Citat:
Ursprungligen postat av
bjorkuggla
I det gamla Sverige/Europa kände människor en stark anknytning/gemenskap/samhörighet till sin familj, sin släkt, sin by, sin nation, sin gud. En man och kvinna träffades och skaffade barn, gick upp i en större enhet som var familjen, som i sin tur gick upp i släkten som gick upp i byn, folket, nationen. Samhället var mer etniskt homogent. Människor var mer likriktade då, de levde samma liv som sina grannar, konsumerade samma medier och nyheter eftersom det inte fanns så mycket av den varan att konsumera då. Människor såg sitt liv som en länk i en kedja, ditt liv på denna jord var ett arv från dina förfäder och det var din uppgift att förvalta detta till nästa generation.
Globalisterna ville inte ha detta samhälle utan ville istället skapa ett konsumtionssamhälle. De använde sig då av vänsterns idéer som kritisk teori för att slå sönder de gamla idealen. Sverige är den stora staten och mydigheternas land. När staten erbjuder sig att ta hand om dina barn när du jobbar och dina föräldrar när de blir gamla, liksom alla andra problem som du har så minskar sammanhållningen befolkningen emellan, eftersom att staten nu gått in och erbjudit det som människor gjorde för varandra förut. I arabländer finns det ingen stat som hjälper dig, allt sker inom familjen/klanen. De har starka familjesammanhållningar medan svenska har svaga sammanhållingar eftersom de "gift sig" med staten istället för med varandra.
Det finns idag inget långsiktigt tänk i samhället eftersom de gamla värderingarna blivit nedbrutna. Vi lever i ett konsumtionssamhälle med en konsumtionsidentitet. Globalisterna bröt ner de gamla idealen och skapade den hyperindividualistiska konsumenten som går till shoppingcentret på söndagarna istället för till kyrkan. Det finns inte längre några ideal och idéer om något som är större än dig själv, en kollektiv idé om någonting, en sammanhållning med dina medmänniskor. Människor skaffar då en ny identitet som blir att konsumera prylar, tv-serier, nöjen, trender osv. Vi till och med konsumerar våra partners genom att swipa på tinder, och när man dejtat en partner ett tag men det börjar bli tråkigt, varför då fortsätta med denna person när det finns hundratals nya matchningar att prova på? Den nya identiteten är bra för de människor som ser världen ur ekonomiska ögonen men kanske sämre för den genomsnittliga människan som inte hittar sig själv i allt detta.
När kvinnor och män inte längre behöver varandra på ett djupare plan som de förr behövde då kvinnan oftare var hemma och tog hand om barn och hushåll medan mannen jobbade och skaffade pengar till familjen, så minskar attraktionen för varandra och som jag förstår det väljer särskilt kvinnan bort de "mediokra" männen och siktar på mer attraktiva män. Varför skulle hon välja någon medioker man med halvtaskigt jobb och halvusel inkomst när hon själv jobbar och tjänar sina pengar? Var för värde bidrar han med i hennes liv?
Jag vet inte om vi kan gå tillbaka till ett samhälle där kvinnan är hemmafru igen, men någonting har i allafall hänt i vårt samhälle som gör att vi har fått en stor obalans på många olika områden. Framöver kommer vi att få se allt fler unga tickande bomber till män som i bästa fall går ner sig i decennier av tv-spelande och liknande utan att uträtta någonting, i lite sämre fall alkohol, drog och spelmissbruk och i allra värsta fall en känsla av att vilja hämnas samhället, hämnas det man själv aldrig fick. Invandrarna kommer gå med i allt mer våldsamma gäng, och svenska grabbar kommer att skjuta ihjäl mobbarna på sin skola för att i alla fall göra något avtryck på denna jord.
Skummat igenom en 30-35 sidor av tråden, och det här inlägget känns tveklöst som det mest träffsäkra - tillsammans med ett annat som nämner hur svårt det är att hitta kvinnor med normala, sunda värderingar. Har själv tagit ett steg tillbaka från dejtande då det är svårt att hitta tjejer som inte
a) knullat runt
b) knullat med blattar
c) är oerhört invandringsvänlig, feministisk och i stora drag
röd
Samhället är verkligen på väg helt åt helvete. Sagt det här i tio år, men innan har det mest varit en konsekvensanalys av rådande förhållande; nu går det, med egna ögon, att beskåda vansinnet. Pandemin har satt det hela på sin spets, och nu när fler ensamma unga män tvingas in i arbetslöshet är det hela mer galet än det någonsin har varit. Vilken riktigt, riktigt jävla dålig tid att leva i. Blir 30 snart, och avundas gamla människor som snart får dö. Hur sjukt är inte det?
