Lite grått hår på män e ju bara trevligt. Ser mer manligt ut på något sätt 
Tar ju hellre grått hår än flintis alla dar i veckan. Grått på kvinnor däremot... 
åh nej
Tar ju hellre grått hår än flintis alla dar i veckan. Grått på kvinnor däremot... åh nej
Citat:
Jag hade ångest tidigare för att jag var smällfet. Bollan hackade på mig occh jag bestämde mig för att operera magsäcken. Ångesten försvann, jag blev mera böjlig, jag fick ragg få krogen, allt är perfekt nu.
Hej på er,
Jag har enorma problem med min mentala hälsa och jag börjar bli orolig nu, på riktigt. Jag börjar få enorma ångestattacker och jag har för första gången känt mig en aning självmordsbenägen. Detta är inget jag säger bara för att få uppmärksamhet, men jag vill prata av mig lite och få lite input från andra människor. Jag kan må helt okej vissa dagar och känna att jag ser ju helt okej ut, jag är nog ändå inte så ful. Sen dagen efter kan jag bli helt paralyserad och få ångestattacker som sitter i flera timmar när jag ser mig själv i spegeln och tänker på mitt liv.
Jag är 27 bast nu, och jag har insett att jag är ful. Uppskattar mig själv till en 3.5/10. Har ganska dåliga definitioner i ansiktet, mjukare drag och vattniga/stirriga ögon. Riktigt fult och dåligt hår. Detta har blivit en besatthet för mig, jag kan inte sluta tänka på hur jag ser. ut Varje gång jag ser mig själv i en spegel mår jag oerhört dåligt och får ångest. Jag skulle uppskatta att jag lägger 4 timmar bara på att tänka på hur mycket jag ogillar mitt utseende varje dag. Jag undviker social kontakt och är väldigt isolerad. Har jag en nyklippt/stylad frilla och lite skägg, bra ljus kanske jag kan vara en 5/10 men känner mig bara som en bluff ändå.
Jag har testat massa olika frisyrer, från helsnagg till halvlångt, olika skäggstilar, få en solbränna osv men inget som verkligen ändrar något på riktigt. Gymmade stenhårt i två år och la på mig lite muskler men var lika oattraktiv för det. Jag tänkte alltid att så fort jag fixar X, så kommer allt att lösa sig. Men jag har testat och försökt med så jävla mycket nu hamnar ändå tillbaka på ruta ett. Jag motionerar och har normalt BMI.
Och nu har jag märkt av ytterligare en grej som får mig att må ännu sämre. Jag börjar redan vid 27 års ålder bli gråhårig. Jag hade ett par gråa hårstrån för ett par år sedan, och idag har jag säkert 20-30 helt VITA hårstrån över skallen så jag kommer förmodligen vara ordentligt vithårig när jag är 30.
Tror detta är triggat av stress/mental ohälsa då ingen i min släkt blivit gråhårig såhär tidigt. Jag äter grönsaker varje dag, fruktdrycker/bär och minst 20g protein från djur varje måltid så beror nog inte på kosten tyvärr.
Jag har inte haft några riktiga kompisar på tio år. Jag har ett heltidsjobb där jag träffar folk och har lite ytliga kontakter med kolleger, det är den enda sociala kontakten jag har. På min fritid är jag helt ensam med ångest och sitter mest hemma Jag har genom åren försökt få kompisar eller träffa en partner men har misslyckats katastrofalt. Så fort jag börjar prata med en tjej så dör samtalet så fort jag slutar ställa frågor, får aldrig några frågor tillbaka så min attraktionskraft är NOLL.
Det som jag verkligen är så oerhört frustrerad över är att jag har haft dessa tankar för flera år sedan, och att jag fortfarande sitter i samma sits trots att jag försökt med massa olika saker.
Jag har enorma problem med min mentala hälsa och jag börjar bli orolig nu, på riktigt. Jag börjar få enorma ångestattacker och jag har för första gången känt mig en aning självmordsbenägen. Detta är inget jag säger bara för att få uppmärksamhet, men jag vill prata av mig lite och få lite input från andra människor. Jag kan må helt okej vissa dagar och känna att jag ser ju helt okej ut, jag är nog ändå inte så ful. Sen dagen efter kan jag bli helt paralyserad och få ångestattacker som sitter i flera timmar när jag ser mig själv i spegeln och tänker på mitt liv.
