LSD - Snedtripp som nästan resulterade i självmord

Substans: LSD
Tidigare erfarenheter: LSD, Cannabis, MDMA, Tjack, Alkohol och Spice. Möjligen några till, det var ett tag sedan händelsen inträffade.
Dos: Fem lappar av okänd dos
Ålder: Runt 20 år
Kön: Man
Vikt: Inte relevant

Introduktion
Det var en fredagseftermiddag och jag satt och arbetade på kontoret. Jag hade haft en ganska så påfrestande arbetsvecka så jag såg verkligen fram emot helgen. Som grädde på moset så hade jag och en vän till mig bestämt att vi skulle ta LSD efter jobb och trippa tillsammans.
Detta var precis i början på vår "LSD-karriär" vilket gjorde att vi inte hade så bra kontakter till psykedeliska. De langarna vi kände till sysslade mest med kola, cannabis etc. Men så taggad och bestämd som jag var på att vi skulle trippa så spenderade jag en stor del av arbetsdagen på att fråga ut diverse langare och annat löst folk om de kände någon som sålde LSD.
Efter mycket om och men så lyckas jag till slut bestämma tid med en för mig helt okänd langare som kunde fixa lappar till oss. Han kunde dock inte komma ut utan jag var tvungen att ta mig till honom och hämta lapparna. Då jag inte har bil så var det en promenad på ca 50 minuter tur retur i ösregn. Men det gjorde ingenting, kvällen och helgen var ju räddad. Lapparna var ju lösta och vi skulle ju trippa sönder.

Jag traskade direkt efter jobb i regnet och kom fram till den adressen som vi skulle mötas på, det är ett halvskitt lägenhetsområde där jag handlat droger vid tidigare tillfällen.
Jag byter pengar mot lapparna, fem stycken närmare bestämt men tänker inte på att fråga hur starka lapparna är. Men det kvittar, fem lappar ska räcka gott och väl så jag beger mig hemåt.

Ända sedan jag slutade för dagen på jobb så har jag försökt få tag på min polare som jag skulle trippa med, men har inte fått något svar. Halvvägs hem så lyckas jag till slut få tag i honom och det visar sig att han hade dubbelbokat sig med sin familj, flickvän eller vafan det nu var. Han kommer inte att dyka upp i alla fall. Besviken blev man, jag hade ju lagt halva dagen på att lösa lapparna som skulle förvandla min pissvecka till en fantastisk tripphelg. För att inte tala om att jag gått i ute i regnet i nästan en timme för att hämta dem.

När jag väl kommer hem till lägenheten så tar det inte lång tid innan jag bestämmer mig för att jag ska trippa även om jag får göra det själv. Jag hade ju sett fram emot att göra det och att koppla bort från den pissiga arbetsveckan jag haft. Sagt och gjort, med Terence McKenna och hans filosofi som förebild så kastade jag i mig samtliga fem lappar jag köpt och sätter mig och spelar lite CS. Klockan är ca 18:30 då.

Jag hade innan detta tillfället tagit LSD två gånger tidigare och precis som de tidigare gångerna så sprider sig den där speciella känslan i kroppen. En blandning av nervositet och förväntan men inte på något negativt sätt alls, snarare en väldigt positiv sådan.

Ungefär 30-45 minuter senare så får jag första tecken på hallucinationer. Jag har för vana att hänga upp ett tygstycke med olika mönster och färger på väggen när jag ska trippa. När mönstren i flaggan börjar röra på sig så vet jag att det är på gång. Man skulle kunna förklara det som att mönstren flyter runt och byter form och färgerna blir på något vis mer levande.

Det är på gång och trippen är snart i full fart. Jag bestämmer mig då för att göra det som jag tycker är det allra bästa att göra när man tar LSD. Jag tar mina hörlurar och telefonen för att sedan bege mig till sängen där jag ligger på rygg och kollar upp i taket. I lurarna spelas Pryda, CirezD och Deadmau5 och det dröjer inte länge innan jag får relativt kraftiga hallucinationer. Ovanför mig i taket så är det som om det glider runt ett stort fiskstim med precis samma färg som grön laser som används vid konserter. Detta molnet flyter runt i luften och rör sig i takt med musiken. Känslan jag har är helt fantastisk och musiken har aldrig varit så bra som den är då, jag njuter av varje sekund.

