Paradoxen med peer review och demarkation av vetenskap

Ett problem med påståendet att peer review, granskning av experter i samma "ämne", skulle avgöra vad som är vetenskap är att det då skulle vara omöjligt för någon utanför "ämnet" att avgöra om det var vetenskapligt eller inte. Till exempel, hur går det att avgöra att astronomi är vetenskap och astrologi är pseudovetenskap, eller att evolutionsbiologi är vetenskap och genus är pseudovetenskap? Falsifierbarhetskriteriet är förstås en lösning, men för att det ska kunna sortera ut vetenskap från pseudovetenskap måste det väl ha generell, icke ämnesspecifik access? Om det påstås att det är "experter på området" som avgör vad som "är falsifierbart i det ämnet för att de är experter på ämnet", vad skiljer då astronomer som granskar andra astronomer från astrologer som granskar andra astrologer?

Alltså: falsifierbarhetskriteriet måste vara generellt (oberoende av "ämne") för att vara en demarkation som skiljer vetenskap från pseudovetenskap. Hur går det ihop med påståendet att "experter på området" skulle avgöra vad som var en falsifierbar förutsägelse?

Kan du komma på en enda sak med astrologi som skulle kunna gå att falsifiera?

Det kan jag inte, därför anser jag att astrologi är pseudovetenskap. Men om man godtar peer review-kriteriet istället för att tänka själv, vad hindrar då astrologer som reviewar andra astrologer från att säga "astrologi är falsifierbar för att experter på astrologi säger att den är falsifierbar". De skulle kunna säga att jag inte är kompetent att säga att astrologi inte är falsifierbar för att jag inte är astrolog.

Poängen är alltså skillnaden mellan falsifierbarhet och peer review.

Det finns ju många präster och religiösa fanatiker som envisas med att religion är en vetenskap också. Man måste dock ifrån ett utomstående perspektiv kunna förstå om något går att falsifiera för att kunna kalla det en vetenskap, så det räcker inte när de håller varandra om ryggen.

Man skulle t.ex kunna få fram Jesus DNA ifrån Turin-shroud, och om det inte vore mänskligt (och inte tillhöra något känt djur heller) så skulle man kanske kunna bevisa att han var en gud, men det har man inte lyckats med. Det duger inte att säga att "vittnesmål finns", det måste vara fysiska fakta som man kan ta fram och mäta, det måste vara repeterbara experiment också, inte bara gå att falsifiera.

Det är betydligt högre beviskrav inom vetenskapen än inom rättsväsendet om vi säger så.

Jag håller helt med om att det krävs generell access med falsifierbarhet. Det jag skrev är exempel på att peer review-kriteriet inte kan skilja vetenskap från pseudovetenskap. Jag tror inte på astrologi, lika lite som satirikern som skickade in nonsensartiklar till genustidskrifter för att visa vilken skit de släpper igenom trodde på genus.

Det stämmer att peer-review inte kan skilja på sådant, det är till mer för att se till så att metoder och slutsatser är rimliga för att påvisa något inom ett redan etablerat fält. Någon som har en hög intelligens och förstår begreppen och ordvalen kan förstå det lika bra som någon som har en titel, det är ju kunskapen som är det viktiga inte titeln.

"Att påvisa" är mot falsifierbarhetskriteriet. Teorier kan motbevisas men inte bevisas.

Hur skulle det gå att avgöra vad som är "ett etablerat fält"? Teoretisk fysik gjorde exempelvis stora framsteg mot mer universella teorier under tidigt 1900-tal men har stått stilla sedan dagens extrema fixering vid peer review infördes omkring 1970. 50 år med enad elektromagnetisk kraft, stark och svag kärnkraft och ingen kvantgravitation i sikte.

En sådan förmåga till vetenskap gör ju hela indelningen i "fält" till ett hinder och inte en hjälp. Den som kan tänka ut vad en teori gör för falsifierbara förutsägelser bör söka all information som är relevant för dessa förutsägelser, inte avgränsa sig till ett "ämne". Att läsa en kataloglista med data som är relevant för en teori som i utbildningarna är inte fruktbart när det gäller att testa nya teorier och göra framsteg, eftersom olika teorier givetvis gör olika falsifierbara förutsägelser.

Det är hela ämnet som bedöms som vetenskap. När det finns konsensus om att till exempel populationsgenetik är vetenskap, rullar det på inom det ämnet. När ett helt ämnesområde börjar mista sitt anseende stöts det ut ur det akademiska samfundet.

