Blir galen av att jobba hemifrån

Hej,

TL;DR: Ge mig tips och råd om vad man kan göra för att inte må dåligt av att jobba hemifrån.

Till följd av pandemin har jag nu jobbat hemifrån sedan drygt tre månader tillbaka.
Jag arbetar i vanliga fall på ett kontor med c:a 250 anställda och är därmed van vid att träffa många olika personer varje dag, men i mars beslutade vi att de befattningar som obehindrat kan arbeta hemifrån skall göra det för att undvika eventuell smittspridning. Planen är att detta skall fortsätta till mitten av augusti, givet att det inte händer något som tvingar fram en förlängning.

Den första veckan gick bra. Det kändes soft att jobba i sovrummet iklädd mysbyxor, spela vinyl och laga lunch i mitt eget kök osv. Veckan därpå började jag få ont i ryggen av dålig arbetsställning och stack därför till kontoret för att hämta skärmar m.m. så att jag kunde sätta upp en ordentlig arbetsstation i köket.

Nu börjar veckorna rulla på och det mesta går bra. Jag har nyligen fått en ny tjänst på samma företag och uppgifterna känns fräscha och roliga. Det blir många videomöten så mysbyxorna ryker till förmån för mer presentabel klädsel. Arbetsuppgifterna försöker jag "slå ihjäl" så fort de kommer in så att jag inte hamnar efter med något. Eftersom jag bor på min arbetsplats börjar jag jobba över en del, läser/svarar på jobbmejl efter kontorstid osv.

Vi spolar fram några veckor till. Det börjar kännas mindre bra. Dagarna flyter ihop till en enda gegga av jobb, möten, dammsugning, matlagning, träning, tv-tittande, läggdags. Jag börjar sega med arbetsuppgifterna, mest för att de inte skall "ta slut" så att jag har något att göra dagen ut. Initialt använde jag dötiden till att sitta på Youtube eller Avanza, men även det lessnade jag på efter ett tag.
Det känns allt mer som att ingenting händer. Det här köket börjar kännas som ett väntrum av något slag.

Förra veckan var jag nära på att få ett psykbryt. Jag står inte ut med att sitta här längre. Jag pallar inte att jaga mina vänner för att försöka få till en AW-bärs varje kväll, endast för att bryta den här jävla funken jag hamnat i. Jag känner mig tidvis oerhört ledsen och kan inte sätta fingret på varför, mer än att jag är less på jobbsituationen. Jag kontaktar en kompis och vi bestämmer oss för att dra ut och campa. Jag mår som en prins under hela campingtrippen, men väl tillbaka på jobbet känns det likadant igen. Varför?

Den enda förklaringen jag kan hitta till varför jag mår dåligt av att jobba hemifrån är att jag förmodligen har ett socialt behov som servas väldigt bra av att träffa många olika personer varje dag. Jag har jobbat på det viset i 10+ år, så det är egentligen en ganska dramatisk omställning att nu typ bara träffa sambon. Tristess har jag upplevt många gånger tidigare, men det har aldrig lämnat mig med en så här stark känsla av tomhet och ledsamhet.

Jag behöver (förhoppningsvis) bara stå ut med detta i två månader till, men oavsett behöver jag hitta strategier för att inte gå ner mig fullständigt. Jag tänker att jag skall försöka fortsätta träna, äta bra, umgås med vänner och ta mig ut mer i naturen, men det har jag å andra sidan gjort hela tiden och inte mått så mycket bättre för det.

Är det fler som känner igen sig i detta? Vad kan man göra för att hantera den här typen av känslor?

Skippa mysbyxor se till att klä dig som du gör när du är på kontoret. Skaffa ett höj och sänkbart skrivbord så att du kan stå upp. Försök att ha samma rutiner som du har på kontoret.

Om du inte gör det redan se till att börja träna och va ute på rasterna.

Tack för input! Jag tränar aktivt, mysbyxorna rök efter första veckan och jag försöker hålla ungefär samma rutiner som på jobbet. Höj/sänkbart skrivbord är definitivt intressant. Kanske borde jag ta lite promenader eller cykelturer på rasterna.

Tänk på alla arbetslösa som går hemma och dessutom inte uppbär någon ersättning.
Du har ju ekonomisk frihet.

Du kan ta morgon och eftermiddagspromenad till och från jobbet, och sitt inte i sunkiga mjukiskläder hela dagen.

Planera in lunch med sambo eller kompis, eller sitt på ett café två förmiddagar i veckan.