Jag vet dock att jag inte har nått peeken ännu. Dels för att hallucinationerna fortfarande ökar och allting blir mer intensivt men även för att det inte har gått så lång tid som det tar innan man når peeken på LSD.
Jag sätter då på den i min mening absolut bästa låten man kan lyssna när man tagit LSD. Nämligen OPUS av Eric Prydz. Jag ligger kvar i sängen, sätter ljudet på hörlurarna till max och blundar. Då märker jag att jag även har CEV, vilket jag inte varit med om tidigare. Färger och mönster blandas på ett sätt som jag inte kan beskriva tillsammans med den fantastiska låten, det kan inte bli bättre.

FÖR ER SOM INTE PALLAR MED INTRODUKTIONEN SÅ BÖRJAR SNEANDET HÄR

Nåväl när låten är klar så känner jag hur hungern börjar tränga på och jag bestämmer mig för att gå ut till köket för att göra ett par knäckemackor. Vid den här tidpunkten så är jag helt väck, jag trippar något helt otroligt och halucinerar mer än vad jag gjort någon gång tidigare.
Mitt kök och mitt vardagsrum sitter ihop och när gardinerna är upprullade så har grannarna insyn i både vardagsrum och kök. Jag är alltid lite nojig för mina grannar då jag bor i ett ganska fint område med många familjer i huset, så de tycker ju inte att droger är okej alls. På den tiden så rökte jag gräs på gården ett par gånger om dagen också, så de brukade redan kolla lite snett på mig.
Jag brer mina mackor och när jag är klar så beger jag mig mot vardagsrummet. I samma stund från ingenstans så grips jag av total panik. Anledningen är att jag var osäker på om jag hade vevat ner gardinerna, grannarna kunde ju se mig när jag är helt trippad och ringa polisen eller något(ja jag vet, det är totalt efterblivet och det är ingen människa i världen som genom ett köksfönster hade kunnat avgöra om jag var påverkad av LSD eller inte). LSDn som jag tog har uppenbarligen påverkat mitt omdömme och jag får absolut inte synas genom fönstret. Jag kastar mig ner på golvet och så kravlar jag mig fram Rambo-style längs med golvet in i köket och sätter mig precis under köksfönstret på golvet så att ingen ska kunna se mig.

Det var i det här skedet som trippen tog en total vändning. Jag försöker se om gardinerna är uppe eller nere, men jag halusinerar så mycket så att även om fönsterna är fyra meter ifrån mig så kan jag inte avgöra om de är det eller inte. Detta resulterar då i att jag sitter och gömmer mig på exakt samma ställe till ca 23:00 och bara snear. Eftersom att jag intog LSDn ca klockan 18:30 och man vanligvis peekar efter ca 2 timmar så skulle jag uppskatta att jag satt fast i en totalt sneande tankeloop i 2,5h. Jag sneade över flera olika saker, men jag insåg att om man har trippat två gånger tidigare så är det lite att hoppa i den djupa änden av polen om man tar fem lappar(Uppskattningsvis 100-180ug/lapp).

Men det var inte halusinationerna eller tankeloopen som var det som var mest obehagligt. Det värsta var att jag i mina tankeloopar fick en sekunders flashback-liknande bilder i huvudet. Jag såg med andra ord en sekunders bilder/videos. Jag minns inte alla för vid det här laget var jag helt trasig. Men några av de flashbaksen som jag minns är att mitt fönster till vardagsrummet är öppet. Flashbaksen dyker upp då och då, efter ett tag så ser jag hur det börjar blinkar blått ljus in genom fönstret, som om det står massa polisbilar och ambulanser utanför. Flashbaksen blir nu allt tätare och tätare och jag är övertygad om att dessa flashbaksen är min framtid. Alltså att jag ser små sekvenser av saker som kommer att hända i framtiden. Den sista flashbaken jag minns är inte bara en bild utan jag minns även ljudet från den. Det är ljudet av ben som krossas kombinerat med ett ljud man kan tänka sig en kropp låter om den slår i marken från ett högt fall. Bilden/sekvensen jag ser är en på ungefär en sekund och det är en kropp som slår i marken. Man ser sekvänsen ur personen som slår i markens vy och man ser käke och andra kropsdelar gå sönder helt.

