Är självmord fegt? [sammanfogade trådar /mod]

Läst en intressant teori angående detta ämne i "Den Unge Werthers lidanden". Werther hävdar att det är själen som är sjuk om man tar livet av sig, och det kan man ju inte hjälpa. Han anser att det är samma sak som om man dör av att kroppen är sjuk - det är ju ingen som kallar det fegt.

Här är ett litet utdrag ur den engelska utgåvan:

Nu är jag ju medveten om att detta inte är nåt nytänkande, då boken skrevs 1774, men ändå... Några tankar kring detta?

Jag vet många som säger att självmord är fegt, men själv anser jag att det inte är det.

Jag som många andra i denna värld mår skit (lider av depression tillochfrån) och vet därför hur jobbigt livet kan vara ibland. Jag har även en flickvän som har problem i sitt liv och hon har sagt många gånger att det varit nära för henne.

Tidigare så var jag en av dom som tyckte att det var lite småfegt att bara ta självmord, men i och med att jag träffade min flikka och såg hur hon mådde och fortfarande mår ibland så förstår jag bättre dom som väljer den vägen att gå.

Vissa säger ju att man har ett ansvar mot andra i sin närhet. Vadå för j*vla ansvar? Det är ju min kropp, jag gör vad fan jag vill. Det är mitt liv, jag gör vad jag passar mig in.

Och mår man skit, och inte ser någon annan väg ut så är det ju självklart trist om personen ifråga väljer den vägen. Men det är verkligen svårt att se en lösning ofta när man är nere i skiten.

_Men_ kan man få hjälp så bör man ta den.

Och till er som inte fattar så ska man _aldrig_, _aldrig_ säga till någon som är nere "Äh, ryck upp dig nu!". Det är det värsta jag vet att få höra när jag är nere.

Det är fan inte bara att rycka upp sig...

Men nu kommer vi in på ett annat ämne här känner jag.

Ni som har vänner/pojkvänner/flickvänner/familjemedlemmar som mår skit så kan jag bara säga att säga till personen ifråga att man finns där och vara vaksam (dock _utan_ att vara snokande) är bra, så känns det iaf. för mig.

Jag har som tur är några vänner som vet om att jag sjunker ner ibland och jag vet att dom finns där, och det är skönt.

Och för er som undrar så har jag själv funderat på självmord när jag var yngre och mådde riktigt dåligt, så jag vet vad jag talar om. Ja, jag har även träffat psykologer ett par gånger och det hjälpte.



ps. 1. det du, Bobbo Viking, citerade Goethe ovan är riktigt bra skrivet och stämmer fortfarande bra in.

ps. 2. självklart så kan man ta självmord utan att må skit, det fattar jag väl med. men jag skriver detta utifrån egen erfarenhet.

Jag tycker att självmord är fegt. När man har svårigheter, orkar vissa människor inte klara av problem. Livet kan vara hårt och krävande. Jag anser att dom som gör självmord, väljer den lättaste vägen genom att ta sina liv. Dom vågar inte leva vidare och ta itu med all problem. På så vis springer dom ifrån problemen, flyr in i döden. Dom är alltså rädda att leva. Jag hadde 3 kompisar som gjorde självmord av olika orsaker. Dom orkade/vågade inte ta itu med sina problem. Det är fegt. En lämnade barn efter sig.

Det borde vara modigare att trotsa våra överlevnadsinstinkter än att leva vidare som alla andra.

Det är inte fegt. Livet är enormt och fyllt av kval och lidanden, har man otur kan det bli ett enda långt helvete, då ser jag inte anledning att leva vidare bara för sakens skull. Själv tvekar jag inför valet att ända mitt liv, det har visat sig gång på gång även när det varit som värst att ödet kan vända, att glädjen kan komma från så oväntat håll när du minst anar det.

Fegt är det inte, inte svagt heller. Det kräver större mod att ta livet av sig än att fortsätta leva.

Genom att totalförstöra någon annans liv genom att ta sitt eget för att fly sina problem, det är fegt.
För visst är det så, att det alltid finns någon som verkligen bryr sig om en.

Det är inte fegt, däremot är det lite onödigt. Det är ju intressant för tusan att hänga på och se hur djävligt det kan bli, eller hur? Jag är otroligt fashinerad av hela spektaklet; men skulle jag bli sjuk på ett sätt som gjorde "att dom fick mig" skulle jag faktiskt ta en överdos heroin, svamp eller något. Jag funderar faktiskt på att ha en sån där ampull för säkerhets skull - lite Göringstylee.

jag tycker att det är meningslöst att diskutera självmord som modigt eller fegt. Det är ingetdera. Det handlar bara om att drivas till en gräns där det ses som den enda utvägen ur en outhärdlig situation.

Den kristna kulturen har alltid fördömt självmord, och dem som säger att självmord är fegt bygger sin uppfattning på den kristna perspektiven. I andra kulturer ansågs självmord, i vissa situationer, vara en hederlig verk. I Japan är det fortfarande så. Alla tar inte självmord för att 'slippa undan', utan kanske för att protestera mot någonting. Dem som inte finner något hopp i livet, har inte mycket att vara starka för. Dem kanske tar självmord.

Självmord är inte bara fegt utan extremt jävla själviskt. Fråga anhöriga, släkt, vänner eller bara rent ytligt bekanta till en som tagit livet av sig och hör efter om:

1. Ifall dom kunde göra något för att förhindra självmordet, skulle dom göra det? Eller:
2. Det var bra att han dog. Han kan brinna i helvetet...

Får du en fet höger så gav du dom alternativ 2.

Jag lovar, det finns ingen som känner en som tagit livet av sig som tycker att personen ifråga har det bättre på andra sidan. Alla utan undantag kommer att säga: "Varför? Varför? Varför?"

är full och har inte läst ett skit vad som sagts hittills.
Min åsikt är att det är mer fegt att leva än att ta sitt liv. Alltid lättare att leva en dag till än att stoppa bössan i munnen eller hänga snaran runt halsen.

sry vi hade tydligen samma syn på saken