Jag är 27 bast nu, och jag har insett att jag är ful. Uppskattar mig själv till en 3.5/10. Har ganska dåliga definitioner i ansiktet, mjukare drag och vattniga/stirriga ögon. Riktigt fult och dåligt hår. Detta har blivit en besatthet för mig, jag kan inte sluta tänka på hur jag ser. ut Varje gång jag ser mig själv i en spegel mår jag oerhört dåligt och får ångest. Jag skulle uppskatta att jag lägger 4 timmar bara på att tänka på hur mycket jag ogillar mitt utseende varje dag. Jag undviker social kontakt och är väldigt isolerad. Har jag en nyklippt/stylad frilla och lite skägg, bra ljus kanske jag kan vara en 5/10 men känner mig bara som en bluff ändå.
Jag har testat massa olika frisyrer, från helsnagg till halvlångt, olika skäggstilar, få en solbränna osv men inget som verkligen ändrar något på riktigt. Gymmade stenhårt i två år och la på mig lite muskler men var lika oattraktiv för det. Jag tänkte alltid att så fort jag fixar X, så kommer allt att lösa sig. Men jag har testat och försökt med så jävla mycket nu hamnar ändå tillbaka på ruta ett. Jag motionerar och har normalt BMI.
Och nu har jag märkt av ytterligare en grej som får mig att må ännu sämre. Jag börjar redan vid 27 års ålder bli gråhårig. Jag hade ett par gråa hårstrån för ett par år sedan, och idag har jag säkert 20-30 helt VITA hårstrån över skallen så jag kommer förmodligen vara ordentligt vithårig när jag är 30.
Tror detta är triggat av stress/mental ohälsa då ingen i min släkt blivit gråhårig såhär tidigt. Jag äter grönsaker varje dag, fruktdrycker/bär och minst 20g protein från djur varje måltid så beror nog inte på kosten tyvärr.Jag har inte haft några riktiga kompisar på tio år. Jag har ett heltidsjobb där jag träffar folk och har lite ytliga kontakter med kolleger, det är den enda sociala kontakten jag har. På min fritid är jag helt ensam med ångest och sitter mest hemma Jag har genom åren försökt få kompisar eller träffa en partner men har misslyckats katastrofalt. Så fort jag börjar prata med en tjej så dör samtalet så fort jag slutar ställa frågor, får aldrig några frågor tillbaka så min attraktionskraft är NOLL.
Det som jag verkligen är så oerhört frustrerad över är att jag har haft dessa tankar för flera år sedan, och att jag fortfarande sitter i samma sits trots att jag försökt med massa olika saker.
Citat:
Hej på er,
Jag har enorma problem med min mentala hälsa och jag börjar bli orolig nu, på riktigt. Jag börjar få enorma ångestattacker och jag har för första gången känt mig en aning självmordsbenägen. Detta är inget jag säger bara för att få uppmärksamhet, men jag vill prata av mig lite och få lite input från andra människor. Jag kan må helt okej vissa dagar och känna att jag ser ju helt okej ut, jag är nog ändå inte så ful. Sen dagen efter kan jag bli helt paralyserad och få ångestattacker som sitter i flera timmar när jag ser mig själv i spegeln och tänker på mitt liv.
Jag är 27 bast nu, och jag har insett att jag är ful. Uppskattar mig själv till en 3.5/10. Har ganska dåliga definitioner i ansiktet, mjukare drag och vattniga/stirriga ögon. Riktigt fult och dåligt hår. Detta har blivit en besatthet för mig, jag kan inte sluta tänka på hur jag ser. ut Varje gång jag ser mig själv i en spegel mår jag oerhört dåligt och får ångest. Jag skulle uppskatta att jag lägger 4 timmar bara på att tänka på hur mycket jag ogillar mitt utseende varje dag. Jag undviker social kontakt och är väldigt isolerad. Har jag en nyklippt/stylad frilla och lite skägg, bra ljus kanske jag kan vara en 5/10 men känner mig bara som en bluff ändå.
Jag har testat massa olika frisyrer, från helsnagg till halvlångt, olika skäggstilar, få en solbränna osv men inget som verkligen ändrar något på riktigt. Gymmade stenhårt i två år och la på mig lite muskler men var lika oattraktiv för det. Jag tänkte alltid att så fort jag fixar X, så kommer allt att lösa sig. Men jag har testat och försökt med så jävla mycket nu hamnar ändå tillbaka på ruta ett. Jag motionerar och har normalt BMI.