Jag är riktigt jävla nojig, jag är helt övertygad om att jag kommer att begå självmord genom att hoppa från lägenhetshuset. Så nu är goda råd dyra och jag tar då upp min telefon för att ringa någon mina vänner och be dem hjälpa mig. Men jag halusinerar så extremt så jag kan knappt använda telefonen. Tecken och appar flyter runder och det går knappt att se någonting på skärmen, än mindre hur man använder den. Tillslut så lyckas komma fram till mina kontakter i telefonen och lyckas ringa flera samtal, men får inga svar. En av dem jag ringde var en arbetskollega, hade dock turen att han inte svara mig. Nu blir nojan bara värre och värre men jag fortsätter ringa efter hjälp. Efter väldigt många samtal så får jag äntligen svar i andra änden. Problemet var bara det att i min psykosliknande halucinationspanik så hade jag av misstag lyckats trycka på kontakten "Mamma". Det tog inte många sekunder för henne att höra att jag var extremt påverkad och att det inte var alkohol utan av någon drog. Det gick inte att förklara bort med att jag var full, trött, eller anna valfri anledning jag var inte i skick att föra en konversation alls. Hon blev totalt vansinnig. Detta skruvade nu vidare den redan extrema snekicken till en helt ny nivå och allt jag minns är att jag lägger mig ner på golvet.

Både morsan och farsan sätter sig i bilen och kör raka vägen till lägenhetshuset. De har mina extranycklar så de öppnar dörren och traskar raka vägen in och hittar mig liggandes på köksgolvet. På bordet hittar de även min knarklåda med diverse olika substanser och verktyg i. Jag reser mig upp när de kommer in i köket och försöker kommunicera med dem, de är helt vansiniga och frågar vad det är för någonting jag har tagit. Eftersom jag knappt kan prata utan bara svamlar om obegripliga saker vill de köra mig till akuten. Flashbacksen jag jag pratade om tidigare fortsätter komma och bilden med de krossade benen kommer igen. Blåljusen blinkar utanför lägenheten och i min värld så är där fullt med poliser osv utanför lägenhetshuset. Jag klarar inte av situationen, jag är helt fruktansvärt sne och försöker ta mig ut ur lägenheten till dörren, men farsan stoppar mig och jag lyckass inte ta mig förbi honom och han står mellan mig och hallen. Jag försöker åter igen trycka mig förbi honom och morsan men det går inte och paniken ökar bara mer och mer.

Det är då det slår mig, de flashbaksen jag har fått upp hela tiden i huvudet, det är inte jag som ser in i framtiden. Jag inser att det är jag som är personen i flashbaksen och att jag redan är död, jag har redan hoppat ut genom fönstret och det som utspelar sig nu och flashbaksen som jag såg tidigare är jag som återupplever de sista timmarna och händelserna i mitt liv. Det är som om jag är fast i någon sorts limbo som är min lägenhet och jag kommer inte komma ut ur limbo först när jag accepterat att jag har dött. Jag gör ytterligare ett försök att ta mig till lägenhetsdörren, men jag blir blockerad igen av farsan som försöker prata vett i mig och som inte vill att jag ska möta grannarna i det skicket jag är i. Men att försöka prata vett med mig i det skicket jag var i vad dött lopp, jag uppfattar knappt någonting. Jag förstår i varje fall att jag inte kommer kunna ta mig ut ur lägenheten genom hallen då farsan står där och redan har blockerat mig tre gånger. Då kommer jag på att eftersom jag redan är död och att det som händer nu är en återuppspelning av de sista timmarna i mitt liv och om jag ska kunna bryta återuppspelningen och lämna limbo så måste jag acceptera att jag har dött. I mina flashbacks så såg jag mitt fönster och jag minns att en människas kropp slog i marken och krossades. Så då gick det upp för mig, för att kunna lämna limbo så behöver jag begå självmord genom att hoppa ut genom fönstret.

Eftersom att jag är övertygad om att jag redan är död så är det inte ett så speciellt svårt beslut. Så jag tar mig då till fönstret och öppnar det och kastar mig utåt mot marken, men sån tur var så var farsan med på noterna och tog tag i mig och drog in mig i lägenheten igen. Jag var fortfarande övertygad om att jag var tvungen att hoppa från fönstret för att få stopp på detta, så jag väntar tills han släpper mig och sen så gör jag ytterligare ett försök att kasta mig ut genom fönstret men farsan var mycket snabbare den här gången så han hindrade mig igen.


Nu vill de köra mig till akuten så de tar med mig ut till bilen. Jag är så väck att jag frågade om de hade ny bil eller om de fick låna den av polisen. Det var samma gamla bil som jag åkt i tidigare.
Jag var helt säker på att vi fick eskort från min lägenhet av flera polisbilar. Jag hade ju sett hur det hade blinkat blått ljus in genom mina fönster i lägenheten tidigare. Jag var ju fortfarande övertygad om att jag hade hoppat från fönstret och att jag var död och att jag var kvar i limbo.