Inbillar mig att det handlar mycket om att hitta bra rutiner - för jobb OCH fritid.

Beror på psyket vissa klara det bättre än andra. Bara köra på som sagt sluta titta på mail efter arbetstid.

Det är klart att det kunde vara mycket värre, men det hjälper sällan att tänka så. Att vara olycklig har inte alltid med materiella omständigheter att göra. Jag är givetvis ödmjuk inför det faktum att många drabbats betydligt värre av situationen än jag, men det ger tyvärr inte mycket tröst.


Mjukisbrallorna är som sagt förpassade till garderoben. Däremot gillar jag idén om att gå till och från jobbet, även om jag jobbar hemifrån. T.ex. hitta någon trevlig rutt som motsvarar de c:a 15 minuter jag i vanliga fall hade spenderat på vägen till kontoret.

Jag har även en kollega från en annan avdelning som bor här i närheten. Att ta en lunch med honom ibland vore kanske inte heller en så dum idé.

Café är tyvärr uteslutet pga. att jag handskas med känsliga uppgifter i mitt arbete, men tanken är god.

Verkligen. Jag har länge gått och längtat efter att få den här typen av jobb där jag kan bestämma från dag till dag om jag vill jobba hemifrån eller inte, men nu inser jag hur otroligt mycket jag värdesätter mina kollegor och ynnesten att få jobba på ett stort kontor. Somliga saker är svåra att värdesätta innan man blir av med dem antar jag. Mitt psyke är inte anpassat till att arbeta hemma i längre perioder, lesson learned.

Jag är i samma situation och har tagit det ganska drastiska beslutet att återvända till min arbetsplats trots att arbetsgivaren vill att vi ska jobba hemifrån.

Jag står helt enkelt inte ut med att sitta vid köksbordet och försöka lösa mina ganska kvalificerade arbetsuppgifter. Vill arbetsgivaren att jag ska leverera så får de låta mig arbeta från kontoret. Än så länge har ingen sagt något...

Jag upplevde samma som du när jag jobbade hemifrån, allt blev som en sörja och jag kände mig aldrig ledig men inte heller som att jag jobbade ordentligt heller.

Som flera andra sagt så tror jag att det bästa är att skaffa en rutin som är så lik det normala som möjligt.
Duscha på morgonen och ta en promenad - "gå till jobbet" och ta en tur när arbetsdagen är över igen för att släppa det. Kanske byta till mysbrallor när du kommer hem.
Ha fasta arbetstider och fuska inte med att svara på mail efter eller innan.
Ät på bestämda tider.
Försök ha en hörna som bara är jobb och en som är ledig, om du inte kan skapa fysisk plats så kanske det går att sitta på andra sidan köksbordet när du jobbar och äta på andra och plocka undan jobbet när dagen är över.

Något som kukade till det för mig var att jag spenderade både min arbetstid och min fritid vid datorn så det var absolut ingen skillnad på ledig och jobb-tid. Skulle jag göra om det idag skulle jag iaf se till att sitta på olika ställen, då hade jag stationär så allt var samma hela tiden.

Bestäm när du ska städa hemma och försök att inte dammsuga mellan mailen även om det är effektivast på ett sätt, tror det kan vara bra att inte gå över gränserna för mycket.

Försök hitta möjligheter att gå ut även om du inte kan dra ihop polare till AW, gå och fika eller ät lunch ute, få lite social kontakt utan att du umgås. Bättre än inget.

Jag uppskattar enormt att arbeta hemifrån men gör det med arbetsdagsrutiner. Har lunch som en fast punkt mellan 12-13 då jag, bortsett från att äta, verkligen har rast. Glider inte in och kollar mail osv. Fm och em är det svårare att ”ha rast” då de där kaffepauserna oftast är mer socialt än näringsmässigt stimulerande.
Men jag tror på att vara strikt med arbete under arbetstid. Inte börja tvätta, städa, vattna blommor osv. Det blir rörigt då. Sedan plockar jag bort kontoret efter arbetstid och är ledig. Jag tror att, förutom den uppenbara bristen på social kontakt, den största faran är att man inte ser en tydlig gräns mellan jobb/fritid och därför blir stressad.

Hoppas råden hjälper.

Sedan är det ju många som försöker skapa zoom-fika mm men det dog ut innan det ens startat på mitt jobb.

Det kan nog kännas lite bättre av att försöka komma ut på promenad/cykeltur eller liknande innan och efter hemmajobbet för att hålla igång rutinen att "komma iväg".