Att utifrån klassa ett "ämne" som vetenskapligt eller ovetenskapligt är inte logiskt förenligt med att anse att olika "ämnen" kan ha olika metoder för att avgöra vad som är vetenskap, och därmed inte heller logiskt förenlig med åsikten att det krävs specialistkunskap inom ett ämne för att kunna avgöra vad som är vetenskapligt "i det ämnet". Det är alltså ett självmotsägande hyckleri att ens försöka skapa "konsensus om vad som är ett vetenskapligt fält" samtidigt som man tror att peer review behövs för att skilja vetenskap från pseudovetenskap.

För övrigt är konsensussökande ett hinder för falsifierbar vetenskap, då falsifierbarhet innebär att teorierna ska testas med empiriska data och inte dömas efter sin likhet eller olikhet med andra teorier.

Nu känner jag att du flummar till det hela lite i onödan. Jag utgår ifrån att vi pratar om artiklar publicerade i en vetenskaplig journal, och där har man kommit fram till en slutsats, det är denna slutsats jag pratar om när jag använder ordet påvisa. Redan från början behövs det en teori(t.ex att en viss partikel är luftburen) som man utgår ifrån för att ens komma igång med experimenten, något man söker bekräfta genom falsifieringsmetoden. Även om man sällan kan bevisa något till 100% så kan man i det här fallet ändå bevisa att viss % av en partikel är luftburen efter 3 timmar med indikationer på halveringstid osv.

Vad som etablerar ett fält är ju att en eller några pionjärer etablerar forskning inom det, vilket sprider sig och skapar intresse genom falsifierbara/verifierbara experiment som ger upphov till flera teorier. Repetition är viktigt som jag nämnt tidigare, en "fluke" eller två som t.ex cold fusion duger inte. Inom Astrologi och Genusvetenskap har vi inte ens någon "fluke" så där är det ju ännu fattigare, allting handlar bara om overifierbara teorier om saker som finns i människors huvud, total nonsensvetenskap.

Förstår du verkligen inte skillnaden?

Det är snarare du som inte förstår skillnaden mellan peer review och falsifierbarhet.

Falsifierbarhet handlar aldrig om att påvisa. Att en viss partikel bör kunna förekomma i luften kan vara en av de falsifierbara förutsägelserna som följer från en viss teori, medan andra teorier förutsäger att samma partikel inte bör kunna förekomma i luften. Att begränsa sig till att se det som en teori att en viss partikel är luftburen istället för att se det som en förutsägelse är ett lika stort hinder mot vetenskap som att begränsa sig till att se det som en enda teori att neutriner har samma hastighet som ljuset istället för att se det som en förutsägelse som följer från vissa teorier (till exempel den speciella relativitetsteorin).

Uppstår det flera teorier så gör varje ny teori sina nya förutsägelser. Då är det bara ett hinder att hålla sig till gränser mellan "ämnen" som en annan teori har satt upp. Om Newton hade hållit sig till en ämnesindelning mellan "jorden" och "rymden" som byggde på den tidens teori att allt "över månen" bestod av "kvintessens" och följde helt andra lagar, då hade det hindrat honom från att skapa generella teorier som överbryggade denna påstådda distinktion. Dagens ämnesgränser är också ett sådant problem.

Teorier uppstår först, sedan kan experiment falsifiera dem. Flera teorier kan existera samtidigt, sedan kan de gallras genom falsifiering. Att begränsa sig till att se en specifik teori som "konsensus" är bara ett hinder mot falsifiering.

Som det krävs generell access för falsifierbarhetskriteriet för att visa att de är just totalt nonsens.

Jag förstår inte varför du hakar upp dig så mycket på ordet falsifiera? Det är en metod som åsyftas, falsifieringsmetoden, men resultatet kan vara påvisbart. Slutsatsen anses visad eller bevisad vilket egentligen är samma sak. Känns som du har fått mycket om bakfoten.

Däremot håller jag med dig om att det är ett hinder med gränser mellan olika vetenskapliga områden, vilket jag själv funderat mycket över och min slutsats där är att det är av två anledningar.

1. Genom att begränsa vad som bör läras in för var och en innan examen så kan man snabbare få "produktiva" arbetare som genererar skatt.

2. Avskärmningen gör dock också att forskare därmed inte kan dra röda trådar lika lätt emellan ämnen och se "guds språk", alltså helheten, den bakomliggande programmeringskoden som vi behöver för att nå nästa nivå av insikt. Detta kan vara medvetet, om man är konspiratorisk. Vilket man bör vara som vetenskapsman, ty det tyder på öppenhet.

Ifrågasätt allt. Även konsensus, givetvis.