Satslogik i praktiken.

Du ställer för höga krav på filosofin. Filosofin kan inte vara populistisk - inte alltid! Inte när vi närmar oss
eller tangerar metafysiska frågeställningar. Det är heller ingen fara med filosofin. Den finns där, den finns inom oss. Vi vet exempelvis att det före Sokrates/Platon fanns en ytterst sofistikerad tankekultur. Den finns även här och nu idag, den är visserligen dold, men den finns där. Och vad det gäller alltings primära mål uppfattar jag det som individens, den enskilde individens växande, för det syftet bör man ibland rensa ogräs. Sofisterna, som jag redan nämnde, hade som primärt syfte, liksom sokrates att nå sanningen, till detta krävs ibland lögnen - den resoluta lögnen för att parafrasera Nietzsche. Traditionen att målet för den enskildes strävanden bör vara kunskap är inget nytt; från Sokrates, via Stoikerna fram till våra dagar hos exempelvis Popper. För det ändamålet är man villiga att offra allt, ja vissa, t ex Stoikerna tvekade inte ens att tjäna som den värsta slav för tyranner. Man offrar kvinnor, man offrar kanske pengar, man offrar kanske maktställning - allt som i allmänhet anses som gott. Är inte detta heroiskt?

Men det finns en annan väg till insikt; sofistens väg, gycklarens, "musikantens", som sagt. Då finns det heller ingen risk för att verken blir bestående, men det är en annan historia.

Jag tror inte att filosofins "uppgift" - om det ens är meningsfullt att tala om något sådant - är att "frälsa" mänskligheten, utan att befordra enskilda individers väg mot kunskap. Det finns nämligen - enligt min tro - något gott, rätt och skönt, som vi kan närma oss och få syn på med vår inre blick - detta är inte något som snabbköpskassörskan eller hennes talesman kan, vill eller har tid att syssla med, utan något för ett fåtal priviligerade. Dessa priviligerade behöver inte "uppfattas" som priviligerade - vem bryr sig vad dom där tänker och tycker!

Det kan även tilläggas att inom filosofin, som ju kan beskyllas för att vara "egalitär" hör det sedan Sokrates tid till god ton att inte tala så mycket om språkbruk, utan med hjälp av den dialektiska metoden lyfta fram vad eleven redan vet, t ex att sidan på en dubbelt så stor kvadrat är lika lång som linjen man drar i sitt inre från den ursprungliga kvadratens hörn. Förstår du? Jag ser det i mitt inre, men känner inte till begreppen, eller dom tekniska "finesserna", ändå vet jag hur stor en dubbelt så stor kvadrat är: den är lika stor som denna imaginära linje. Jag behöver m a o inga satslogiska "verktyg" för att veta, på grundval av detta kända exempel kan man ana sig till att det inte behövs någon logik för att komma till insikt om det sannas natur.

Gällande andra stycket har jag följande kommentar: intressant!

Jag påstår inte att filosofin ska vara populistisk, det är det sista jag skulle hävda. Och knappast ställer jag för höga mål: är krav på begriplighet ofilosofiskt? Enligt mig är det själva filosofins uppgift, att bringa klarhet i komplicerade förhållanden. Annars är den inte användbar; filosofin är inte till för en liten avantgardeförsamling som mest beundrar sig själva.

Filosofins legitimeringsproblem beror till stor att den enbart bygger på vad enskilda tänkare i undanskuddade kontorsutrymmen har att säga, vilket i sin tur leder till att etiken får allt krångligare teorier, och att forskarna förlorar kontakten med världen utanför. Som Rilkes panter. Jag menar att alla dessa tänkare med välkammad kalluffs och raggsockor lever i en slags glaskupa, och att de genom sin inneslutna tillvaro inte kan leva som de lär. En sådan person kan på grund av krav på att fullända sin akademiska karriär eller för att imponera på beslutsfattare komma med de mest invecklade filosofiska hårklyverier som inte har någon som helst inverkan på dennes eller någon annan som helst personliga tillvaro. Javisst, A=A, men vad har det för betydelse för ett rumänskt gatubarn: ingenting hävdar jag. Att konstruera svårbegripliga satser för dess egen skull visar mer vilken enfaldig väg filosofen valt än satsens legitimitet.

Att satslogiken är ett välkänt begrepp utanför filosofins disciplin väcker därför heller ingen förvåning. Av samma skäl har forskning om logik egentligen aldrig saknat medel från allehanda fonder och stiftelser och gud vet varifrån. Det har, kort sagt, varit fint att stödja studiet av såväl logik som antik etik. Jag vet flera som fortfarande tycker att det är fint. Och inte nog med det, jag har rent av lyssnat på sådana fantaster som kan citera hela sidor ur Aristoteles nikomachiska etik. Utantill! Och javisst, detta kan ha ett visst underhållningsvärde på en tillställning med spansk Rioja, franska oliver och grekisk getost. Men för att göra filosofin mer anpassad till nutidens stressande och aktieplacerande prylälskande människa, är det av intet värde. Filosofins, och ytterst satslogikens problematik ligger ju i att den har svårt att hävda sig i vår sekulariserade värld, där ekonomi och politik svänger i takt med akutsjukhusens EKG-diagram och apotekens försäljningssiffror av Losec.

Om jag inte minns helt fel(det var några år sen sist) så kan man dra paraleller från Gödels osannolikhetssats till t.ex. paradoxer som tillåts uttryckas med vardagsspråk. Exempel: lögnarens paradox: "Nästa argument är sant. Föregående argument är falskt." saknar sanningsvärde. Om man anser att paradoxer är tillräckligt för att göra sant till falskt och falskt till sant och förkasta vardagsspråk så ska man göra det. Personligen förhåller jag mej skeptisk.

Förövrigt verkar du sinnesförvirrad eftersom du i ena stunden kallar mej man och i nästa stund kvinna. Du lever verkligen som du lär.

Tack för alla bra svar. Det finns ett användningsområde för satslogik och det förstod jag nog ändå. Att kunna skala bort allt invecklat retoriskt babbel och komma fram till kärnan av vad någon (exempelvis politiker) säger är alltid bra och satslogik kan nog fungera bra för det ändamålet. Satslogik behöver ju inte alltid heller innebära att man skriver om satser till formler... men just den delen av satslogiken borde ändå vara ganska ovanlig? Jag kan inte tänka mig att det är speciellt många som sysslar med det. Inom matematiken förstås.. där kan jag förstå att det används och även inom programering, men förutom det.

sen kan man ju trassla till det semantiskt också:

A: Ingenting är bättre än evig lycka

B: Den här logikdiskussionen är bättre än ingenting

Slutsats: Den här logikdiskussionen är bättre än evig lycka


mm...vilken tur att jag hittade hit