Hur mycket kan en människa hjärna utvecklas?

Det sägs att ungefär vid 25-30 års åldern så har människans hjärna färdigutvecklats.
Omdöme, empati och sympati skall vara där på plats.

Men om människa kan få möjlighet att bli 14 år igen. Och ha kvar förmågorna, egenskaperna, intelligensen och tänkandet från att denne var 27 år.

Skulle den människa fortsätta utveckla sin hjärna. På vilket sätt då? Eller skulle denne ''bara'' bli mer intelligentare?

Har du sett Mars attacks? Du skulle behöva en såndär kåpa marsianerna har så det fanns mer plats för hjärnan att växa. Platsen tar slut helt enkelt.

Men vissa kognitiva funktioner fortsätter att utvecklas hela livet, samt nya minnen ansamlas ju så man kan säga tt den utvecklas genom hela livet.

Hela frågeställningen är orealistisk.

Jag ser inte riktigt hur individen skulle kunna "utveckla" sin hjärna mer! Menar du att den (och kraniet) skulle växa rent fysiskt? Eller att "intelligensen" skulle ta över områden som normalt används för annat?

Det är ju inte som att det finns något "dödkött" i hjärnan, som bara väntar på att användas..!

Droger kan väl göra en smartare om man använder det med måtta och i arbete? Lite som att pumpa anabola?

Annars så börjat nootropica bli populärt både naturliga och synt.

https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3622467/

Fungerar inte riktigt så med huvudet att det utvecklas som en annan kroppsdel.

Det tar förstås en given tid innan de rent biologiska funktionerna är på plats. Det tar tid att låta partiklars egenskaper sortera varandra till ett givet läge.

Men något jag upplever är lite underförstått i TS fråga är; Hur mycket kan hjärnan utvecklas efter att den är biologiskt färdigutvecklad, där den förhoppningsvis är någon gång mellan 18 och 30?
Om konfiguration A av n antal synapser ger en viss funktion, och konfiguration B av samma antal synapser ger samma funktioner, samt ytterligare några, då är det givet att funktion B är till fördel om funktionerna inte verkar menligt sinsemellan.

Låt säga att du skulle leva i 2000 år och hade en kropp som inte drabbades av alzheimers och onödiga inflammationer som gav hjärnstrukturen en smäll, då skulle du antagligen ha en mycket bättre intuition för alla möjliga naturfenomen än den genomsnittlige fyrtioåringen har.
Frågan är om du rentav skulle påstås ha psykiska förmågor p.g.a. hur lätt du hade för att förstå människor vid det laget.
Det hade visserligen Jesus uppnått redan när han var typ 30, men vissa kanske har lite lättare för att lära sig.

Personligen tror jag att hjärnan är kapabel att kontrollera rätt så många kroppsfunktioner medvetet, men att det förmodligen krävs en del innan man kommer dit. Lite som att lära sig cykla, men ändå lite annorlunda.
Visst finns det någon indisk tradition om att Yogis som nått någon sorts upplysning sägs kunna suga upp honung i urinröret för att de har sådan kroppskontroll?

Jag vet att jag har läst det någonstans.

Jag är rätt säker på att den normala människohjärnan är i stort sett optimerad för de funktioner en individ normalt kan förväntas behöva i sin vardag. Med ett visst litet utrymme för att fullända vissa färdigheter på bekostnad av andra.

En sak som jag tycker talar för detta är att personer med extrema specialtalanger ("savanter") ofta tycks sakna en hel del andra funktioner! De kanske kan multiplicera tiosiffriga tal i huvudet, eller spela ett musikstycke de hört en gång, eller minnas alla rätter på menyn i en restaurang de besökte för tio år sedan; men i gengäld kan de inte knyta skorna själva eller uppskatta hur mycket ett strykjärn väger!

Nu finns det förstås flera lager i vad som förväntas i vardagen också, även om en primärförväntan är den undersökande och förväntande attityden så att man har en möjlighet att vara redo att ta till sig av livets okända områden.

Jag gillar att verka smart. Fast jag gillar ännu mer att lyckas med något jag vill.
Andra gillar också att lyckas med något de vill, och att uppleva sig som smart kan vara ett känslomässigt substitut för annan framgång. Så om jag gör avkall på att upplevas som smartast så innebär det att någon annan kan det, såvida det inte handlar om att bevisa högst känslomässig förståelse och sålunda vinna ändå, eftersom det blev en prioritet att se till andras behov.

Och ja, då börjar det vara oklart om en som resonerar så är autistisk eller psykopat. Bryr han sig inte om sig själv, eller knyter han inte an till folk tillräckligt för att faktiskt värdera deras upplevelse så mycket att de upplever en bekräftelse på sin upplevelse?
Finns risken att de tror sig bli manipulerade eller dumförklarade om han prioriterar att bekräfta deras positiva upplevelse allt för mycket?

Men appropå att knyta skorna, det är väl en vanesak, likt att uppskatta strykjärn och vikten i andra ting.
Och vikten av att inte behöva bevisa hur bra man är kanske är bra i andra situationer. Så den mest välutvecklade hjärnan torde vara den som kan anpassas till att lyckas med alla situationer som går att lyckas med.

Har jag förresten berättat hur ödmjuk min far är?
Oj vad ödmjuk han är. Jag är knappt någonting i jämförelse med honom.

Ditt inlägg är så kryptiskt att jag inte kan bemöta det! Så, om avsikten var att gå fri från invändningar från min sida har du onekligen lyckats!

Om avsikten var att övertyga mig om att människohjärnan i gemen skulle ha någon "outnyttjad potential" har du inte övertygat mig!

(Underskatta förövrigt inte den hjärnkapacitet som går åt för "vanesaker"! Det är förbluffande komplexa ekvationssystem som måste lösas för att göra det möjligt att sträcka ut handen och fånga en boll som någon kastat! Ändå klarar de flesta av oss detta någorlunda (ehuru vi kanske inte skulle klara att lösa motsvarande ekvationer symboliskt, på papperet, ens på tusen gånger samma tid!))

Eller hur?!

Ja bara den hjärnkapaciteten som går att tillverka vissa hormoner är långt över den förmåga jag kan presentera med papper och penna i dagsläget. Ändå händer det.
Och ändå verkar det hela bygga på ett komplext nätverk av små mönster som helt enkelt... inträffar.
De har fått sina regler att de ska hända, exakt där och då. Och ändå så kan vi ha upplevelsen att någon vill tycka om mig.

Men det är... Ja det är ju något barn förstår väldigt intuitivt. Det är uppenbarligen så otroligt enkelt, detta med att vilja, och ändå verkar det stjälpa så mycket i världen att hela krig kämpas över vem som var bäst på att vilja det som händer.

Så att vilja bli.
Det är en otrolig gåva till människan som jag tror är väldigt viktigt att utveckla i rätt riktning.