Sverige har förfallit konstant i snart 40 år. Kurvan var varit dalande i varierande fall men övergripande har det bara gått nedåt.
Persson var bättre än Bildt, där var ett litet bryt uppåt. Annars bara sämre för varje år.
All tillit är borta. Folk ljuger att de älskar mångfald och tycker om möten med människor som är dem olika. Samtidigt är grönserna mellan olika grupper i samhället större än någonsin.
Alla hatar alla, alla är avundsjuka och alla skor sig.
På jobbet vräker man ur sig floskler i hopp om befordran. Klassmarkörer som att
Alltid vara uppbokad
Umgås väldigt mycket med familjen
Älska mångfald
Vara vänsterliberal
För invandring m.m..
Människor är oäkta, samtidigt som man vrålar att alla skall med så avvisar man människor man inte känner.
Jag kollade på filmen kamrer gunnarsson i skärgården i går. En typisk svensk ironisk komedi.
MEN den beskrev sverige på 70talet. Tilliten mellan svenskar var med dagens mått mätt extrem.
Det är till ett sådant sverige man vill tillbaka. Frågan är vara hur det skulle gå till.
Vi-känslan, i vardagen, är snart helt borta. Alla ska mot samma politiskt korrekta mål och då gärna hand i hand med svarta och mörka samt transsexuella och dess alla andra likar.
Kristna hyllar alla religioner och muslimer gör vad de vill med de kristna. Jag/jag/jag-generationerna tar över och vi något äldre ska skämmas för vad vi ställt till med. T.o.m polisen står på knä; ”förlåt oss för vad vi syndat”
Var det bättre förr? Ja! Jag bryr mig allt mindre, enda sättet att hålla det egna vansinnet borta.
Jag håller med! Nu har jag inte möjlighet att se saken ur ett 40-50 årigt perspektiv men Sverige har förändrats tydligt, till det sämre, sedan min barndom (mellan 80 och 90). Fullständigt förfall genom vanvårdad politik och okontrollerad invandring samt utebliven integration/assimilation. Givetvis är det fler faktorer än så, såsom polisens misslyckanden och vårdens privatisering samt resursbrist.
Jag kommer ta min långa och dyra skattebetalda utbildning och flytta utomlands. Först till ett av våra tre grannländer, och sedan vidare mot Asiens växande ekonomier (Vietnam, Kina) om Danmark/Finland/Norge går samma öde till mötes framöver.
Tråkigt att ni äldre svek oss yngre genom vanskött politik, åsiktskorridorer och vinklad media. Många med mig kommer fly det sjunkande skeppet Sverige och lämna er kvar i det land ni förstört.
"Förfallet" du beskriver beror på att välfärden blev för dyr när alla ville ha högre lön. Lösningen blev en lansering av ett mångkulturellt Sverige, ett Sverige som fick in ny arbetskraft som tog jobben som (i svenskens ögon) med för låga löner.
Det räckte inte med högre löner, vi ville och vill ha allt billigt, import av billiga föremål som var dyra då de producerades i Sverige ledde till färre arbetstillfällen.
Ordet mångkultur hitades på för att det skulle låta spännande att importera människor som skulle ta de lågavlönade jobben.
Seså, är det inte dags att sudda bort de sura minerna. Mycket har blivit bättre till exempel lönerna. Förr kunde jag inte åka till märkesverkstad och hade en billig bil. Nu har jag en medelbil en kombi. Det är jag väldigt stolt över. Jag har fritidshus och äger en bostadsrätt. Pengar på banken.
Mina föräldrar levde ett annat liv. Gymnasium var inte aktuellt för varken mamma eller pappa. Min mamma hade ett antal jobb som piga.
Det var inte så mycket vi-känsla förr heller. Jag har upplevt 1970-talet. I rubriken hänvisas till en film. På 1970-talet kändes det ungefär som idag vill jag påstå.
Den omständighet i filmen om Gunnarsson jag särskilt tänker på att att den udda innestadsmannen får hjälp flera gånger av både bönder, durektörer och en kommunalare.
Idag 2020 hade detta ALDRIG HÄNT.
Bankmannen hade aldrig förnedrat sig att be om hjälp. Hade han gjort det, hade han möjligen fått skjuts, men aldrig blivit erbjuden att sova över osv.
Ser samma mönster varje dag ute i samhället.
Folk proklamerar oreserverat stöd till PKISMEN. Men utanför jobbet umgås man i extremt smala kluster av släkten och några vänner. Det kommer ALDRIG in någon ny. Särskilt inte någon som tillhör annan grupp i samhället.
En inköpare med familj kan aldrig bli kompis och börja umgås med sopgubbe med familj. Det händer aldrig.
Sverige har blivit extremt polariserat samtidigt som mångfald och pkismen blivit lag.
En blattefamilj kommer ALDRIG få en medelklassfamilj till goda vänner.
Ta ett äkta PK-PAR. Han polks hon handläggare på kommunen. De skulle aldrig bli polare med familjen där han är sjukskriven och hon kör buss.
Pkismen har segregerat samhället och ALL tillit är borta.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
