Tja
Är i en liknande situation med flerårig depression, i stort sett noll fysisk aktivitet det senaste decenniet och ett konstant jävla sötsug. Drog igång med styrketräning för några veckor sedan, både för fysisk och psykisk hälsa.
Som flera redan skrivit och enligt min egen erfarenhet så brukar inte ett totalstopp av godis funka så bra. Försök håll det på en låg nivå eller begränsa till en dag i veckan så du ändå har något att se fram emot. Alternativt byt ut godis mot snus
Sen som också skrivits så handlar det lite om en livsstilsförändring. Jäkligt trist att höra men jag börjar själv inse att det är vägen mot långvariga förändringar och förbättringar.
Oavsett vad du börjar utöva för träning så rekommenderar jag verkligen att logga det du gör. Varje gympass, löprunda, cykeltur, promenad eller vad du kan tycka är tillräckligt okej för att fortsätta med. Det ger iallafall mig motivation och inspiration till att fortsätta när jag i mitt fall tittar på veckorna som gått och att vikterna på gymmet ökar. Man känner sig lite nöjd då upplever jag det som iallafall.
Om ditt mål förutom att må bättre är att se bättre ut så kan det också vara en idé att ta bilder på dig själv och mäta typ midjemått/armar/bröstet nån gång i veckan och sen se förändringar över tid. Är också något som iallafall sporrar mig litegrann, även om det går långsamt. Jag får ingen kick av träningen varken under eller efter passet, men att se siffrorna i Excel-arket sakta gå åt rätt håll efter några veckor känns ändå helt okej. Det är vad jag ser fram emot, att logga fler pass och att märka och känna att det händer något. Låter jävligt pretantiöst inser jag nu men jag försöker tvinga mig in i detta, jag tycker också att socker e riktigt gött asså.
Allt måste inte ske över en natt, börja lite smått med att försöka käka lite bättre mat, dra ner på sötsaker men ta inte bort dom helt. Börja med nån fysisk aktivitet som är uthärdlig rent mentalt ("kul" kanske vissa skulle säga). Se om du kan få in mer vardagsmotion typ cykla till jobbet. Lite extra sömn ska ju heller inte skada sägs det, om du har möjlighet att få till det. Små förändringar.
Att sätta upp ett långsiktigt mål typ ett löparlopp eller en vikt du ska klara att lyfta om x veckor är bra. Jag skulle också vilja slå ett slag för kortsiktiga mål om du har svårt med motivationen eller att få träningen att bli av. Alltså nåt så simpelt som att packa gymväskan/snöra på sig löparskorna. Sedan blir nästa mål att ta sig utanför dörrn. Sedan kan man lika gärna börja utöva sin träning så länge som man orkar. Du kanske inte är såpass omotiverad men jag är det stundtals och det tankesättet hjälper mig litegrann.
Jag är absolut ingen expert, träningsfantast eller fitnessfreak. Jag har bara precis börjat jaga dom där jävla endorfinerna som folk påstår sig få av fysiskt aktivitet och en allmänt sundare livsstil. Återkommer om jag får tag på någon.
// StokeExtinguisher