Hur pallar folk bo i tråkiga skitstäder?

Tänkt på det några gånger nu, hur pallar folk/ni bo där ni bor, om ni då är bosatta på en ort som generellt anses som jävligt tråkig. Exempel på städer är:

Borås
Sundsvall
Skellefteå
Piteå
Gävle
Sandviken
Ludvika
Borlänge
Kalmar
Byxelkrok
Lund

osv.

Vad gör man där liksom? Jag säger inte att storstäderna är så mycket bättre, hela Sverige börjar mer och mer likna en jävla soptipp, men i Göteborg t ex så finns det ju rätt mycket man kan göra till skillnad mot i Gävle. Har varit i Gävle ett par gånger och hela jävla staden stinker fan skit, ni har gnällig och provocerande dialekt och staden bjuder inte på någonting välkomnande. Skulle nog hellre sitta på livstid på Kumla än att tvingas bo i den jävla hålan.

Ännu värre måste det ju vara för er som bor i små samhällen man aldrig hört talas om. Samhällen där man måste ta bilen 3 mil till närmsta skitaffär för att köpa mjölk och snus. Hur fan orkar ni liksom?

Av samma anledning som att du bor kvar i lilla mörka, kalla och tråkiga skitlandet Sverige istället för att flytta till Florida, Tokyo eller Seychellerna. Det är lättare att bo kvar än att flytta.

Stockholm är bäst. Vatten, grönområden, parker. En stad att promenera och flanera i. Norr Mälarstrand, Riddarholmen, Strömkajen, Strandvägen, Djurgården, vid vattnet utmed Brommalandet eller Norra Djurgården, Bergianska trädgården, Långholmen. Och Stockholms skärgård! Waxholmsbåtarna, strandbaden vid Mälaren, Stadshusterassen, Tanto, Nationalmuseum, Waldemarsudde, Galärvarvsparken. Massor av restauranger med högklassiskt kök, mängder med caféer, pubar o.s.v. En stad med mänskliga proportioner, den absoluta motsatsen till städer som New York! Stockholm i mitt hjärta!