Man ska i och för sig inte skuldbelägga offer, och om kvinnan verkligen blivit våldtagen så är det naturligtvis gärningsmannen som bär skulden och ingen annan. Man kan dock förvänta sig att kvinnor kan använda lite sunt förnuft och ha viss självbevarelsedrift, även i romantiska/erotiska situationer.
Det jag reagerar på är följande (citerat ur den länkade artikeln, min understrykning):
Citat:
Kvinnan berättade i förhör att hon matchat med mannen i fråga på Tinder och haft kontakt i en dryg vecka. I deras chatt-kommunikation upprepade kvinnan gång på gång att hon inte var intresserad av sex vid första mötet.
Men när de väl sågs förgrep sig mannen på henne, enligt åtal.
Om det stämmer att kvinnan "gång på gång upprepat" att hon inte ville ha sex på första dejten, så bör det finnas ett skäl till detta. Skälet är troligen att mannen tjatat om sex, upprepade gånger kommit med anspelningar på sex, flera gånger antytt att han ville ha sex vid första träffen el. likn.
Borde inte detta i så fall ha varit en tydlig varningssignal? Varför valde kvinnan att träffa mannen överhuvudtaget, om han gav signaler som tydde på att han inte respekterade ett nej till sex på första träffen?