Jag börjar tycka det är riktigt drygt nu, jag vill bara få min död överstökad så jag slipper hålla på springa rundor en massa till akuten också vidare. Komma till himmeln, helvetet, nirvana eller vad som, bara jag slapp det här jävla mellanläget.

Eftersom jag är helt övertygad om att jag redan var död så beter jag mig ännu märkligare när vi väl kommer till akuten. Jag trodde ju inte att det var på riktigt, så ingenting spelade någon roll. Men väl framme vid sjukhuset så gick jag med snabba steg och tågade rakt in på akuten som låg på andra våningen. Jag bor i en ganska stor stad i Sverige så det är ett ganska stort väntrum och det var ganska mycket folk där. Men jag bara gick raka vägen in, tog av mig jackan och kastade den på golvet. Inte så att jag brydde mig, kommer ju ändå inte behöva den när vi är klara här och jag är död, sen är ju ingenting av det som händer nu på riktigt ändå. Jag svamlar också en massa underliga saker och går ut till fönstret för att kolla på alla polisbilar som eskorterade mig. Personalen märker ganska fort att jag är helt väck och jag blir kallad till den personen i receptionen som frågar varför du kommit till akuten. Hon frågade vad det är jag har fått i mig, men jag kan inte prata ordentligt. Tankarna bara flyger och jag kan inte bygga en mening i huvudet och sedan få ut den ordentligt. Jag lyckas klämma ur mig att om hon ger mig en penna så kan jag skriva vad jag menar för om jag inte skriver så försvinner det jag tänker. Självklart ville de inte ge mig en penna, de trodde väl att jag tänkte hugga ner mig själv eller någon annan med den.

Istället får jag gå raka vägen utanför det rummet som jag skulle ligga i, men fick vänta lite på en bår utanför. I väntan så svinar jag ännu mer, eftersom det som händer ändå inte är på riktigt så bryr jag mig inte riktig och när jag ska byta snus så bara spottar jag ut min gamla på golvet. När de satte mig på båren i korridoren så gav de mig en plastmugg med vatten som jag antagligen drack upp direkt. Men det hade jag glömt bort någon sekund senare och fick för mig att jag skulle lämna urinprov i den muggen. Eftersom att jag visste att jag skulle torska ändå och jag bara ville få allting avklarat så fort det så gick jag in på toaletten och pissade i plastmuggen och försökte ge den till sjuksköterskan. Hon var inte jätteintresserad av min gåva, men jag åkte ganska direkt in i ett sånt rum där de koppla en jävla massa slangar och sladdar i mig. Vilket sneade mig ännu mer och samtidigt så fick jag en massa frågor som jag inte hade någon aning om hur man svarade på. Jag minns inte alls vad läkaren sa, jag uppfattade det som att det var kört för mig och att jag skulle dö. Vilket jag hade trott hela tiden ändå. Men jag tolkade det som att jag var på "life support" och att jag fick dra ut pluggen när jag kände mig redo att dö. Vilket resulterade i att jag ganska fort drog ut drop-slangen och vad det nu var som satt i mig ur armen.

Efter det så misstänker jag att de gav mig någon benzo eller något för då lugnade jag ner mig ganska ordentligt, tror LDSn i sig själv höll på dala av sig själv då också. Blev utsläppt från sjukhuset vid kanske 06 på morgonen. Sista läkaren sa var "vi har alla hittat på dumheter" med ett leende.

/0kand

Hahaha jävlar, varför droppade du 5 lappar när du var så färsk. 5lappar var mycket för mig back in the day och då var ja ganska erfaren.

Det korta svaret är väl för att jag var jävligt korkad. Sen hade jag lyssnat en massa på Terence McKenna och hans tankar kring psykedeliska. Minns att han sa någonting i stil med att man inte har testat svamp på riktigt om man inte har man har ätit 5g helt ensam i ett mörkt rum. Vilket lät spännande, men den här gången hade jag bara LSD. Sen är ju hippiesar jävligt glada i att predika om hur ofarligt LSD, DMT, Psilocybin är(Nej jag vet det är inte så farligt heller). Så tyckte det var bra att lägga en rapport där det höll på att gå åt helvete också.

Nu har jag dock bra med respekt för psykedeliska haha.

/0kand

lsd är fan tröttsamt tycker det är för långt rus TBH.

Så är LSD nåt du kan rekommendera?

har vart med om det där "mellanläget" jag också en gång när jag tog lsd.