Och nu har jag märkt av ytterligare en grej som får mig att må ännu sämre. Jag börjar redan vid 27 års ålder bli gråhårig. Jag hade ett par gråa hårstrån för ett par år sedan, och idag har jag säkert 20-30 helt VITA hårstrån över skallen så jag kommer förmodligen vara ordentligt vithårig när jag är 30. Tror detta är triggat av stress/mental ohälsa då ingen i min släkt blivit gråhårig såhär tidigt. Jag äter grönsaker varje dag, fruktdrycker/bär och minst 20g protein från djur varje måltid så beror nog inte på kosten tyvärr.
Jag har inte haft några riktiga kompisar på tio år. Jag har ett heltidsjobb där jag träffar folk och har lite ytliga kontakter med kolleger, det är den enda sociala kontakten jag har. På min fritid är jag helt ensam med ångest och sitter mest hemma Jag har genom åren försökt få kompisar eller träffa en partner men har misslyckats katastrofalt. Så fort jag börjar prata med en tjej så dör samtalet så fort jag slutar ställa frågor, får aldrig några frågor tillbaka så min attraktionskraft är NOLL.
Det som jag verkligen är så oerhört frustrerad över är att jag har haft dessa tankar för flera år sedan, och att jag fortfarande sitter i samma sits trots att jag försökt med massa olika saker.
Jag har enorma problem med min mentala hälsa och jag börjar bli orolig nu, på riktigt. Jag börjar få enorma ångestattacker och jag har för första gången känt mig en aning självmordsbenägen. Detta är inget jag säger bara för att få uppmärksamhet, men jag vill prata av mig lite och få lite input från andra människor. Jag kan må helt okej vissa dagar och känna att jag ser ju helt okej ut, jag är nog ändå inte så ful. Sen dagen efter kan jag bli helt paralyserad och få ångestattacker som sitter i flera timmar när jag ser mig själv i spegeln och tänker på mitt liv.
Jag är 27 bast nu, och jag har insett att jag är ful. Uppskattar mig själv till en 3.5/10. Har ganska dåliga definitioner i ansiktet, mjukare drag och vattniga/stirriga ögon. Riktigt fult och dåligt hår. Detta har blivit en besatthet för mig, jag kan inte sluta tänka på hur jag ser. ut Varje gång jag ser mig själv i en spegel mår jag oerhört dåligt och får ångest. Jag skulle uppskatta att jag lägger 4 timmar bara på att tänka på hur mycket jag ogillar mitt utseende varje dag. Jag undviker social kontakt och är väldigt isolerad. Har jag en nyklippt/stylad frilla och lite skägg, bra ljus kanske jag kan vara en 5/10 men känner mig bara som en bluff ändå.
Jag har testat massa olika frisyrer, från helsnagg till halvlångt, olika skäggstilar, få en solbränna osv men inget som verkligen ändrar något på riktigt. Gymmade stenhårt i två år och la på mig lite muskler men var lika oattraktiv för det. Jag tänkte alltid att så fort jag fixar X, så kommer allt att lösa sig. Men jag har testat och försökt med så jävla mycket nu hamnar ändå tillbaka på ruta ett. Jag motionerar och har normalt BMI.
Och nu har jag märkt av ytterligare en grej som får mig att må ännu sämre. Jag börjar redan vid 27 års ålder bli gråhårig. Jag hade ett par gråa hårstrån för ett par år sedan, och idag har jag säkert 20-30 helt VITA hårstrån över skallen så jag kommer förmodligen vara ordentligt vithårig när jag är 30.
Tror detta är triggat av stress/mental ohälsa då ingen i min släkt blivit gråhårig såhär tidigt. Jag äter grönsaker varje dag, fruktdrycker/bär och minst 20g protein från djur varje måltid så beror nog inte på kosten tyvärr.Jag har inte haft några riktiga kompisar på tio år. Jag har ett heltidsjobb där jag träffar folk och har lite ytliga kontakter med kolleger, det är den enda sociala kontakten jag har. På min fritid är jag helt ensam med ångest och sitter mest hemma Jag har genom åren försökt få kompisar eller träffa en partner men har misslyckats katastrofalt. Så fort jag börjar prata med en tjej så dör samtalet så fort jag slutar ställa frågor, får aldrig några frågor tillbaka så min attraktionskraft är NOLL.
