Måste man alltid bli "bonusförälder?"

Jag har en kk sen 2 år tillbaka och vi ses ungefär 5dagar i veckan ibland mer. Självklart blir det mindre när jag har barnen varannan vecka men han träffar dem ibland och småpratar/skojar med dem och så. Vi umgås precis som vilka poolare som helst och barnen är rätt små och tycker inte det är några konstigheter. Min kk brukar skoja om att han är deras bonuspappa eller extrapappa vilket får mig att vilja kräkas i munnen. Inte för att han är en dålig person eller ngt personligt mot honom utan just det här med bonus-pappa begriper jag mig inte på. (Och jag fattar så klart att han skojar) Mina barn har redan en pappa,en fantastisk sådan. Om jag någon gång skulle träffa någon i framtiden och jag skulle känna mig redo för en relation måste man då räkna med honom i ngt slags ansvarsområde kring ungarna? Kan han inte bara va en pojkvän till mig och en "rolig farbror för ungarna" typ?förstår verkligen inte grejen.... kan någon förklara?

Du verkar inte fatta mycket du.. Om det är så att en ny vuxen komer in i familjen, dvs att denne bor, äter middag och tillbringar sin fritid med er så blir det liksom inte "rolig farbror" längre, utan en vuxen som oavsett vad du tycker får en roll som "extrapappa" i barnens liv.

Du verkar inte klara av att betrakta situationen ur ett barnperspektiv så jag föreslår att du kör vidare på kk-spåret tills du blivit vuxen (kräks lite i munnen).

Det beror väl på om ni bor ihop eller hur mycket ni ses med barnen? Det blir svårt att inte låta en annan vuxen få säga till om något om man involverar hen i barnens liv... Du får väl klargöra hur du känner inför uttrycket bonusförälder och att man inte automatiskt är en extra förälder för att man är ihop med någon som har barn, men att man kan vara en bra vuxen förebild och ha en relation till barnen som grundar sig på ömsesidig respekt. Jag skulle tro att de flesta som själva har barn skulle tycka att det var ganska skönt att slippa epitetet bonusförälder.

Extremt omoget att kalla sin relation för KK och samtidigt dra in barn men vänta på att bli "redo för någon i framtiden". Känns som om du utnyttjar killen om man läser mellan raderna och att han vill mer medan du är dum i huvudet som tar personligt illa upp av att den du har sex med i flera år och umgås med och även kring dina barn, känner sig som mer än ett ligg.

- får jag prutta vid bordet?
- det får du fråga mamma

- Jag tror jag skiter i läxorna idag
- jaha, och varför talar du om det för mig?

- Jag borstade inte tänderna igår, men säg inget till mamma
- absolut inte, jag har inte med det att göra

- tycker du att barn skall knarka
- nä
- men lite hasch kan jag väl prova
- tja, inte bryr jag mig om det. Det får du ta med mamma och din pappa

- jag blev mobbad idag, buhuhu + gråt
- det var ju tråkigt, men det är sånt som man läser om idag
- men vad skall jag göra, mamma är inte hemma!
- du får vänta tills hon kommer hem och kan du inte stilla dig kan du ringa BRIS

- du verkar inte bry dig om oss?
- jodå, men inte mer än en random unge på stan

- Varför säger du inget när jag inte går ut med min hund . mamma tjatar ju?
- därför att jag skiter i både dig och din hund och är här endast för att dels jag inte vill vara ensam, dels för att knulla din mamma.

Självklart inte... men det krävs kanske att man för en dialog om det med den man träffar så att motparten är med på vad det är du vill. Kommunikation är ju faktiskt en viktig nyckel i alla typer av relationer. Är du tydlig från början med den du träffar så blir det mindre friktion kring det senare.

Jag är i en relation sedan fyra år tillbaka. Vi har båda barn sedan tidigare. Vi bor inte tillsammans men träffar varandras barn emellanåt. Ingen av oss ser oss som bonusförälder till dem andres barn ännu sålänge och för min egen del tvivlar jag starkt på att det kommer att förändras.

Är väl som de andra säger, varken en KK eller pojkvän behöver väl bli ngn bonuspappa till dina barn om de bara träffas sporadiskt. Då är det väl samma relation som barnen har till dina andra kompisar (som du inte ligger med). Min bästa väninna är ofta hos oss och kan säga till barnen, hjälpa dem med saker etc, och inte kallar jag henne barnens bonusmamma för det.

Men om ni börjar göra saker med barnen som ett vuxenteam, och särskilt om ni flyttar ihop, så måste ju mannen få befogenheter att bete sig som en ansvarig vuxen i barnens liv.

Mammas kk.
Mamma tror inte vi förstår att denna roliga farbror knullar henne.

Bra förebild för barnen.

Du skulle så klart aldrig presenterar honom för barnen.
Du verkar sakna all form av förståelse för hur barn fungerar.

Om han kallar sig för barnens bonuspappa eller plastpappa, "på skämt", jag tror han vill antyda att han är redo för nästa steg, att ni blir fästefolk på riktigt...

OCH observera, han kallar sig inte för pappa - ens på skämt. Han är klart medveten om att de HAR en bra pappa, och han avser INTE att konkurrera.

Men han är villig att komplettera med det som HAN kan bidra med....

Fint så. Var rädd om denna kk. Bra material till din nästa man.

Ni ses jävligt mycket för att vara vara kk..? Vad kräks du över? Att bli bonusförälder är något naturligt som kommer med tiden.. det växer fram. Men du verkar inte våga släppa in klokt och staga dig? Vill han kanske mer än du vill?

Detta.