Carl-Göran Ekerwald

Jag har läst Carl-Göran Ekerwalds bok om bildning och gillade den mycket! Om jag vill fortsätta med denne författare, vilken bok rekommenderas?

Det är alltid bra att veta mer om hur revolutionärer tänker och agerar, så jag skulle rekommendera Frihet, jämlikhet, broderskap: ett försök att förstå franska revolutionen, så kan man sedan fundera på om man förstår mer eller mindre efter denna läsning.

Oj, jag hade inte sett den boken Bildning, jag trodde han var färdig då han är så gammal. Jag rekommenderar att börja med samlingsvolymen Essäer (2002), där finns för alla smaker, så långt de i något avseende stämmer överens med Ekerwalds.

Finns flera på antikvariat.net.

Jag har läst hans böcker om Friedrich Nietzsche respektive Louis-Ferdinand Céline. Jag tycker att han i de böckerna skildrar sina objekt en aning tendentiöst, så att de närmast bli karikatyrer. Man skulle utifrån dem kunna tro att allt Nietzsche skrev bara skrev utifrån sina personliga upplever och det egna måendet, samt att Céline var en total misantrop utan vänner.

Man blir faktiskt inte så mycket klokare på Nietzsches tankevärld efter att ha läst boken, trots att det inte förefaller vara en renodlad biografi, utan Ekerwald verkar vilja ge en sammanhängande bild av författaren och verken (samma gäller i boken om Céline).

Nu låter ovanstående kanske som en hård dissning, men jag vill samtidigt betona att de är för liknande böcker ovanligt underhållande böcker. Lite som Michel Houellebecqs essä om H.P. Lovecraft. Det går ju att läsa dem som lite inspirerande och underhållande böcker, för att sedan läsa någon tyngre mer detaljerad (men kanske torrare) biografi på engelska vid sidan av (för att få mest korrekt bild av litteraturen så är ju det enklaste att helt enkelt själv läsa respektive författares verk).

Dessutom är det väldigt glädjande att någon uppmärksammar Friedrich Nietzsche och Louis-Ferdinand Céline på svenska. Speciellt den sistnämnda har närmast helt förbigåtts här i Sverige, vilket ju inte är så lite katastrofalt, då han utan tvekan är den moderna litteraturens störste författare. Det råder knappast någon tvekan om att Ekerwald är bildad, då han mycket väl har förstått att Fjodor Dostojevskij, Friedrich Nietzsche och Louis-Ferdinand Céline är centrala gestalter inom den moderna västerländska litteraturen. När någon verkar vilja framställa sig som bildade inom modern litteratur, så brukar jag just kontrollera deras bildning genom att fiska fram om de har förstått Célines storhet. Har de inte det, så är det lite svårt att ta deras anspråk på allvar.

Så kort sagt, jag rekommenderar hans böcker om Nietzsche och Céline, då de ändå ger en underhållande introduktion till två viktiga författare. Ta dock inte utmålningen av författarna som personer på alltför blodigt allvar:

Nietzsche: liv och tänkesätt (1993)
Céline: liv och tänkesätt (2003)

Håller med om att Céline är en bra probersten.
Man lär sig skilja på de bildade som inser att Céline var en stor författare, trots att han var nazist, och obildat slödder som hyllar honom just för att han var nazist och judehatare.
Ekerwald hör naturligtvis till den förstnämnda gruppen.

En essäsamling av Ekerwald som brottas med människans dragning både till det skamlösa och det sublima är den lysande Ciceros barn från 1992. Med exempel inte bara från Cicero, utan bl.a. Goya, Hanna Arendt, Diderot, Wittgenstein och Thomas Bernhard.
Rekommenderas varmt.

Still going strong som det verkar, 97 år och fortfarande aktiv!

https://www.vk.se/2020-08-27/en-spefull-sjalvobservator

Ekerwalds Nietzschebok -- Nietzsche: liv och tänkesätt (1993) -- är i stort sett OK.

Det må vara att han avfärdar Zarathustraboken. Det gör man ju ofta annars i detta land (q.v. Wijkmarks antologi). Ekerwalds tolkningsmönster är typ "sunt-förnuft-norrlänning med lite gammaldags bildningshumanism i bagaget". Det tenderar åt common sense -- och det räcker inte för att täcka in allt Nietzsche menade. Rüdiger Safranskis Nietzsche -- tankarnas biografi (2004) är bättre i det avseendet.

Men Ekerwalds bok är ändå en schysst läsupplevelse, "a good read". Ekerwald har sinne för detaljer i den Nietzscheanska vardagen. Och han återger vissa passager i Nietzsches brev i original + översättning. Att rådbråka tyska hör inte till vanligheterna i dagens tyskhetslitteratur.

- - -

Vad gäller Ekerwalds essäer över diverse ämnen (kortare texter samlade i olika volymer) så är de i regel av typen "författare x behandlas". Han går sällan in på idéerna i sig. Men jag förlåter honom för det. Han har ju uppmärksammat i Sverige glömda tyskar såsom Adalbert Stifter, Meister Eckart och J. G. Fichte.

Ett tips: Diogenes lykta är en skön samling smarta och lärorika essäer som dryper av Ekerwalds finurlighet och beläsenhet.

Skakespeare - liv och tankesätt samt Goethe - liv och tankesätt är synnerligen bildande och underhållande.

Läs Diogenes lykta som flera redan antagligen rekommenderat. Min favorit är Céline - Liv och tänkesätt. Céline finns väl även med som exempel i Om bildning. Hoppas verkligen att Carl-Göran hinner med att pressa några böcker till, innan det är dags att plocka ned skylten för gott.

Kan man inte här komma fram till någons slags gyllene medelväg? En tredje position emellan de två kantiga sidorna?

Det får du gärna försöka. Själv är jag jävligt kantig när det gäller nazister