De flesta inom filosofi kan vara överens om att det enda som spelar människan roll är summan av vår subjektiva upplevelse av välbehag,
dvs välbehag minus obehag, lust minus olust osv.
http://en.wikipedia.org/wiki/Hedonic...life%20changes.
Citat:
The hedonic treadmill, also known as hedonic adaptation, is the observed tendency of humans to quickly return to a relatively stable level of happiness despite major positive or negative events or life changes.
"Hedonisk anpassning, är den observerade tendensen hos människor att snabbt återgå till en relativt stabil lyckonivå trots stora positiva eller negativa händelser eller livsförändringar."
Ni som ger pengar till tiggare med vetskap att hedonisk anpassning är realitet och vetenskapligt uppbackat, dvs att man inte blir lyckligare än vad man är.
Hur tänker ni? Och hur tänker ni andra som strävar mot det här "hjulet" som bara snurrar snabbare runt desto mer ni springer eller försöka klättra upp.
Ni kommer ingenstans, men ändå fortsätter ni att försöka nå mer njutning och tillfredsställelse.
Det går inte, så varför fortsätter ni? Hur tänker ni?
