Blod
Blod är tjockare än vatten brukar man alltid säga och de ligger nog något i detta men för mig har det alltid varit en nackdel och ingen fördel, jag hatar blodet som rinner i mina ådror och min högsta önskning i livet är att jag inte skulle slippa ha det i mina ådror. Det är min förbannelse jag vandrar denna jord med tills den dagen jag dör, jag är en riktigt problemlösare men detta kan jag inte göra något åt. Jag kommer från ingenting och är uppvuxen i en husvagn med två föräldrar som ingen av dom var någon direkt gåva från gud, vilket dock låter väldigt hemskt och kan få lite dåligt samvete att jag benämner det på detta sätt för att jag älskar ändå min far.
Min uppväxt är något jag har gjort till min största fördel och styrka i livet som har drivit mig och varit helt klart min största drivkraft i livet. Jag har gjorde ett val i mina sena tonår att sluta tycka synd om mig själv och använde allt jag har varit med om till något bra och det har fungerat bra. Köpt både lägenheter och hus har varit hyfsat rik en gång i tiden. Gjort allt som alla sa jag aldrig skulle göra för såna som ”vi” levde inte i hus eller körde nya bilar.
Men sanningen är med oavsett vad jag har för kläder eller vart jag bor eller vilken bil jag kör så rinner blodet från min mor fortfarande i mina ådror. Hennes DNA sitter i min kropp och finns delar av henne i mig. Det spelar ingen roll hur mycket pengar jag tjänar eller vem jag lyckats bli i livet så kan jag inte lösa eller fly ifrån detta. Det ger mig en sån sjuk panik ibland och detta är min drivkraft min även största svaghet i livet. Jag blir påmind om den då och då och när jag blir det så äcklats jag av mig själv och börja tänka på min barndom och då o då får jag upp minnen som jag har förtryckt för länge sedan vilket gör ont. För att blir som att uppleva som den första gången.
Jag brukar intala mig själv att det finns en familj med födds med som man älskar och blir älskad av. Den väljer man inte utan det är som många säger gudsgåva till en själv att få sin familj. Den familjen har dock en fördel eller nackdel beror på hur man ser på det och vänder o vrider på det. Den familjen älskar man för man måste och den familjen älskar en tillbaka för den måste. Sen finns det den andra familjen och den väljer man själv. Den älskar man för man väljer att älska den och den blir man älskad av för dom väljer att älska en tillbaka. Men den stora frågan är vilken är bäst?
För mig är detta även den av livets stora frågor, men om någon frågar mig så anser jag att det är den sistnämnda familjen som är bäst i mitt fall. Men samtidigt finns det inget jag önskar mer i livet än att ha en riktig familj.
Blod är tjockare än vatten brukar man alltid säga och de ligger nog något i detta men för mig har det alltid varit en nackdel och ingen fördel, jag hatar blodet som rinner i mina ådror och min högsta önskning i livet är att jag inte skulle slippa ha det i mina ådror. Det är min förbannelse jag vandrar denna jord med tills den dagen jag dör, jag är en riktigt problemlösare men detta kan jag inte göra något åt. Jag kommer från ingenting och är uppvuxen i en husvagn med två föräldrar som ingen av dom var någon direkt gåva från gud, vilket dock låter väldigt hemskt och kan få lite dåligt samvete att jag benämner det på detta sätt för att jag älskar ändå min far.
Min uppväxt är något jag har gjort till min största fördel och styrka i livet som har drivit mig och varit helt klart min största drivkraft i livet. Jag har gjorde ett val i mina sena tonår att sluta tycka synd om mig själv och använde allt jag har varit med om till något bra och det har fungerat bra. Köpt både lägenheter och hus har varit hyfsat rik en gång i tiden. Gjort allt som alla sa jag aldrig skulle göra för såna som ”vi” levde inte i hus eller körde nya bilar.
Men sanningen är med oavsett vad jag har för kläder eller vart jag bor eller vilken bil jag kör så rinner blodet från min mor fortfarande i mina ådror. Hennes DNA sitter i min kropp och finns delar av henne i mig. Det spelar ingen roll hur mycket pengar jag tjänar eller vem jag lyckats bli i livet så kan jag inte lösa eller fly ifrån detta. Det ger mig en sån sjuk panik ibland och detta är min drivkraft min även största svaghet i livet. Jag blir påmind om den då och då och när jag blir det så äcklats jag av mig själv och börja tänka på min barndom och då o då får jag upp minnen som jag har förtryckt för länge sedan vilket gör ont. För att blir som att uppleva som den första gången.
Jag brukar intala mig själv att det finns en familj med födds med som man älskar och blir älskad av. Den väljer man inte utan det är som många säger gudsgåva till en själv att få sin familj. Den familjen har dock en fördel eller nackdel beror på hur man ser på det och vänder o vrider på det. Den familjen älskar man för man måste och den familjen älskar en tillbaka för den måste. Sen finns det den andra familjen och den väljer man själv. Den älskar man för man väljer att älska den och den blir man älskad av för dom väljer att älska en tillbaka. Men den stora frågan är vilken är bäst?
För mig är detta även den av livets stora frågor, men om någon frågar mig så anser jag att det är den sistnämnda familjen som är bäst i mitt fall. Men samtidigt finns det inget jag önskar mer i livet än att ha en riktig familj.
