Det "onda" samtalet och välkomnandet av polarisering.

Titeln på min trådstart må låta som klickfiske och något pubertalt.
(Jag skall villigt medge att jag inte kommer försvara min svaga tes med en dåres envishet men jag tycker frågeställningen är relevant och intressant)

Jag misstänker att många kommer invända med att jag inte tänkt på den "psykologiska entrismen" /metapolitiska där man legitimerar "rörelsen" och dess tankar genom "Det goda samtalet"
(Till dessa vill jag säga att SD genom entrism skapat Frankensteins monster )

Många boomers samt delar av lätthögerns anhängare hyllar Jannik Svensson (Samtal) och Navid Modiris podd "Hur kan vi".
I rättvisans namn tycker jag att poddarna är intressanta men frågan är om dom är bra utifrån vårt perspektiv?
Navid beskriver sin podd på följande sätt.

"Hur kan vi finns för att vi ska lära oss leva med varandra. Vi erbjuder radikal folkbildning genom nyfikna samtal.
Vi tror på ett samhälle där medborgarna kan vara oense i samtal utan att ta till hot, våld eller mobbning.
Vi tror på ett samhälle där ledare, politiker och makthavare har samtal över gränserna.
Vi tror på ett samhälle där människor som inte håller med varandra ses och pratar med varandra.
Vi tror på ett samhälle där barnen får lära sig att prata, lyssna och samtala redan i skolan.
Vi tror på ett samhälle där barnen får lära sig vara oense, ha konflikter och reda ut dem redan i skolan. "

Navid vill försöka förstå "människan" för att motverka polarisering.

Hoola Bandoola Band som skrev låten Fred vars text börjar på följande sätt.
"Är det verkligen fred vi vill ha?
Till varje tänkbart pris
Är vi alldeles säkra på det?
Att det värsta av allt är krig"

Jag har sett varje avsnitt av Palaestra Media vars kanal jag uppskattar och jag tror inget ont om dessa herrar.
(Men jag har en känsla inom mig som jag inte kan bli kvitt)

De hade nyligen ett samtal med partiledaren för Malmölistan, vilket jag från början trodde skulle bli en debatt men det visade sig bli ett "gott samtal"
Jag har inget emot att man debatterar....... men gränsen mellan att debattera och fraternisera med sina meningsmotståndare är hårfin.

Rörelsen är idag marginell och perifer men fortfarande "puritansk".
Jag ser dock oroliga? tendeser kring att den närmar sig det "alternativa goda samtalet" vilket leder till minskad polarisering och därmed en presumtiv liberalisering såsom blivit fallet med SD.


Frågeställningen lyder.
Är jag helt enkelt skitnödig?
Är det bra att vi kommer "in i samtalet" (men inte debatten) ?
Vad finns det för farhågor kring detta?

Du beskriver inte vad "samtalet" och "debatten" innebär, är det flagrant för NS-anhängare, eller lever du i en bubbla?

Blir ju inte bra diskussion om inte alla begrepp är utredda. Vad är ettt gott/ont samtal?

Syftar du på propagering kontra problematisering- samt (kombinerat med endera) oppositionellt/propositionellt debattklimat?

Nåväl.
Tråden är postad i forumet "Nationalsocialism, fascism och nationalism" och jag väntar mig inte att den skall hamna på "Heta ämnen"
Jag lever inte i en bubbla men vänder mig till "bubblan" (och jag tror de flesta här vet vad jag talar om)

Men för att vara snäll.
https://www.youtube.com/watch?v=s0naCUVq_7o

Har du kompetens att konstruera ett svar djupare än retorik och en länk så blir jag belåten (Jag tror jagförstår vad du pratar om, men önskar förtydligande av dig, vad du menar), för att skönja en högre kvalitet på diskussionen.

Jag tycker minskad polarisering och friare samtal är något bra. Du ser kanske att man tvättar ur sina politiska ståndpunkter och blir mer som andra men jag ser snarare att dom accepterade blir mer som dom oaccepterade. Det går åt båda håll det där. Jag har inga höga krav på SD och förväntar mig inte att dom ska hålla stenhårt på frågor vilket dom inte gjort. Men dom driver dom andra partierna att bli mer nationalistiska vare sig dom vill eller inte. SD håller fortfarande på sin viktigaste fråga och mer kan jag inte begära av dom.

