Hur pallar folk bo i tråkiga skitstäder?

TS, att du ens nämnder Lund bland de övriga tråkmånsarna är bara obegripligt.
Lund ligger väl 15 min från Malmö? Staden i sig är inte så illa heller, mycket akademiker bl.a.

Lund och Kalmar är gamla fina städer jämför inte dessa med tex. Katrineholm, Kumla och Karlskoga, för där är det tråkigt på riktigt.

Du glömde nämna Stockholm Uppsala Örebro

Tråkigaste städerna är helt enkelt de som inte alls har någon egen identitet, som är som plåster på huvudstaden. T ex Västerås. Gävle håller på att bli likadan. Kungsbacka vad gäller Göteborg. Borås är däremot så stort så det blir en egen storstadspuls.

Höjden av kul för mig är att gå i skogen och lyssna på musik i mina lurar, så för är typ Kluk eller Åled mycket roligare än någon av rikets stora städer, där det långt till skogen och en massa jävla folk överallt.

Det enda jag förknippar med svenska storstäder är överfallsrån, hundbajs på trottoaren, kändiskult och folk på som tar fotboll på för mycket allvar. Kan leva utan det.

Har provat olika.

Leker hellre med kottar i skogen än i en stadspark.

Västerås är väldigt industreillt och har för många grå betongklossar i centrum. Staden saknar den elegans och omisskännliga karaktär som tex Örebro har. Borås och Eskilstuna är mellanstora städer som inte når upp till att vara riktig svensk storstad utan de blir mer som större pendlingsorter till Göteborg resp. Stockholm.

Jag tänker på ungefär samma sätt som du Vad gör man förresten i Sthlm som man inte kan göra i dessa brukshålor? Visserligen har en större stad ett bredare utbud när det gäller föreningsliv och affärer men dessa fördelar uppväger ändå inte nackdelarna. I Sthlm måste man spendera halva sin lön på att betala hyra, käka lunch på dyra restauranger och ägna helgen åt att dricka svindyr öl på krogen. Detta blir ganska tråkigt efter några månader så jag undrar återigen varför man vill bo i sthlm när man kan få ett betydligt rikare liv i resten av landet.

Just nu bor jag i en ganska liten stad men det finns några trevliga individer här också. Vi har t.ex. suttit och spelat brädspel några helger med lite whisky, vandrat i skogen och kollat på vacker natur o.s.v. Jag kan även spara undan pengar varje månad och tröttnar jag på bruksorten reser jag bara till en större stad på helgen. En annan bra sak med Sverige är 5 veckors semester vilket betyder att man kan resa utomlands ett par gånger om året om man så önskar. Jag har faktiskt vänner som bor i både sthlm och Göteborg och de har faktiskt en sämre levnadsstandard. Jag sitter även och kollar på hemnet ibland för att köpa hus med braskamin. På grund av att jag inte bor i Sthlm har jag tillgång till nästan gratis ved, d.v.s uppvärmning, en tomt där jag kan odla lite egen mat vilket sänker mina levnadsskostnader ytterligare och ger livsskvalité. På grund av mitt flitiga sparande kommer jag att ha väldigt låga bolån när jag väl köper huset och när olyckan inträffar, alltså om jag får barn, kommer det att kännas tryggt här. När jag jämför mitt liv med polare i Sthlm skulle jag säga att min levnadsstandard är högre både materialistiskt och emotionellt. Om man får barn i Sthlm måste man köpa bil, betala vägtullar och hyra en dyr parkeringsplats, hitta en svindyr barnomsorg o.s.v. samtidigt som familjen måste trängas ihop i en trång andra-hands lägenhet. Vill jag bada på sommaren har jag en sjö knappt 1 km från där jag bor.

Så tacka vet jag landsbygden där man kan leva drägligt och får man barn kan de få leka på en äkta gräsmatta, bygga kojor i skogen medan jag sitter på en fin altan och dricker kaffe i morgonsolen Jag växte visserligen upp i en annan bruksort och flyttade utomlands när jag var mogen men sedan tröttnade jag på "urban-livet" och flyttade tillbaka till mina hemtrakter igen. När man är ung tror man alltid att gräset är grönare på andra sidan och det där coola livet i storsta'n är det enda rätta, eller att allt är roligare utomlands. Men man tröttnar snabbt på att alla människor har en annan kultur, sunkiga pubar och att man måste jobba även om man bor utomlands. Storsta'n i Sverige betyder även att allt är svindyrt, seg vardag och dryga människor som tror att de är världens centrum bara för att de bor i Sthlm och har en skum sushibar runt hörnet. Landsbygden med vacker natur runt hörnet, 5 minuters avstånd till allting är faktiskt mycket roligare. Om jag blir uttråkad kan jag alltid spela något skojigt online-spel, läsa en bra bok eller helt enkelt gå ut i skogen

Givetvis ger livet utanför städer högre livskvalitet, finns väl studier på det dessutom.
Har alltid tyckt lite synd om dessa människor som söker sin lycka i att sitta på dyrt café, gå i butiker och trängas i gallerior och centrum.
Förmodligen är de oroliga och rastlösa själar som söker den där externa lyckan och då blir det konsumtion.
Jag känner folk som inte ens kan sitta hemma en hel dag utan att få panik, då är ju något riktigt illa

Stockholm har en massa små trånga matbutiker. Som lanthandlar fast mitt i smeten.

Då förstår jag att folk tröttnar och börjar beställa hem maten istället.

Massmedia har förresten nu i Corona-tider och hemarbete-tider börjat propagera för att bo på landet. Självklart är anledningen aldrig mångkulturen som pockar på.

För att vara lite konspiratorisk så verkar de nuvarande trenderna vara att vår sociala interaktion med varandra ska kunna kontrolleras av någon överstatlig, eller statlig makt. Huruvida denna makt består av UFO:n, ödlor eller Mogge i Rosenbad låter jag vara osagt men en baksida av digital kommunikation är att den kan övervakas av en tredje part. Om människor bor i städer kommer de närmare varandra och kan träffas fysiskt till skillnad från landet. Det blir således enklare att övervaka ett glesbefolkat land än om människor bor "nästgårds" med varandra i städer. Om människor träffas fysiskt kan de odla dåliga politiska åsikter eller kanske använda otillbörliga svordomar utan att någon tredje part får kännedom om dessa "fruktansvärda illdåd".

Som belägg för min konspiration är att städer har blivit allt sämre och dyrare att bo i, jobb kan utföras på distans tack vare internet och e-handeln innebär också att man inte behöver bo där affärerna finns.

Byxelkrok var ju bara för kul att det var med. En av det minsta samhällen man kan tänka sig. Men faktiskt väldigt vackert och charmigt. Svårt att tycka illa om trots sin litenhet. Kalmar är ju en smått otrolig stad med strand och brygga i staden och sandskulptur tävling. Kanske ett av sveriges charmigaste slott och en jättevackertutformad stad som går runt och är inte bara upplagd kring en gata (som Örebro, Växjö eller Karlskrona). Lund är ju också ganska fint tycker jag. Jag själv bor i Stockholm för övrigt och börjar bli vansinnigt trött på just större städer (och jag vet att Stockholm inte är London men där vill jag ännu hellre inte bo).