Hur är det att ligga på psyket?

Är det som man tror att när man kommer dit så hoppar folk hopprep i korridorerna och skriker "-jag är en delfin"? Eller tillåts inte detta (om man nu har sån problematik)utan man blir då fastspärrad i en säng ? Hur är liksom pulsen på sådana ställen ? Går det att bli friskare där överhuvudtaget ? Är det det bästa du varit med om ?
Varför jag undrar är pga drogutlöst psykos, och vill veta vad som väntar i så fall.

Det är säkerligen olika från ställe till ställe, där jag låg så var det nog ganska lugnt visst det kunde va lite spring i korridoren och lite udda personer man träffade men ofta hängde man i tv-rummet eller väntade på möte med doktorn.

Tror aldrig jag kollat så mycket tv som då och det fanns inte Netflix på samma sätt som idag.

Skummaste som hände va när vi satt i soffan så kom det in en halvnaken brud och la av v'rsta brakaren så att hela rummet luktade fis i en timma efter

Jo det va så sant rökrummet va poppis också där satt man och spelade musik, det va där man lärde känna rökarna.

Kom hon in och försvann efter rökaren, eller satt hon kvar?
Va det någon som sa någonting efter eller var det bara tyst?

Nej det finns ju en anledning till att hon va där.


Det va bara tyst hon fick inte va på rummet själv utan hade alltid en vakt där gissar på att hon va där på avgiftning eller liknande.

Jag besökte en bekant på sahlgrenska. Då satt någon och kissa på golvet. Men sådant är ovanligt om jag förstår det rätt. Skrik händer nog då folk har ångest.

Brukar vara rätt lugn gång på dagarna,typ lägga pussel titta tv. Rätt tråkigt, var dock nån kärring som tydligen var tokskadad av neuroleptika som skrikit sönder rösten och gick och väste i korridorerna. En del som fick etc som man kunde se vakna till liv efter ett par behandlingar .hoppas dock man slipper hamna där nå mer. För jävla segt,var dock manisk så kanske därför jag tyckte det var segt.

Jag uppfattade först din rubrik som att du menade "ligga" som i "ha sex".

Förstår nu att du undrar hur det är att vara inlagd på psyket.

Tror att du kommer trivas. Det finns lustiga figurer och sköna tabletter. Lycka till!

Kommer ihåg runt 2002 så va jag på en avgiftning som hade psyk på samma avdelning. Det va kanske 70% narkisar och 30% psyk.
Då det va en tjej där som delade ut "biljetter" till sin sommar turné, för hon va ju rockstjärna i hennes värld. Jag tyckte hon va rolig och prata med och nej hon va inte nån tv psykavdelningsbrud som är sexig på ett skevt sätt.
Jag va bara där i några dagar och hängde aldrig i tv rummet sov mest innan jag drog därifrån.
Sen kommer jag inte ihåg mer har för mig det va en till skum filur men minnet sviker mig. Sen kan jag hålla med om föregående postare att det är lite spring på nätterna.

Sen när jag va runt 11 så tyckte skolan och soc att det va nått fel på mig så dom skicka iväg mig till barnpsyk låst avdelning, där va det skumma människor för en 11åring att se.

En punkare som fick elshockar i huvudet och tyckte det va toppen, han sa att jag skulle be om det också.
En lång snubbe som bara va allmänt störig och ville bråka hela tiden.

En tjej som följde med mig och personalen ut för det va valborg så vi skulle kolla på brasan, hon vänder sig till mig och frågar fall jag tycker hon är snygg. Och jag kommer såväl ihåg det, hon hade choklad i mungiporna, jag sa så klart nej. Hon freakar ut och säger att hon kommer faktisk bli fotomodell för alla tycker hon är snygg.

På barnpsyk va det värst va där i 2 månader kändes som en livslängd, fick inte gå ut knappt blev slagen av personal med en toffel 2 ggr, och dom kom fram till att det inte va något fel på mig.

Blev en rätt lång post snöade iväg lite, hade förträngt barnpsyk

På akutintaget kan det va stökigt och obehagligt. Va inlagd för 8 år sedan. Det va en tant som va obehaglig och gick fram och tillbaka. Sen kunde hon börja stirra på en och gå fram och dra en i håret. Ganska obehaglig. Många av dom dom jag träffade och pratade med låg inne pga skilsmässor, svåra depprisioner. Ett råd är och inte ge ut ditt telefonnummer till någon där om du inte vill bli neringd senare. Man får sig en del roliga skratt ibalnd trots all psykiska problem. Kanske är min humor också, vad vet jag.
Har du psykos så bör du nog söka hjälp. Lycka till.

De flesta håller sig för sig själva och folk är medicinerade så de är sega och man pratar med folk i rökrummet och ofta får bra kontakt med personer.
På vissa ställen har de träningsrum och sånt och de beror på problematiken.
Sen dyker de upp ibland folk som kan vara väldigt tokiga, skrikiga, bråkiga eller aktivt självmordsbenägna men på de stora hela är de lugnt.

Vad som väntar dig är skitjobbiga mediciner och tristess, cigaretter och några extra kilon.

Var en sväng på en allmänavdelning och det var helvetet på jorden. Trasiga människor med uppskurna armar, nerdrogade offer blandat med piffiga tjejer som behövde en liten break och jobbade från sängen (fast hon kanske inte var ärlig). Någon slog sönder hobbyrummet och personalen höll sig borta. Fanns inga soffor bara osköna fåtöljer och med den mängden medicin i kroppen orkade man inte sitta upp.

Sen fick jag komma till psykosavdelningen. Mycket trevligare med tillgänglig personal. Någon gubbe vandrade och pratade med gud i lamporna, en annan spelade jag yatzy med och han beklagade sig över aliens i skallen, en gick och sjöng i korridoren och visade kuken titt som tätt, min roomie hetsåt dubbeljapp men var cool i övrigt, en tant beskyllde mig för att stjäla hennes grejer och en annan mensade ner hela soffan.

Beror lite på vad det är för personal och hur aktiva/vårdande/stressade de är. Jag blir ju inte frisk av att hänga med psyksjuka direkt utan kan vara bra att det finns en frisk röst att samtala med när man är inlåst och kämpar med psykos.

Var inlagd för något år sedan, drogutlöst psykos. Tror jag, eller vi, iallafall.

Han jag minns mest var nog den magra araben som gick runt och verkade helt frånvarande, utom när han ibland rabblade fram något mycket bestämt.
Har ingen aning om vad han sade i ord, men hela tonen och sättet var som "du förstår väl att du inte kan göra så där, skärp dig nu och ta tag i det här", och sedan fortsatte han att glida vidare.

Nästan som att hans axlar hängde i en osynlig lina som gick i en skena i taket.

Personligen gick jag mest runt och var ororlig för att alla var statister inhyrda för att övertyga mig om att jag var knäpp på riktigt. Ja och så var det förstås hemiga budskap på nyheterna och i dagstidningen till mig personligen.
Och för mig gick det helt enkelt inte ihop. Jag förstod inte att jag inte förstod verkligheten, och jag hoppas verkligen att min förmåga att resonera så är det som indikerar att så inte är fallet nuförtiden.

Sedan vad det är folk menar att jag inte förstår, ja har jag tur nog kan jag nog en vacker dag få veta det ocksä.