Det var mitt i natten, mitt i vintern (typ 20- ute) och jag sprang ut i bara mysbyxor och tröja och hoppade in i ett tidningsbud eller vad det var och dom körde mig till stan. Där stod en polisbil utanför en krog med förardörren öppen och poliserna en bit ifrån.

jag sätter mig då i förarsätet och börjar dra på reglagen, sedan kommer dom och det blir ett jävla liv och jag får åka in till stationen.

Har för mig vi hade ganska trevligt påvägen in, men när vi kom dit så fick jag för mig att känna på en polis vapen som satt i hans hölster, vilket jag inte skulle gjort.

Fick typ 5 poliser över mig, och vart avklädd och inburen i en cell.

ja, tankarna var väl typ som dina.. (detta var 10+ år sedan nu så.. ) men sjukt var det.

Ja faktiskt, en LSD-tripp som träffar helt rätt kan vara den mest underbara upplevelsen som jorden har att erbjuda. Man behöver ju inte vara efterbliven och ta så mycket som jag gjorde när man är färsk.

Har dock läst att benzos ska kunna hejda en dålig tripp, eller åtminstånde tagga ner en. Så man får skaffa ett gäng sådana inför nästa tripp.

Men som Detevigaaviga sa så är ruset alldeles för långt. Har hört 2CB ska vara kortare och mindre trippigt. Men har bara testat det samtidigt som jag hade käkat ett helt gäng med andra droger. Så behöver testa det för sig själv egentligen innan jag vill uttala mig om det. Men visst fick jag bra häftiga hallucinationer den gången.

/0kand

Oj jävar! Eric Prydz (och Cirez D) alltså. Tack för tipset. Har aldrig knarkat knark, men är sketans intresserad av att knarka musik. Har aldrig fattat vitsen med techno förrän nu.

Föreställer mig annars att LSD:are skulle kika på och lyssna på typ sånt här:

https://www.youtube.com/watch?v=g2plyfz_v9g

Fler musiktips?

Hoppas du vet att du gett dina föräldrar ärr för livet.
Kan lova dig att de varje natt kommer ligga vakna extra länge o tänka på cad du har för dig tar deras son droger igen?
Nä du kanske ska hålla dig till gräs o alkohol skippa resten.

Nu är jag ju inte någon riktigt LSD:are, men the Avalanches har ett par bra låtar. Typ Frontier psychiatrist.

Ja precis och det är ju samma snubbe också. Han kör ju under namnen CirezD som är åt technohållet, sen har han även ett till artistnamn som heter Pryda som är mer progressiv trance. Tycker att han är en av de mest begåvade artisterna inom elektronisk musik. Han och Deadmau5 då. Men om du önskar mer techno så kan jag rekommendera ett par artister. Adam Beyer är en, som förövrigt är svensk och väldigt bra polare med Eric Prydz. De kör livespelningar tillsammans ibland, har sett dem ett antal gången live. Ida Engberg är också hyggligt bra, det är Adam Beyers fru. Julian Jeweil är en annan ganska okänd som jag är väldigt glad i.

Men vad är det för typ av techno du är ute efter? För det trevliga med techno är att det finns så många små undergenrer som gör att det passar till i stort sätt alla tillfällen. Från en fancy rooftop bar någonstans i New York som kör lite "launchig" techno till en industrilokal i Berlin som kör riktigt smutsig underground techno!


Nu förutsätter du att mina föräldrar bryr sig om mig överhuvudtaget. Vi kan för sakens skull säga att så är fallet. Jag är fullt medveten om att den här händelsen har haft en mycket negativ påverkan på dem och hade jag fått spola tillbaka tiden så hade jag ju inte gjort om samma sak en gång till. Men om jag vill ta droger så är det mitt val, inte någon annans även om det kan skapa oro hos någon.
Om jag hade utövat en idrott som till exempel amerikans fotboll så är risken att man får hjärnskador när man blir äldre väldigt stor, skulle jag då inte utövat idrotten för att någon annan är orolig över att jag skulle skada mig? Droger är ett av mina många intressen och man har bara ett liv, då får man se till att ta tillvara på det som man är intresserad av.

Cannabis och alkohol är de två droger som orsakat absolut mest problem för mig. Cannabis har stulit några år av mitt liv där jag inte fått mycket vettigt gjort och alkohol har jag svårt att hålla till måttliga mängder och löper mycket större chans att hamna i bråk när jag är berusad på det.

Anledningen till att jag skrev denna rapporten också vad ju just för att andra inte ska begå samma misstag som jag gjorde. Samtidigt som jag hoppas att någon tyckte att någon del av den var underhållande.

/0kand