Detta är ju mycket en fråga om dels intresse för mat i allmänhet, samt vilken förutfattad mening och inställning du har.
Jag är helt säker på att man kan, genom att bara ösa skräckhistorier och äckliga liknelser på varandra, få lite vem som helst att spy hastigt av ”
skitlukten” när man öppnar en burk strömming.
Men jag är också hoppfull om att det finns de som är dels historiskt kunniga/intresserade om hur det i gamla tider stod tunnor söderöver i varje gathörn där fisk låg och jäste och spred den doft över hela städer som Surströmming har. Vilket sedan på den tiden enkelt uttryckt användes som umami i matlagning lite likt vår tids fisksås. Svårt att översätta exakt. Men otroligt användbart under många hundra år.
Om man till denna kunskap intresserar sig för hur man lägger in strömmingen, hur den jäser, fermenteras och långsamt blir mogen.
Intresserar sig för traditionella sätt att äta den och med omsorg gör sig en tillagning man tror passar sig själv och sin smak, ja då skulle inte denna delikatess vara så ”pruttkul” och ”vidrig” att skvallra om.
Nej tyvärr är Dioxinhalterna i Östersjöströmming min sorg och oro.
Jag har, trots helt annan råvara, samma inställning till Dansk ost som har hög doft och underbar smak likt t ex Gamle Ole och Svarta Sara. Visst har jag många gånger hört att detta luktar bajs.
Vad svarar man då? Nej.
- han måste tyckt det luktat mumma 😆
