Citat:
Ursprungligen postat av
HerrWarum
De kan vl fortfarande var numeriskt olika? Det r s man med troper lser problemet med formerna inom filosofi.
S vi har trop t1, t2, t3...tn. Alla r tropen rd. De r exakt samma form, men olika i upprkningen.
Obs. jag kan inget om fysik.
Har tv entiter olika ordningsnummer s r ordningsnumret det attribut som srskiljer dem.
Tnk dig en resenr som flyger ett varv runt ekvatorn och kommer tillbaka till samma flygplats som han startade p. Vi skulle kunna hvda att resenren kommit till en ny flygplats varje gng han flyger runt ekvatorn eftersom han minns hur mnga varv han flugit. Observerbara universums kvanttillstnd r dremot historielst eftersom det representerar all information som existerar i en punkt. Tv resenrer som beskrivs av samma kvanttillstnd kan inte ha olika minnen av hur de kom dit.
Citat:
Ursprungligen postat av
Xenonen
Hr skiljer de sig genom att omgivningen lngt bort r olika. Det blir d mer av en filosofisk frga om vi anser att de nd r samma punkt fr att det r omjligt fr en observatr att se denna skillnad*. Du definierar det som att det r samma punkt, jag skulle definiera det som att de r olika. Att du alls0 talar om "Bruce och Berra" visar dock att ven du i ngon mn accepterar att de r tv olika.
r man religist lagd r det i alla fall olika punkter eftersom Gud kan se bda.
* Notera dock att hr r vi beroende av hur universum utvecklas framver. Fortstter expansionen av universum att accelerera krymper den del av universum som r synlig s d fungerar ditt resonemang, men avtar expansionen framver kommer vi kunna se strre och strre omrden av universum och frr eller senare kommer vi kunna se ett omrde som inte r identiskt fr de tv platserna.
I en deterministisk modell typ strngteorin s beskrivs observerbara universum av ett kvanttillstnd som kan betecknas S(k). Nsta kvanttillstnd sledes S(k+1), fljt av S(k+2) osv. Eftersom de fundamentala naturlagarna r symmetriska med avseende p tid s mste forntiden vara distinkt av samma skl som framtiden r det. S(k) fregs sledes av S(k-1), som fregs av S(k-2) osv. Nr man passerat alla tillgngliga kvanttillstnd s mste universum terg till S(k), detta eftersom antalet mjliga kvanttillstnd inte r ondligt. Frflyttningen lngs tidsaxeln motsvarar d ett varv runt ekvatorn, dvs. vi har kommit tillbaka till ursprungsplatsen.
Gr vi en frflyttning i rumslig riktning s kommer vi till en plats vars kvanttillstnd kan betecknas S(m). Detta kvanttillstnd fregs av S(m-1) och efterfljs av S(m+1) lngs tidsaxeln. Givet att S(m) ingr i samma cykel som S(k) s kan det inte vara ngon skillnad mellan att frflytta sig i rumslig riktning och att resa i tiden. Platsen vi kommer till har exakt samma egenskaper oavsett hur vi kom dit.
I en indeterministisk modell av typ Kpenhamnstolkningen s gller istllet att S(k) efterfljs av S(k+1) med sannolikheten p(k, k+1), efterfljs av S(k+2) med sannolikheten p(k, k+2) osv. Och det fregs av S(k-1) med sannolikheten q(k, k-1), fregs av S(k-2) med sannolikheten q(k, k-2) osv. Ett indeterministiskt universum har bde flera mjliga framtider och flera mjliga forntider. Men det r fortfarande historielst och beror sledes inte p vgen dit. I vrigt gller samma resonemang som fr ett deterministiskt universum.
Hvdar du att observerbara universums framtid beror p ngot annat n observerbara universum sjlv s r det frmodligen inget falsifierbart pstende. Annars skulle du ha motbevisat strngteorin och liknande tolkningar.