Hur stort kan Universum vara utan att det upprepas?

Om det inte finns någon observerbar skillnad så är ekvivalensprincipen tillämpbar. Att A och A' är samma punkt är en enklare modell än att de skulle vara olika.

Hur skiljer sig upprepningar i rum och/eller tid från MWI?

Det är där min B och B' kommer in. Att säga att A och A' är samma punkt medan B och B' inte är samma blir för konstigt för min smak.

En omskrivning av Shrödingers katt kanske? Bara att bita ihop och acceptera att världen är konstig utan att vi kan göra så mycket åt det.

Jag tycker denna studien var intressant. https://www.quantamagazine.org/what-...flat-20191104/

Kortfattat, snillen analyserade senaste CMB-datan, filtrerade bort förvrängningar i dess ljus pga gravitationen av ALL materia mellan oss och CMB och fann att det finns mer materia där bak i draperierna. Tillräckligt mycket för att kröka universum till en sfär.

Ur artikeln:

Nu övertolkar du kvantmekaniken med Pauliprincipen? Det räcker med att gå ned till mätning på två väteatomer, vilka båda kan ses befinna sig i samma kvanttillstånd. Berra mäter på en H-atom i Stockholm, Bruce Lee mäter på en annan i Hong Kong.

Identitetsbegreppet kräver att två entiter skiljer sig med avseende på något attribut. Annars är de samma entitet per definition.

Berra och Bruce kan se på sina GPS-navigatorer att de är på olika positioner. Om observerbara universum har samma kvanttillstånd finns inga sådana skillnader. Berra och Bruce kommer ha samma namn på körkortet, de kommer titta på sin GPS-navigator vid samma klockslag och den visade positionen kommer vara samma.

Istället för att mäta en atom kanske de öppnar lådan till Schrödingers katt. Om den ene ser att katten lever och den andre ser att katten är död så är de inte längre samma observatör av samma skäl som det inte längre är samma katt. Men innan de öppnade lådan var allt samma.

Att resa i tid och rum är ekvivalent med att resa mellan kvantmekaniska grenar eftersom vi förväntar oss samma observationer. I realiteten kan vi inte genomföra några sådana förflyttningar alls. Vi är fast i vår egen gren av vårt eget observerbara universum och kan aldrig lämna det. Resten handlar om vart våra fantasier för oss.

De kan väl fortfarande var numeriskt olika? Det är så man med troper löser problemet med formerna inom filosofi.

Så vi har trop t1, t2, t3...tn. Alla är tropen röd. De är exakt samma form, men olika i uppräkningen.

Obs. jag kan inget om fysik.

Här skiljer de sig genom att omgivningen långt bort är olika. Det blir då mer av en filosofisk fråga om vi anser att de ändå är samma punkt för att det är omöjligt för en observatör att se denna skillnad*. Du definierar det som att det är samma punkt, jag skulle definiera det som att de är olika. Att du alls0 talar om "Bruce och Berra" visar dock att även du i någon mån accepterar att de är två olika.

Är man religiöst lagd är det i alla fall olika punkter eftersom Gud kan se båda.

* Notera dock att här är vi beroende av hur universum utvecklas framöver. Fortsätter expansionen av universum att accelerera krymper den del av universum som är synlig så då fungerar ditt resonemang, men avtar expansionen framöver kommer vi kunna se större och större områden av universum och förr eller senare kommer vi kunna se ett område som inte är identiskt för de två platserna.

Har två entiter olika ordningsnummer så är ordningsnumret det attribut som särskiljer dem.

Tänk dig en resenär som flyger ett varv runt ekvatorn och kommer tillbaka till samma flygplats som han startade på. Vi skulle kunna hävda att resenären kommit till en ny flygplats varje gång han flyger runt ekvatorn eftersom han minns hur många varv han flugit. Observerbara universums kvanttillstånd är däremot historielöst eftersom det representerar all information som existerar i en punkt. Två resenärer som beskrivs av samma kvanttillstånd kan inte ha olika minnen av hur de kom dit.

I en deterministisk modell typ strängteorin så beskrivs observerbara universum av ett kvanttillstånd som kan betecknas S(k). Nästa kvanttillstånd således S(k+1), följt av S(k+2) osv. Eftersom de fundamentala naturlagarna är symmetriska med avseende på tid så måste forntiden vara distinkt av samma skäl som framtiden är det. S(k) föregås således av S(k-1), som föregås av S(k-2) osv. När man passerat alla tillgängliga kvanttillstånd så måste universum återgå till S(k), detta eftersom antalet möjliga kvanttillstånd inte är oändligt. Förflyttningen längs tidsaxeln motsvarar då ett varv runt ekvatorn, dvs. vi har kommit tillbaka till ursprungsplatsen.

Gör vi en förflyttning i rumslig riktning så kommer vi till en plats vars kvanttillstånd kan betecknas S(m). Detta kvanttillstånd föregås av S(m-1) och efterföljs av S(m+1) längs tidsaxeln. Givet att S(m) ingår i samma cykel som S(k) så kan det inte vara någon skillnad mellan att förflytta sig i rumslig riktning och att resa i tiden. Platsen vi kommer till har exakt samma egenskaper oavsett hur vi kom dit.

I en indeterministisk modell av typ Köpenhamnstolkningen så gäller istället att S(k) efterföljs av S(k+1) med sannolikheten p(k, k+1), efterföljs av S(k+2) med sannolikheten p(k, k+2) osv. Och det föregås av S(k-1) med sannolikheten q(k, k-1), föregås av S(k-2) med sannolikheten q(k, k-2) osv. Ett indeterministiskt universum har både flera möjliga framtider och flera möjliga forntider. Men det är fortfarande historielöst och beror således inte på vägen dit. I övrigt gäller samma resonemang som för ett deterministiskt universum.

Hävdar du att observerbara universums framtid beror på något annat än observerbara universum själv så är det förmodligen inget falsifierbart påstående. Annars skulle du ha motbevisat strängteorin och liknande tolkningar.