Citat:
Du har helt rätt i det. I mångt och mycket så beror det nog till stor del på globaliseringen. För sisådär 70-80 år sedan så var hela din värld grannarna runtom och kanske en annan byhåla nån kilometer bort. Så är inte fallet idag med sociala medier, flyg och kollektivtrafik som tar dig runt överallt och det lämnar människor med betydligt fler alternativ än innan. Alternativ som är degraderande för individen i såväl ensamhet som tvåsamhet i dagens samhälle. Degraderande så till den grad att du i ensamheten söker nya partners att "fortplanta" dig med och degraderande i tvåsamheten så till den grad att du efter ett tag börjar att leta alternativ till din partner. Så hur man än vrider och vänder på det så kommer utfallet att vara densamma oavsett livssituation. Jag skulle vilja göra jämförelsen av en könsmogen och viril hund enligt din beskrivning. Placera ditt ben lämpligt framför honom och jycken kommer att hoppa upp och para sig tills han är nöjd. Benet i fråga är endast en illusion utav en tik.
Globaliseringen är definitivt boven, om man vill kalla den för det. Jag läste någonstans att för några årtionden sedan var det oerhört vanligt att man träffade sin partner på/i/via jobbet/skolan/familj/grannar/vänner/bekanta. Numera vill folk inte träffas via jobbet/skolan längre, tar mig tillbaka till en tråd som skapades här för ett tag sen, alla skrev att träffas på jobbet suger för att det kan bli så stelt om man gör slut sen. Nej, det är onlinedejting som gäller, och studier visar att det vanligaste sättet att träffas på numera är just nätet. Men kanske det sjukaste är att nätet inte är representativt för vem man är som person på riktigt. Det ger en fel bild. Därmed sållas många människor (läs: män) bort fastän de i själva verket kanske skulle passa bra som partner.
Säkert invandrarna som tagit era brudar. Småkul. Tragikomiskt. Om det inte är så är det kanske internet som skapade distans.