Vad är skillnaden på sanning och sagor? Fakta och fabler. Vad skiljer?

Jag noterar att väldigt många kommer med div. påståenden att det och det är fakta.
Att det och det är absolut sant.

Men när jag frågar hur dom vet det,
då kommer dom bara stickandes med saker dom läst eller hört av andra.

Hur kan det vara sant för dig, om du bara har hörsägen.

Visst kan vissa saker vara mycket trovärdiga, men nog finns det utrymme för missförstånd och lögner ändå.

Så var går gränsen för dig? När gör du fakta av något du bara tror dig veta är sant?

Vi vill alla mer eller mindre medvetet få bekräftat att det vi anser vara sant ska vara sant.

Det är till och med så att människors övertygelse om något inte sällan förstärks när de får fakta lagda framför dem om att de har fel.

Att vara en person som klarar av att ändra uppfattning om något viktigt är tecken på äkta styrka och god självdisciplin.

Något som inte är intressant hos de flesta.

Undersökningar av hjärnan visar också att det gör fysiskt ont att ändra uppfattning om sådant som vi både upplever som sant och viktigt.

Att få bekräftat att något vi själva anser vara sant och viktigt är sant ger istället en upplevelse av njutning.

Man prövar det mot flera faktorer.

Intressant är ju att en sanning verkar vara att om en lögn repeteras nog många gånger,
då blir den lögnen till sanning.

Ja, så verkar det vara, enligt mina erfarenheter också.
Det tog en fruktansvärd resa genom dårskap innan jag erkände för mig själv att jag har troligen fel i allt jag påstår mig veta.

Ja ja, men frågan är,
har du gjort dom där prövandena med allt du påstår dig veta?

Jag vill påstå att mycket få människor ens lyfter ett finger för att testa något.

Försöker göra det.
Så ärligt jag kan.
Är det nåt särskilt du tänker på?

Ja, helt rätt. Vi borde hylla människor som klarar av att säga att de hade fel. Istället ses det nästan alltid som ett tecken på svaghet.

Jag skulle vilja tillägga följande till dina kloka ord. Att vi har de åsikter vi har handlar ofta om något annat än att vi arbetat oss igenom en fråga på djupet. Vi har varken ork eller tid att göra det, inte i alla frågor. Istället handlar åsikter ofta om att identifiera sig med en grupp. Dessa ”tribalistiska” åsikter är ofta mycket starka och det är inte så konstigt eftersom att ifrågasätta dem är att ifrågasätta sin tillhörighet till gruppen. Något som på ett djupare plan kan upplevas som ett hot mot överlevnaden.

Vi borde alltså söka oss till och identifiera oss med grupper som hyllar den som har ett öppet sinne och klarar att ändra sig. Alternativt tillbringa delar av livet som eremiter för att komma ur den sociala rävsaxen.

En annan sak är att ”sanning” är ett socialt definierat begrepp ... för att hitta en gemensam sanning måste man först enas om kriterier eller en metod för att hitta sanningen.

Vad som helst egentligen.
Jag funderar på varför människor finner det så svårt att erkänna att dom inte vet. Att dom inte ser den stora bilden. Att dom kan ha fel. Att dom kan vara bedagna på något sätt och av någon anledning som dom inte begriper.
Folk går i krig utan att veta varför.
Dom tror dom vet, men hur många som dog med svärdet i hand visste vad som pågick?

Jag begriper ju att folk har inte tid eller lust att kolla upp allt som man "behöver veta",
men jag tror det skulle hjälpa individen att vara medveten om att dom inte vet 100% och att det är en stor fördel att vara ödmjuk och försiktig i sina påståenden. Det är kanske onödigt att slåss och smäda andra för att förstärka sin position som "den som är klok och har rätt".

Tack för ditt bidrag.

Jag har lagt mycket tid på självstudier i detta.
Jag har dagliga samtal med bl.a religiösa och med platta jorden troende.

Jag har själv varit i den smeten och blivit övertygad av dom mest absurda påståenden.
Men det är inget jag ångrar. I mitt fall så tror jag dom erfarenheterna var precis vad jag behövde.

Förhoppningsvis har dina erfarenheter lett till en förståelse för de mekanismer som leder till att man kan börja tro på vad som helst. Man skulle kunna likna det vid ett vaccin. Nu har du kanske antikroppar mot ignorans?