Citat:
Ursprungligen postat av
sommarlov
Ja, det var anmärkningsvärt konstigt, både att ha de böckerna direkt i synen, och att böcker ska ens kunna certifieras, rena politiska beställningsverk skulle jag säga!
För att hålla det mera till ämnet, homopar är inte som förälskade 12-åringar och pussar varandra nyfiket, det är mera rakt på, spotta i näven och sätt igång, oftast av en äldre man som "lär upp" en yngre, under våldtäktsliknande förhållanden.
Från hästens egen mun:
http://sourze.se/2004/07/15/valdtagen__60645
Det har ju sedan åtminstone femtio år publicerats skönlitteratur för barn och ungdom som behandlar bi- och homosexualitet – Bengt Martin, Marie-Louise Wallin, Hans-Eric Hellberg m.fl. En del var god litteratur, annat inte. Dock rörde sig ju detta om prosaberättelser för äldre barn och ungdom på egen väg in i puberteten, och sexualiteten var – i de bättre fallen – invävd i en bredare mänsklig
coming of age-story, som inte med nödvändighet ville idealisera
queer-identiteten som en dygd i sig, eller krossa samhället och normativiteten för den egna självtillfredsställelsens skull.
Dagens bilderboksproduktion för yngre barn på "HBTQ"-tema har väl sällan denna karaktär. Den är dels en ideologisk industri som skapat sig en marknadsnisch baserad på intäkter främst från kulturstöd och biblioteksinköp, med förlag som:
https://www.olika.nu/
https://sagoliktbokforlag.se/
https://www.vombatforlag.se/
Dels, och framför allt, är den också en narcissistisk fantasi av samma slag som ESC-festivaler och Prideparader, d.v.s. en uttrycksform som främst reproducerar artistens teatraliska världsbild där "individualitet" är någonting som oupphörligen kräver uppmärksamhet och bekräftelse och där "normalitet" framför allt är någonting begränsande och betungande. Det är den artistiska världsbilden, i sig ofta väldigt liten, rädd och självupptagen, som man vill sälja in som ett ideal till barnen.