Blev inlagd på Piva för att jag inte tagit mina mediciner. Fick panik först och tyckte att det var orättvist att jag skulle bli inlåst fast jag inte gjort något. (kåkskadad) Men blev lugnare av att den vackra skötarkvinnan som satt brevid i bilen påväg dit, började smeka mina lår. Himlade med ögonen och stönade tyst när hon såg att jag fick stånd... Omfamningen hon gav när vi var framme var inte att leka med heller.
Jag bestämde mig där och då för att vara en duktig pojke och uppföra mig. Så löd alla anvisningar om att sitta ner och följa efter, utan att säga ett ord. Blev lovad något angenämare än olanzapinet dom tvångsmatade med om jag bara lämnade ett urinprov först. Tog några försök men fick sen benso. Mmm. Vad mer kan man begära liksom.
Träffade en anorektisk tjej som hette Lisa, som såg mer död än levande ut vid första anblick. Riktigt tunga, mörka grejer det där med ätstörningar... Vi tydde oss till varandra och jag satte mig nära henne när hon satt med sin personliga skötare, som bara hon hade. Fortfarande utan att yttra ett ord
Dagen efter såg Lisa ut som en ny person, fortfarande på en mörk plats, men med en helt ny energi. Hon var nu så vackert sminkad så jag blev stummare än jag redan var, och med en urringning som krävde MOD för att bära. Vi flörtade på våra sätt i ca en vecka. Om Lisa läser det här får hon gärna höra av sig
Träffade även en gammal vän av manligt kön, och låtsades inte om att han stal en pipa av mig sist vi sågs...En gubbe var galen och skrek i korridoren, och brottades ner. Det var allt drama som skedde.
Efter 5 dagar av tyst, undergivet, lydande så tröttnade dom på mig och jag fick åka hem. Intryck? Psyket är sexigt värre ibland!