Det som jag verkligen är så oerhört frustrerad över är att jag har haft dessa tankar för flera år sedan, och att jag fortfarande sitter i samma sits trots att jag försökt med massa olika saker.
Väldigt tråkigt och höra men du är sällan ensam om detta även om det inte är till någon tröst kanske.
Jag delar gärna från min egen erfarenhet även om det kanske känns svårt att jämföra. Snyggheten man besitter kan ha sina fördelar och se ut så men jobbar man inte med sig själv inifrån kommer man inge vart, allt går i krasch oavsett vad du gör.
Karaktär och bra självkänsla är allt! Finns många människor som är riktigt fula och har partner snygg som ful, vad som skiljer dem åt är deras självkänsla framförallt. Här kommer det viktiga för att bygga detta. Hitta intressen som tar dig utanför hemmet eller pyssla med saker som får din hjärna att sluta älta " att älta är själens cancer".
BÖRJA SPRING, rör på dig 10min räcker ibörjan, få upp pulsen bara, bygg om din kemi i hjärnan och tro det eller ej du kommer känna skillnad hur du kemiskt mår, de värsta man kan göra är att sitta hemma då blir allt värre, vi var inte gjorda för att sitta still, man tror man blir bättre, hittar energi osv men de blir sämre. Är man deprimerad och behöver hjälp ska man givetvis söka detta och få stöd. Alla behöver stöd och vägledning i denna knäppa värld. Så fort de blir att man tänker som satan då blir allt svart och grått, leder sällan nån vart. (iofs skrev du att du motionerar oklart mängd/hur)
Som många tidigare att snackat om och som min erfarenhet själv hjälpt mig då min egen snygghet inte tagit mig längre en några månader i förhållande (flertalet), då jag oftast får panik och har "needy behov" av bekräftelse för att hitta lugn/konflikträdsla/ ej säga vad jag tycker egentligen, men när det själva verket handlar om något man själv måste ta itur med. Du måste göra en resa med dig själv. Det handlar mycket om intalade delar och snacka schysst om dig själv oavsett vad du känner i grunden om dig själv.
Stå för vad du tycker och tänker (lagom dos) oavsett är vad som kommer få folk att börja snacka med dig mer. När man är hemma mycket kan man inte heller hitta ord eller frågor eller ha en skön känsla i sociala sammanhang man blir helt trött i huvudet och känner sig nästan dum. Oftast för det inte händer något i ens liv heller, man blir naturligt deppig. Att tala är guld, men inte lätt och många är konflikträdda och undviker sig själv och sina egna behov, vilket föranleder till sämre självkänsla och kanske även självförtroende. Frågor du vill ha kommer inte alltid av ditt frågande mot dom, du kommer också märka att många människor är skit tråkiga och inte värda att ställa frågor till, bara hoppa till nästa.
Byt miljö/stad eller plats, pröva nytt jobb. Res gärna, testa måla eller vad du vill så kommer du märka att mycket blir lättare även om allt de där är bara delar av ett stort pussel i ens liv, tro de eller ej. Så skapar du historia som blir intressant att ta del av. Skratta ofta åt dina misstag och dela med dig.
Utseendefixeringen är en nitlott alla tror att bara man kommer i mål i detta så löser sig allt, mycket vanligt men helt fel väg oavsett i muskler eller frisyrer och kläder. Visst de kan känns skönt och byta om och skaffa nytt i garderoben ibland och ger en viss kick och hopp om attraktion men den skall komma från dig, inte andra huvudsakligen, allt annat är en bonus. Om utseendet blir så starkt kopplat till ens självkänsla så blir man beroende av andras bekräftelse, men det blir en falsk överföring som inte fyller dig på riktigt. Den självkänslan kan bara du bygga sann inom dig.
Man blir aldrig nånsin bli klar med sig själv (evig lycklig) och kommer alltid ha svarta dagar, som man lär sig leva i. Det som gör ljusa dagar bättre. Men man kan minimera många faktorer som får det att bli mycket lättare och bättre.
Allt ovan stämmer kanske inte på dig men som du märker delar jag från mig själv. Vi alla har egna individuella behov.
__________________
Senast redigerad av rawjudge 2020-07-20 kl. 02:41.
Senast redigerad av rawjudge 2020-07-20 kl. 02:41.
__________________
Senast redigerad av PK-befriad 2020-07-20 kl. 02:28.
Senast redigerad av PK-befriad 2020-07-20 kl. 02:28.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
