Artister som jag en gång i tiden gillat oerhört mycket, ja kanske till och med dyrkat, framstår plötsligt som hur ointressanta och intetsägande som helst.
Thåström, till exempel. I mina öron är han senaste soloskivor extremt trista. Jag såg honom på hans senaste turné, ryckte på axlarna och gick hem. Samma Thåström som jag en gång i världen åkte 80 mil för att se.
Oasis får jag väl säga då. En period i mina tonår gick dom varma i stereon och likaså på gitarren, men idag skulle jag inte ta i musiken med svetshandskar en gång.