Jag såg den där "debatten" med den där vänsterpopulisten och välkomnar den vänster som försöker nå till dom verkliga arbetarna som söker trygghet, trots att jag själv är höger. Sen förstår jag såklart den ilska man kan känna när vänstern staplar in och försöker ta över frågor och låtsas som att dom alltid tyckt rätt i allting.

Jag följer inte "Hur kan vi" eller annan media som i bästa fall bara säger självklarheter man redan vet. Det ger ingenting att få sina åsikter bekräftade hela tiden av folk som är 10 år efter. Men om det når ut till boomers som du säger så kanske det är något bra ändå. Det finns ju folk som aldrig kan ta till sig information när den kommer från fel sorts personer men när exakt samma information kommer från en accepterad då är det helt okej.

Jag skall försöka.

Du skriver.
"Du beskriver inte vad "samtalet" och "debatten" innebär"
Anton Stigermark skrev på Twitter nyligen.
"Kan folk sluta låtsas att den gamla vänstern var bra"
https://twitter.com/stigermarx

(Vill återigen säga att jag uppskattar Palestra Media)
Denna tweet föranledde till ett modest "meningsutbyte" (vilket jag jag på förhand tolkade som en debatt) mellan Palestra Media och Littorin men som mer och mer landade i en kritiskt utfrågning.
Det jag frågar mig är om vi nyfiket skall "förstå människan bakom åsikten" (som Navid Modiri eftersträvar) eller om vi skall förstå och "kompromislöst" argumentera för vår sak.

All right, då vet jag. Lämnar din tråd därhän.

PS. Alltid bra att rannsaka, är det ett svar enligt topic (som ännu inte är formulerad i sin tydlighet, mer än via incitament att NS-människor förstår)?

Vad är din utgångspunkt ?

Kanske!
Men om det går åt båda hållen så finns väl risken att man bryts av på mitten?
"Den som är allas vän är ingens"

Visste att denna "sidodebatt" var ofrånkomlig så jag väljer att att bara säga..."Håller ej med"


Håller delvis med även om jag är till "vänster"

Vet inte vad du menar med den frågan men jag ser inget positivt med polarisering. Det är inte som jag vill att folk ska ge upp svåra ståndpunkter man har utan snarare ha lättare att diskutera dom med alla.

Jag tänker ju inte ge upp det jag tror på bara för att jag diskuterar med en vänskaplig ton med folk som inte tycker likadant. Om vänstern börjat bestämma sig för att vakna upp ur sin multikulti-fylla och börjar förespråka mer nationalism så kommer jag såklart välkomna det oavsett vilken form den nationalismen tar. När alla läger börjar förespråka nationalism i olika former så blir den en självklarhet bland folket. Sen kan man börja upplysa folk vad som är rätt och fel, men folk måste börja med att kunna ta till sig det.

Det är klart att man inte önskar ett polariserat samhälle men för att undvika det så måste det just polariseras.


Jag håller med dig i att det är bra om vänstern vaknar upp.
(Svårt argumentera emot)

Jag förespråkar såklart inte någon form av polsk riksdag eller att man skall behandla varandra respektlöst.
Jag undrar om det typiskt svenska "finna gemensamma nämnare" är något önskvärt?
Sen absolut kan man gå under gemensam flagg mot EU och annat men finns det ett egenvärde i att "mötas"?

Kollar man på varje riksdagsparti och blickar lite bakåt i tiden angående mångkultur, så blev det något som var självklart för riksdagspartierna. Sen vilken form synen på mångkultur man hade kunde variera från parti till parti men alla skrev under på att mångkultur var något självklart. Det är dit man ska nå men mångkultur ska bytas ut med nationalism och varje parti ska tävla med varandra vilka som är dom mest nationalistiska.

Oavsett om det typiskt svenska att finna en gemensam nämnare är önskvärt eller inte så är den där mentaliteten så djupt rotad så vi kan nog inte bli av med den om vi så ville. Därför måste man styra vad folk söker som gemensam nämnare istället. Konsensuskulturen består men man får styra vad som är konsensus. Därför måste man välkomna dom som normalt inte doppar tårna i nationalistiska vatten istället för att attackera dom. När nationalism är det nya självklara i konsensuskulturen då kan man beta av dom som har fel.

Ja detta käbbel som politiker ägnar sig åt är ju bara onödigt. Bättre med ett mellanting mellan samtal och debatt , då båda parter kan resonera med varandra på ett sakligt sätt samtidigt som de utvecklar debatten framåt och inte står och stampar på samma ställe hela tiden så att ingen kommer nån vart