermakterna slutade upprustningen med kärnvapen.
- Solidaritet med tredje världen, med sosse-smak. Barnböcker som "Ohuru bor i Sahara", barn i krigszoner eller barn i socialistiska länder.
Inte skräpa ner. "Håll Sverige rent!" Ut och plocka skräp (fastän det var renare då än idag) - Var SÅ TACKSAM att du är svensk! För Sverige är rikast, tryggast, mest jämlikt, mest neutralt och superbäst på alla sätt. Ditt jobb är att förstå att staten vet bäst och vara tacksam.
Bidrag är okej! Den enda TV reklamen som fanns var statlig reklam - antingen för säkerhetsinitiativ eller BIDRAG. "Du vet väl om att du kan få bostadsbidrag om ni bor fler än två i en trea?" - Zigenare är spännande och det är mycket synd om judar. "Katitzi", Katarina Taikon och finska zigenare var i det närmsta hjältefigurer. I Stockholm turnerade ett antal förintelseveteraner, som Ferens Göndör och en kvinna vars namn jag glömt. Utöver Anne Franks dagbok fanns hundratals andra "sanna historier" om barn under kriget - dessa rekommenderades alla som passerade skolbiblioteket.
- Finnar slåss INTE med kniv och inte greker heller. Du ska inte reta någon bara för att han heter Pekka. Så det så!
- NEUTRALITETEN. Det finns inget finare, mer upphöjt, klokt och heligt. Det visar hur vi svenskar är smartare än alla andra för vi bråkar med andra länder utan är kompis med alla! Därför blev inte vårt land förstört under krigen och alla andra länder ser upp till Sverige!
- Om du ser någon läskig farbror som BLOTTAR sig så ska du springa därifrån!
Det finns jättekonstiga farbröder som tar på sig kjol och låtsas att de är tanter. - Om du ser en sån så ska du gå därifrån, men det är inget att bli rädd för.
- Engagera sig i u-landsprojekt. Speciellt Tanzania, Vietnam och Nicaragua.
- Solidaritet med frihetskamp i Rhodesia och Sydafrika. Det är synd om пеgгeгna när vita människor är dumma mot dem. Tur att Palme säger till dem att sluta!
- TV-program om stackars barn i USA - fattiga, svarta, indianer och andra. Förutom några amerikanska TV-shower så visades enbart negativa nyheter om USA:
- Anti-rök kampanjer och det var svårt att vara en duktig flicka som ville stoppa otyget -eftersom för det röktes överallt - från kontor till barnens sovrum. Såvida det inte fanns en jättestor skylt om att rökning var förbjuden, så rökte folk.
- Använd bilbältet, Spola Kröken, Kärnkraft Nej Tack! - Rör inte min kompis!
- Lära sig bibelhistorierna och psalmer i skolan - men det var ingen som väntade sig att man skulle tro på det.
- Stolthet över svensk industri, svenska vetenskapliga upptäckter, svenska uppfinnare och svenska storföretag.
- USA är dumma som krigar överallt och inte hjälper fattiga i sitt eget land. Detta tyckte även Sveriges Television och Regering.
Hur exakt gick vi från ovanstående - till
- HBTQ kulten - omöjligt att läsa en svensk mainstream tidning eller titta på svensk TV utan HBTQ folk som antingen är stjärnor, eller beklagar sig för att de skulle vara illa behandlade.
- Det är fult att vara patriotisk svensk eller kristen
- Ingen tillverkning i landet
- USA-dyrkan
- Tredje världen i Sverige i stället för solidaritet med tredje världen.
- Brain drain på universiteten och länge sen någon svensk gjorde något imponerande inom vetenskapen.
- Halva inne - när det gäller NATO.
Hoppas ni som minns håller med om min skildring av PK under 70-80 talet.
I så fall - hur gick vi ifrån dåtidens PK till dagens PK? Hur, när och varför ändrades våra åsikter? Glömmer man det man tyckte förr, eller minns man hur det kändes när man tyckte så?
Mitt problem är att mina åsikter inte ändrats! Jag missade transformationen till dagens PK, men enligt 80-talets normer är jag fullständigt acceptabelt PK. Någon med samma erfarenhet?